kristen opinion

De gamla statskyrkorna av olika konfession möter nutidens utmaningar på olika sätt. En del öppnar för sekulariseringen in i kyrkans hjärta och kallar det kontextualisering och andra fina saker. Andra markerar tydligt "hit men inte längre". Som till exempel den romersk-katolska kyrkan i Liechtenstein, statskyrka sedan 1921.

I nr 5/2011 av den katolska kulturtidskriften Signum - som kristen opinion för övrigt anbefaller å det varmaste - rapporteras om de ökade spänningarna mellan stat och kyrka i furstendömet. Ärkebiskopen av Vaduz, Wolfgang Haas, satte exempelvis kraftigt ner foten när en ansökan kom in om att kyrkliga äktenskap skulle kunna ingås i ett nyrenoverat slottskapell för att därmed locka brudpar till de lokala sevärdheterna:

Detta kommenterade Haas med att det inte är kyrkans uppgift att främja "sagobröllop och romantiska spektakel" utan att underlätta "upprättandet av hållbara äktenskapliga relationer."

Klockrent, som man säger. Någon mer som associerar till den aktuella svenskkyrkliga debatten om vigselrätt/vigselplikt?

Christer Hugo

kristen opinion har (nästan) återhämtat sig från insikten att det är kontroversiellt att tala om kristen identitet i Svenska kyrkan. Debatten om frågorna har engagerat många.

I Sändaren skriver chefredaktören Anders Mellbourn en väldigt intressant och reflekterande ledare den 21/9  som klargör såväl innehållet i den kristna identiteten som i begrepp som dialog:

"När Jesus gör anspråk på att vara den enda nödvändiga vägen är det ett i sitt sammanhang revolutionerande befrielsebudskap. Det är inte underkastelse, offer och åkallan som gäller för att leva och finna mening i tillvaron. Omvändelse och frälsning är inget krav uppifrån. Det är ett erbjudande om frihet och förlåtelse från Jesus i stället för religiös laglydighet. Med den utgångspunkten kan kyrkan och enskilda kristna aldrig avstå från dialog. Men deras bidrag i dialogen måste alltid handla om befrielse — när det behövs också från religion."

Läkaren och katoliken Bengt Malmgren har en blogg som är mycket läsvärd. Där har han bland annat tagit upp den senaste tidens debatt inom Svenska kyrkan och kristen opinions artiklar i Kyrkans tidning och blogginlägg. Malmgren menar att det hänt något positivt i diskussionernas kölvatten:

kristen opinion är övertygade om att frågorna kommer att fortsätta att problematiseras av många. Vi kommer att bidra på vårt sätt till att de teologiska frågorna, bekännelsefrågorna, tolkningsfrågorna och identitetsfrågorna inte kommer att få slumra in.

Annika Borg 

Det fanns en tid då en präst som ansågs som en av de mest liberala i Svenska kyrkan skrev så här om konfirmandundervisningen:

Den vanliga skolans kristendomsundervisning skall vara objektiv, dvs den ska bara lära ut fakta och läraren får inte försöka påverka eleverna att tro eller inte tro. Konfirmandundervisningen är helt annorlunda. Det är kyrkans undervisning, den är helt frivillig och dess syfte är att lära människor, oftast på gränsen till de vuxnas värld, att tänka och leva som en kristen tänker och lever.

Prästen var Ingmar Ström, boken hans konfirmandlärobok Kom och se. Året var 1966. Det är, visar det sig, mycket länge sedan. I Sorsele har man i jakten på att förbättra en dålig konfirmandstatistik nu satsat på helt andra grepp. Ungdomsprästen Katrin Nymberg berättar för Seglora smedja:

Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?

Fritidsgården och skolan är positiva. Och Luleå stift har skjutit till pengar. För nu skriver vi 2011 och syftet är högre än "att lära människor, oftast på gränsen till de vuxnas värld, att tänka och leva som en kristen tänker och lever." Nä, så bättrar man knappast på statistiken. Det verkar ju lite småtrist och inskränkt, inte sant? Syftet i Sorsele är "att förmedla till ungdomarna att olika trosuppfattningar kan existera tillsammans". Därav den religionernas buffé - som likväl dukas upp med kyrkans pengar.

"Kyrkans undervisning" kunde Ingmar Ström skriva för och om för 45 år sedan. Det är mycket länge sedan.

Christer Hugo