Lustgas = trygghet
Läste igenom kallelsen och informationen om lustgas. Information och introduktion innebar nog att jag skulle få veta mer om lustgasen och att den inte skulle användas förrän det var dags att ta bort tanden. Dock skulle informationen säkert kosta tvåhundrafemtio eftersom den handlade om lustgas och inte om vanlig bastandvård, tänkte jag och tog med mig lite extra pengar för att vara på säkra sidan. Det visade sig att även introduktionen och informationen kostade sexhundra kronor så det var tur att jag hade tagit med mig lite i reserv. Det visade sig att jag skulle få prova på lustgas för att de skulle se hur jag reagerade och det var ju en god tanke. Först justerade de masken över näsan så att det inte läckte ut och blåste upp mot ögonen, sedan fick jag andas lite luft. Låg där och andades igenom näsan och tittade upp mot Bamseaffischen. Därefter vred de på lite lustgas och frågade om det gick lätt att andas och det tyckte jag att det gjorde. Märktes inte någon större skillnad, men gasen kanske smakade lite annorlunda. De sa att alla upplever lustgasen olika, men många tycker att de blir varma och att det pirrar i kroppen, några tycker att de lättar lite från stolen. De ökade lustgasen lite till och frågade om jag började att bli sömnig. Jag tyckte att det kändes ungefär som vanligt. Tänk om det inte skulle fungera den här gången? Efter en stund satte de på samma styrka som under behandlingen och då behövde jag inte oroa mig mer. Det pirrade, men det var inte det som jag fokuserade mest på utan suset från lustgasapparaten. Lät som andetag, samtidigt verkade rösterna avlägsna, kroppen tycktes bedövad och tjock, jag var i ett vitt rymdvakuum fast kroppen inte hade förflyttats någonstans och rummet såg ut som vanligt. De frågade om det kändes bra och jag svarade ja. Troligen log jag eller också lät rösten bara som om den kom ur ett brett flin. Hade någon frågat om jag ville donera hjärtat också eller skriva på ett avtal om att sälja själen till någon bättre behövande så hade jag säkert sagt javisst, sätt igång bara. Allting känns så tryggt under lustgasens inverkan, det finns ingen som kan göra mig någonting illa när den är igång. Man tappar tidsuppfattningen berättade de och när jag frågade om det var farligt att blunda och få konstiga drömmar så sa de att det var ofarligt och ett tecken på att man hade kommit väldigt djupt ned i avslappningen. Efter att ha andats luft igen en stund så var det dags att gå och betala. Kroppen tyckte att det hade gått väldigt lång tid sedan jag kom dit och den var jättehungrig. När det är dags för behandlingen lär magen bli ännu mer svulten för då måste jag fasta fyra timmar innan behandlingstillfället. Ska bli skönt att bli kvitt tanden i alla fall och det är så underbart att inte behöva vara rädd.
Postat i: Hälsa Permalink Kommentarer [0]
6 oktober
kl. 16:58
Lustgas = trygghetLäste igenom kallelsen och informationen om lustgas. Information och introduktion innebar nog att jag skulle få veta mer om lustgasen och att den inte skulle användas förrän det var dags att ta bort tanden. Dock skulle informationen säkert kosta tvåhundrafemtio eftersom den handlade om lustgas och inte om vanlig bastandvård, tänkte jag och tog med mig lite extra pengar för att vara på säkra sidan. Det visade sig att även introduktionen och informationen kostade sexhundra kronor så det var tur att jag hade tagit med mig lite i reserv. Det visade sig att jag skulle få prova på lustgas för att de skulle se hur jag reagerade och det var ju en god tanke. Först justerade de masken över näsan så att det inte läckte ut och blåste upp mot ögonen, sedan fick jag andas lite luft. Låg där och andades igenom näsan och tittade upp mot Bamseaffischen. Därefter vred de på lite lustgas och frågade om det gick lätt att andas och det tyckte jag att det gjorde. Märktes inte någon större skillnad, men gasen kanske smakade lite annorlunda. De sa att alla upplever lustgasen olika, men många tycker att de blir varma och att det pirrar i kroppen, några tycker att de lättar lite från stolen. De ökade lustgasen lite till och frågade om jag började att bli sömnig. Jag tyckte att det kändes ungefär som vanligt. Tänk om det inte skulle fungera den här gången? Efter en stund satte de på samma styrka som under behandlingen och då behövde jag inte oroa mig mer. Det pirrade, men det var inte det som jag fokuserade mest på utan suset från lustgasapparaten. Lät som andetag, samtidigt verkade rösterna avlägsna, kroppen tycktes bedövad och tjock, jag var i ett vitt rymdvakuum fast kroppen inte hade förflyttats någonstans och rummet såg ut som vanligt. De frågade om det kändes bra och jag svarade ja. Troligen log jag eller också lät rösten bara som om den kom ur ett brett flin. Hade någon frågat om jag ville donera hjärtat också eller skriva på ett avtal om att sälja själen till någon bättre behövande så hade jag säkert sagt javisst, sätt igång bara. Allting känns så tryggt under lustgasens inverkan, det finns ingen som kan göra mig någonting illa när den är igång. Man tappar tidsuppfattningen berättade de och när jag frågade om det var farligt att blunda och få konstiga drömmar så sa de att det var ofarligt och ett tecken på att man hade kommit väldigt djupt ned i avslappningen. Efter att ha andats luft igen en stund så var det dags att gå och betala. Kroppen tyckte att det hade gått väldigt lång tid sedan jag kom dit och den var jättehungrig. När det är dags för behandlingen lär magen bli ännu mer svulten för då måste jag fasta fyra timmar innan behandlingstillfället. Ska bli skönt att bli kvitt tanden i alla fall och det är så underbart att inte behöva vara rädd.
Postat i: Hälsa Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ladyblac/entry/lustgas_trygghet
Kommentarer:
Skriv en kommentar: