

05 okt kl 10:46, 2012
AV ANNIKA BORG
När man promenerar på de turisttäta stråken på ön Mallorca kan man för ett ögonblick tro att detta är en frizon vad gäller den europeiska krisen, som inte minst är i det närmaste katastrofal på fastlandet.
Varje år kommer dryg tio miljoner turister till Mallorca. I luften ovanför stranden och havet ser man plan efter plan gå upp från eller ned på Palmas flygplats.
Under många år har Mallorca kämpat för att få bort stämpeln som "grisfesternas" ö. Satsningar på att utveckla kultur- och naturturism har länge varit på agendan. Bland annat har man på ön utvecklat vintillverkingen och satsat stora ekonomiska resurser på att få fram kvalitetsviner. Att vandra på öns många leder har också det utvecklats till en stor turistattraktion.
Turisthotellen med sina "all inclusive" duggar tätt och det är trots satsningen på kultur, hälsa och natur lätt att få en déjà vu känsla av forna tiders hawaian tropic och party.
Men skrapar man lite på ytan finns andra berättelser. Tjugofem procent av befolkning är arbetslös. Framförallt drabbar det de yngre. Det handlar inte enbart om den ekonmiska aspekten - även om den självklart är fundamental - utan även hur man mår. Hur ska framtiden bli? Flera kristen opinion talar med säger att de tror att det här bara är början på krisen för Spaniens och Mallorcas del. Det kommer att bli värre.
I de större varuhusen finns numera volontärer som går fram till de som gör inköp och frågar om de kan handla ytterligare ett paket socker, mjölk eller en påse mjöl och skänka bort. Sedan står volontärerna vid kassorna och samlar upp matvarorna för att fördela dem till de behövande. Och de är många och består av helt nya grupper.
Volontärernas aktiviteter hälsas av de flesta. Man tycker att det är ett enkelt och bra sätt att kunna göra en insats för andra människor. Vetskapen om att man själv kan vara den nästa att drabbas finns givetvis också.
Uppe i bergen ligger klostret Lluc. Det var tidigare ett munkkloster, men munkcellerna fungerar numera som enklare hotellrum. Många mallorcaner (och andra) gör också ett slags pilgrimsvandring från Palma till kyrkan i Lluc en natt i augusti för att visa sin vördnad för den Svarta Madonnan som finns i kyrkan. När man började var det runt trehundra personer som vandrade, idag är det femtio tusen. Och långt många fler gör vandringar i bergen runt omkring.
I klostrets turistshop trängs Jesusbarnet, radband och den Svarta Madonnan i alla upptänkliga former och utföranden. En turkos glittrig statyett av madonnan verkar vara en storsäljare, åtminstone fångar den allas blickar. Ett litet sykitt i plast med madonnan på blir snabbt en omistlig pryl i necessären.
Den från norra delen av Europa som går in i affären och tror att detta är religiöst kitsch ger bara prov på sin egen sekularisering.
Med stor vördnad slår kvinnan vid disken in min glittriga madonna, först i tidningspapper sedan i ett fint vitt papper på vilket klostrets bild är tryckt. Vi önskar varandra Guds välsignelse innan jag går ut i solen igen.