Rosa

Hon som bor där ner i Trosa

Funderar Över alla jobben som försvunnit

Innan datan nya jobb uppfunnit

Som ung hon en affärsanställd  beundrade

Men sen hon begrundade

En springpojke finns väl ej

Springan sitter väl endast på en tjej

 Då när livet ska passera revy

När man ska få sin sista klädsel ny

Undrar om man ser varenda ögonblick

Som hände när man i livet gick

Den första kyssen och den sista

Och däremellan alla på en lista

Kommer man att känslan återvinna för en stund

Bara en enda liten fjuttig sekund

Då plötsligt blir de jämförbara

Att skilja ut äkthetens kyss i denna skara

 När natten sakta blir till dag

Vi ligger tätt intill varandra du och jag

Du sover och du andas lätt

Jag stryker sakta på ditt hår och det känns så rätt

Du är så vacker och ser så fridfull ut

Har jag tur tar detta aldrig slut

Att sova sked

Tillverkad av lyckans smed

Det är få förunnat

Men en gång har jag detta kunnat

 Det gör inget om man träffar över målet

Då slipper man beskåda hålet

Av en femetta mitt i prick

Det var siktandet som gav en kick

Men vid  sikte utan vapen i sin hand

Förblir måltavlan hel ända in hjärtats rand