På väg mot nya mirakel
Förra julen fick jag en yogamatta och dvd och videokassett med poweryogaövningar. Det fanns flera anledningar till att önska sig sådana saker, dels tyckte jag mig höra hur folk talade om poweryoga i dansstudion, dels kunde jag läsa mig till att det var en bra motionsform som dessutom kunde göra kroppen smidigare. Funderingar uppkom också efter att ha läst på http://www.poweryoga.nu, det stod att man kunde lukta illa och bli yr bland annat och åtminstone det sista lät obehagligt. Beslöt mig dock för att testa hemma innan det bar av till någon gruppträning, då skulle det visa sig hur kroppen reagerade på träningen utan att jag behövde bli överraskad ibland främlingar och skulle poweryoga inte vara någonting som passade mig så kunde jag alltid göra armhävningar och situps på mattan istället.
Det var lite krångligt i början, tyckte att det fanns för många regler att tänka på, magen skulle inte vara tom för då försämrades koncentrationen och prestationen, men inte full heller med hänsyn till yrseln och illamåendet. Fötterna måste vara barfota, klockan och examensringen avtagna, mat och dryck fick inte intas förrän efter tjugo minuter, en halvtimme efter träningen på grund av att de inre organen renades. Vet inte om jag är den enda som blir vrålhungrig av att träna poweryoga, men så är det, lösningen består i att antingen sätta mig vid datorn en stund eller också ta ett bad. Nej, jag klarar inte av att duscha kallt efteråt, men gärna ett varmt bad före och efter. Det tog ett tag innan jag kom på vilka byxor som erbjöd bäst fotfäste när det gällde att sätta upp foten mot insidan av benet och balansera, även om det inte utgjorde någon garanti för att övningen skulle lyckas fullt ut så underlättade det åtminstone lite.
Under några dagar gick jag upp tidigt på morgonen och övade, det innebar att först åt jag lite innan, sedan väntade jag ungefär en timme efteråt innan nästa mål och dessutom promenerade jag och skottade en del snö. Resultatet blev en viktminskning som först gladde- och sedan oroade mig, det är inte bra när kilona rasar och öppnar för möjligheten eller risken att bli underviktig (heter det så?). Vikten stabiliserades dock och när dansträningen hade pågått några veckor parallellt med poweryogan så upptäckte jag att armarna nådde fram till tårna när ena benet var rakt och det andra inböjt och jag satt ner och böjde mig framåt. Det kändes som ett mirakel och jag strävade nu efter att nå fram till tårna med båda benen framåtsträckta, det målet har jag nu uppnått, men kroppen måste vara uppvärmd och kroppen slappnar ännu inte av under övningen utan det sträcker ordentligt på undersidan av benen, vilket visserligen är ett gott tecken, men det ska gå att koppla av.
Ett annat mål är att rulla ner med överkroppen och nå ner i golvet med armarna och händerna medan benen är raka. I början av träningen når jag inte ner alls, efter en stund räcker fingertopparna ner och om benen står lite eller väldigt brett isär kan jag ibland ha i hela handflatorna. Någonting som inte alls fungerar är den så kallade hundpositionen med händerna i golvet, ryggslutet upp mot taket och hälarna i marken, fötterna måste flyttas fram för att konststycket ska kunna genomföras och hur lätt är det att njuta av övningen och slappna av och andas på rätt sätt när man justerar, stönar, mumlar och önskar att det någon gång gick att klara av eländet? En gång trodde jag mig ha lyckats, men det var en engångsföreteelse tydligen och kampen fortgår för att återuppleva lyckoruset. Det värsta är att krafterna tryter efteråt och extraövningen som utgår från hundpositionen får oftast anstå, men ikväll skulle jag göra ett försök, det betydde att ena foten ställdes snett och andra benet lades ovanpå och med tyngdpunkten på ena armen sträcktes andra uppåt och sidan av kroppen sträcktes ut. Gick ganska bra på ena sidan, men andra säckade ihop eftersom armen vek sig och det återstod bara att återgå till knäsittande och vila med pannan mot golvet och armarna bakom benen. Det är sådana misslyckanden som har fått mig att investera i dvdn om yoga för absoluta nybörjare och övningarna där är inte alls lika ansträngande och avancerade som de för poweryogan, men båda ökar smidigheten och kroppens välbefinnande. Det var nybörjaryogan jag utövade igår, poweryogan är trots den ökade ansträngningen inte lika uttröttande som nybörjaryogan eller hathayogan som den också kallas till skillnad från poweryogan som även kallas asthangayoga (med reservation för stavningen av de båda yogaformerna).
