"Rock 'n'Roll in Lövewood - en tidsresa i musikalisk tappning"
I onsdags var jag och tittade på "Rock 'n'Roll in Lövewood - en tidsresa i musikalisk tappning", där bland annat spadersju medverkade. Öppningsscenen gestaltade jordens tillblivelse, om jag inte missuppfattade berättarens information efteråt, det skedde igenom att scenen belystes med blått spotlightssken som kontrasterades mot elden som spadersju poiade med, han och de svartklädda dansarna rörde sig i takt till Robert Wells version av "I bergakungens sal". Temat för musikalen var olycklig kärlek, två släkter ogillade varandra och i båda fanns det en ung människa som fattade tycke för en jämnårig i den andra familjen och det upprepades i flera generationer. Det förekom dekorvitsar, till exempel skyltarna med namnen på släkternas pubar, den ena hette PubErteten och den andra PubLiken. Bland låtarna kan nämnas "A Whiter Shade of Pale" och "Hit, the Road, Jack", två av de sånger under vilka jag försökte att låta bli att gråta över karaktärernas öden. En sak som fick mig att skratta var dock hämndaktionen som utspelades, det började med att besökarantalet sjönk på PubLiken eftersom det såldes smuggelsprit på PubErteten och så hände det sig att ägaren till PubErteten vaknade upp i den blåvitrutiga sängen tillsammans med ett käpphästhuvud som stirrade på honom. Skriket som han gav upp kan inte återges men kommentaren var som följde löd ungefär så här: "Ånej! Inte ännu ett hästhuvud i min Hästens säng".
Postat i: Musik Permalink Kommentarer [1]
16 mars
kl. 18:45
"Rock 'n'Roll in Lövewood - en tidsresa i musikalisk tappning"I onsdags var jag och tittade på "Rock 'n'Roll in Lövewood - en tidsresa i musikalisk tappning", där bland annat spadersju medverkade. Öppningsscenen gestaltade jordens tillblivelse, om jag inte missuppfattade berättarens information efteråt, det skedde igenom att scenen belystes med blått spotlightssken som kontrasterades mot elden som spadersju poiade med, han och de svartklädda dansarna rörde sig i takt till Robert Wells version av "I bergakungens sal". Temat för musikalen var olycklig kärlek, två släkter ogillade varandra och i båda fanns det en ung människa som fattade tycke för en jämnårig i den andra familjen och det upprepades i flera generationer. Det förekom dekorvitsar, till exempel skyltarna med namnen på släkternas pubar, den ena hette PubErteten och den andra PubLiken. Bland låtarna kan nämnas "A Whiter Shade of Pale" och "Hit, the Road, Jack", två av de sånger under vilka jag försökte att låta bli att gråta över karaktärernas öden. En sak som fick mig att skratta var dock hämndaktionen som utspelades, det började med att besökarantalet sjönk på PubLiken eftersom det såldes smuggelsprit på PubErteten och så hände det sig att ägaren till PubErteten vaknade upp i den blåvitrutiga sängen tillsammans med ett käpphästhuvud som stirrade på honom. Skriket som han gav upp kan inte återges men kommentaren var som följde löd ungefär så här: "Ånej! Inte ännu ett hästhuvud i min Hästens säng".
Postat i: Musik Permalink Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ladyblac/entry/rock_n_roll_in_l%C3%B6vewood
Skriv en kommentar:
Skrivet av Kerstin den 19 mars, 2007 kl. 19:36 #