kristen opinion

Den som besökte en gudstjänst inom Svenska kyrkan på Trettondagen kan ha mötts av något helt annat än budskapet om Kristi frid och ljus. Åtminstone om kollektcirkuläret som uppmanade till en generös gåva till Svenska kyrkans internationella arbete lästes upp.

kristen opinion har tidigare skrivit om och kritiserat kyrkliga företrädares engagemang i Ship to Gaza och det ensidiga synsätt som präglar kyrkans hållning vad gäller konflikten i Mellanöstern. Den nattsvarta bilden av Israel präglar det synsättet.

HOPP-kampanjen tidigare är ett annat exempel på hur man verkar tro att man på ett enkelt vis skulle kunna vara godhetens apostlar i en konflikt genom att enögt ta ställning för den ena sidan.

Nu är det alltså dags igen. I kollektcirkuläret utsänt till Trettondagens rikskollekt intervjuas en yngling, Oday, som lever på Västbanken. Alla kan förstå hur det är att växa upp och leva i murens skugga. Och alla som har en gnutta inlevelseförmåga kan ana de känslor som finns på båda sidor av denna mur.

Texten med intervjun slutar så här:

"Att ockupationen ska få ett slut genom förhandlingar tror inte Oday på:

– Under alla dessa år har förhandlingarna inte lett till någonting. Exakt hur konflikten ska lösas vet jag inte. Men jag tror att alla måste hitta sitt sätt att kämpa emot ockupationen.

Du kan vara med och göra skillnad! Var generös i din kollektgåva till Svenska kyrkans internationella arbete."

 

Vad betyder det att "hitta sitt sätt att kämpa emot ockupationen"? Det är ju många som just hittat "sitt sätt att kämpa emot ockupationen". Inte sällan våldsamma. Hur fortsatte samtalet med den unge mannen? Frågade man vad han menade? Vad är det Svenska kyrkan egentligen uppmanar till och vill att vi ska bidra till här?

Det är aningslöst och rent stötande att en sådan text sänds ut till Svenska kyrkans församlingar för att läsas upp. Att detta ändå skett speglar återigen den brist på saklig reflektion och rimlighet som finns i  Svenska kyrkans kamp för "det goda" i Mellanöstern. 

Det skulle öka trovärdigheten om Svenska kyrkan någon gång gick ut i en kampanj för mänskliga rättigheter i exempelvis Iran. Rapporterna därifrån från människorättsorganisationer berättar om massavrättningar och grova kränkningar av alla rättigheter och friheter som vi ens kan komma på att benämna. Är inte de människorna vår nästa, eller för att använda ett trendigt uttryck, "den andre"?

 Christer Hugo och Annika Borg 

Inom Svenska kyrkan finns ett starkt engagemang för palestiniernas sak. kristen opinion har tidigare efterlyst nyanser i det engagemanget (t.ex. vad gäller Ship to Gaza) och har lyft fram hur man inte alltid håller balansen utan blir obehagligt fientlig mot staten Israel. Och helt bortser ifrån hur palestiniers mänskliga rättigheter kränks i arabvärlden, till exempel i Jordanien. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och inte ständigt demonisera Israel och trivialisera terrorn israeler utsatts för. Förtryck är förtryck och våld är våld var det än sker och vilka som än utsätts för det.

Nu är det dags igen. Man (ÄB Anders Wejryd och utrikeschefen Erik Lysén) menar att det är förvånande och olyckligt att Sverige inte röstat för ett palestinskt medlemskap i Unesco (och i förlängningen FN). Är det? Ta en titt på Hamas Charte från 1988 där Hamas lägger fram sina synsätt och riktlinjer. Läs särskilt artikel 13 - där alla fredliga lösningar avvisas och artiklarna 17-18 som mer än övertydligt speglar kvinnosynen.

Svenska kyrkans företrädare måste kunna klara av att ha nyanser vad gäller konflikterna i mellanöstern, se offer och förövare i andra färgskalor än svart och vitt. Hur har homosexuella palestinier det? Hur har kvinnornas roller förändrats sedan Hamas fick makten? Hur har kristna palestinier det? Hur ser Hamas på oliktänkande? Hamas talar inte fredens språk.

Sveriges - och andra länders - tveksamhet och kritik är i själva verket välgrundad. 

Annika Borg 

Allt flyter. Demokrati eller diktatur, det kan kvitta. Mänskliga fri- och rättigheter, det beror på kultur och religion. Ett parti kommer till makten som vill radera Israel från världskartan - so what? Det valdes ju i "arabvärldens mest demokratiska" val (citat ur tal av Helle Klein vid demonstration den 20 september). Värdenihilismen firar triumfer när de mest högljudda tar till orda i debatten om Mellanöstern.

Eller om demokrati och frihet i övrigt. Så har Henning Mankell exempelvis sagt att han finner västvärldens kritik av bristen på mänskliga rättigheter i Kina hycklande. Detta uppmärksammas i recension av hans deckare "Kinesen" (på engelska: "The Man from Beijing") i tidskriften The National Interest. Vår del av världen, menar Mankell, är nämligen full av länder som dagligen bryter mot de mänskliga rättigheterna, inte minst då USA och Ryssland. Recensenten, Benny Morris, studsar inför likställandet av USA med Ryssland. Men allra mest häpnadsväckande ("truly mind-boggling") är Mankells jämförelse av Amerika med Kina i detta avseende. (Tack Snabbnytt från Svensk Israel-information som hade klippet i sitt senaste utskick!)

Som sagt: Allt flyter.Värdenihilismen firar triumfer.

Christer Hugo