

27 sep kl 11:08, 2012
Johanna Andersson
I en av Prags många kyrkor finns en synnerligen högt älskad Jesusskulptur. Den lilla figuren är knappt en halvmeter hög och utförd i vax någon gång under 1500-talet i Spanien. En rad underverk tillskrivs ”Jesusbarnet av Prag” och på väggen bakom figuren sitter stentavlor där människor uttrycker sin tacksamhet på alla tänkbara språk.
Vi ett besök i kyrkan här om dagen var det fullt av människor framför Jesusbarnet. Det bads och fotograferades om vartannat. Fostrad i en mer avskalad tradition kan jag tycka att det blir något överväldigande med allt guld som omger figuren, som denna dag var iförd en turkos sidenkåpa med pärlor och rikliga guldbroderier. Sist jag var där var kåpan röd. Det finns en hel garderob till detta Jesusbarn och människor tävlar om att få skänka plagg.
I kyrkan finns också en särskild affär där man kan köpa kopior av barnet i olika utföranden. Bland annat som kylskåpsmagnet. En familjemedlem köpte en sådan. En karmelitermunk kom i samspråk med min man inne i affären. Snart var hela familjen insamlad och fick följa med in i sakristian där han vänligt förhörde sig om varifrån vi kom och hur vi hade det i Prag. Sedan bad han oss lägga det vi köpt på altaret så han kunde välsigna det. -Inte kylskåpsmagneten, väste jag till berörd familjemedlem. Kanske har jag en särskilt negativ inställning till just kylskåpsmagneter, men jag tyckte inte det kändes värdigt att lägga den på altaret. Men med det allra vänligaste leende pekade munken på det förhatliga föremålet och insisterade på att också detta skulle välsignas.
Sedan bad han för oss och välsignade de porslinsfigurer vi har köpt. Och kylskåpsmagneten, som han taktfullt kallade för ”the other article”. Så surlutheran jag är - och trots "the other article" - måste jag ändå medge att det var en högtidlig stund.