Cockpit
Såg en berättartekniskt intressant film i förra veckan
I förra veckan såg jag filmen "Cockpit". Tyckte att den var intressant på flera sätt. Dispositionen med en omvänd kronologisk ordning där den inledande scenen återföljs av tillbakablickar som växlas med nutid och binds ihop genom en cirkelkomposition. Berättaren som är en raljerande allvetande berättare med full vetskap om vad som har hänt i huvudpersonens liv och hur det hänger ihop, samtidigt som berättaren är identisk med huvudpersonen som ser handlingen ur ett internt begränsat jag-perspektiv. Det är just den kontrasten och möjligheten att växla mellan det allvetande och interna perspektivet som gör att publiken kan få ta del av tillräckligt mycket information för att spänningen ska kunna hållas uppe. Jag tolkade huvudpersonen som en anti-hjälte och att filmen anknyter till olika genrer som till exempel hjälteepos, pikaresk, utvecklingsroman, bekännelseroman och komedi med ett klart uttalat genusperspektiv. Om den byggde på en bok så skulle jag vilja läsa den.
Postat i: Film Permalink Kommentarer [0]