Danslägret är över
Lyckades att få med mig alla kläderna hem den här gången också
Dansuppvisningen gick bra, efter mina förutsättningar. Stegen fastnade inte riktigt i huvudet och inte ordningen heller, men oftast så lyckades jag att röra mig åt rätt håll så det märktes inte så mycket av det kaos som rådde i hjärnan. De steg som jag var säker på tog jag i jättemycket på. Ett bättre mörkerseende vore en bra egenskap när man ska ta sig in på scenen och av densamma. Även om jag skuggar personen som jag ska gå in efter så försvinner den alltid runt hörnet och in i kulisserna där jag inte ser ett dugg. Jag kan ju inte gärna fråga "Är du där?" för då skulle ju alla i publiken höra det och dessutom har jag oftast ingen aning om vad personen heter heller, så det skulle inte fungera. Den här gången skulle vi ta av oss kepsarna och jackorna mellan danserna. Jag trodde aldrig att jag skulle hinna få av mig jackan, men motoriken svek mig inte så jag fick av mig jackan i tid. Problemet var bara att hitta kläderna igen i mörkret innan vi skulle gå av scenen. Första gången fick vi med oss varandras kläder och bytte tillbaka i korridoren. Andra gången insåg jag att jag inte skulle hitta mina saker utan jag fick skynda mig av scenen och vänta tills någon annan hade tagit ut det som fanns kvar och där fanns mina kläder. Sådana stressmoment är jobbiga. Jag är väldigt trött efter danslägret och tror att det var mitt sista. Tempot är för högt så det blir mer krävande än kul. Jag har trots allt kämpat mig igenom sju stycken dansläger, så det kan vara dags att sluta nu. Jag kan ju alltid gå och titta på uppvisningarna så förstår jag hur kul de andra har haft det under lägren.
Postat i: Dans Permalink Kommentarer [0]