Postat i: Yoga Permalink Kommentarer [3]
3 november
kl. 22:06
På väg mot nya mirakelFörra julen fick jag en yogamatta och dvd och videokassett med poweryogaövningar. Det fanns flera anledningar till att önska sig sådana saker, dels tyckte jag mig höra hur folk talade om poweryoga i dansstudion, dels kunde jag läsa mig till att det var en bra motionsform som dessutom kunde göra kroppen smidigare. Funderingar uppkom också efter att ha läst på http://www.poweryoga.nu, det stod att man kunde lukta illa och bli yr bland annat och åtminstone det sista lät obehagligt. Beslöt mig dock för att testa hemma innan det bar av till någon gruppträning, då skulle det visa sig hur kroppen reagerade på träningen utan att jag behövde bli överraskad ibland främlingar och skulle poweryoga inte vara någonting som passade mig så kunde jag alltid göra armhävningar och situps på mattan istället.
Det var lite krångligt i början, tyckte att det fanns för många regler att tänka på, magen skulle inte vara tom för då försämrades koncentrationen och prestationen, men inte full heller med hänsyn till yrseln och illamåendet. Fötterna måste vara barfota, klockan och examensringen avtagna, mat och dryck fick inte intas förrän efter tjugo minuter, en halvtimme efter träningen på grund av att de inre organen renades. Vet inte om jag är den enda som blir vrålhungrig av att träna poweryoga, men så är det, lösningen består i att antingen sätta mig vid datorn en stund eller också ta ett bad. Nej, jag klarar inte av att duscha kallt efteråt, men gärna ett varmt bad före och efter. Det tog ett tag innan jag kom på vilka byxor som erbjöd bäst fotfäste när det gällde att sätta upp foten mot insidan av benet och balansera, även om det inte utgjorde någon garanti för att övningen skulle lyckas fullt ut så underlättade det åtminstone lite.
Under några dagar gick jag upp tidigt på morgonen och övade, det innebar att först åt jag lite innan, sedan väntade jag ungefär en timme efteråt innan nästa mål och dessutom promenerade jag och skottade en del snö. Resultatet blev en viktminskning som först gladde- och sedan oroade mig, det är inte bra när kilona rasar och öppnar för möjligheten eller risken att bli underviktig (heter det så?). Vikten stabiliserades dock och när dansträningen hade pågått några veckor parallellt med poweryogan så upptäckte jag att armarna nådde fram till tårna när ena benet var rakt och det andra inböjt och jag satt ner och böjde mig framåt. Det kändes som ett mirakel och jag strävade nu efter att nå fram till tårna med båda benen framåtsträckta, det målet har jag nu uppnått, men kroppen måste vara uppvärmd och kroppen slappnar ännu inte av under övningen utan det sträcker ordentligt på undersidan av benen, vilket visserligen är ett gott tecken, men det ska gå att koppla av.
Ett annat mål är att rulla ner med överkroppen och nå ner i golvet med armarna och händerna medan benen är raka. I början av träningen når jag inte ner alls, efter en stund räcker fingertopparna ner och om benen står lite eller väldigt brett isär kan jag ibland ha i hela handflatorna. Någonting som inte alls fungerar är den så kallade hundpositionen med händerna i golvet, ryggslutet upp mot taket och hälarna i marken, fötterna måste flyttas fram för att konststycket ska kunna genomföras och hur lätt är det att njuta av övningen och slappna av och andas på rätt sätt när man justerar, stönar, mumlar och önskar att det någon gång gick att klara av eländet? En gång trodde jag mig ha lyckats, men det var en engångsföreteelse tydligen och kampen fortgår för att återuppleva lyckoruset. Det värsta är att krafterna tryter efteråt och extraövningen som utgår från hundpositionen får oftast anstå, men ikväll skulle jag göra ett försök, det betydde att ena foten ställdes snett och andra benet lades ovanpå och med tyngdpunkten på ena armen sträcktes andra uppåt och sidan av kroppen sträcktes ut. Gick ganska bra på ena sidan, men andra säckade ihop eftersom armen vek sig och det återstod bara att återgå till knäsittande och vila med pannan mot golvet och armarna bakom benen. Det är sådana misslyckanden som har fått mig att investera i dvdn om yoga för absoluta nybörjare och övningarna där är inte alls lika ansträngande och avancerade som de för poweryogan, men båda ökar smidigheten och kroppens välbefinnande. Det var nybörjaryogan jag utövade igår, poweryogan är trots den ökade ansträngningen inte lika uttröttande som nybörjaryogan eller hathayogan som den också kallas till skillnad från poweryogan som även kallas asthangayoga (med reservation för stavningen av de båda yogaformerna).
Postat i: Yoga Permalink Kommentarer [3]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ladyblac/entry/p%C3%A5_v%C3%A4g_mot_nya_mirakel
Skriv en kommentar:
Skrivet av cleo den 04 november, 2006 kl. 11:52 #
Skrivet av Kerstin den 07 november, 2006 kl. 09:52 #
Skrivet av JenJen den 12 oktober, 2007 kl. 01:21 #