Då har man varit och lärt sig mer om kostnadseffektiv marknadsföring och nätverkat. Roligt och bra! Jag träffade på en del intressanta och trevliga människor. Vi får väl se om det leder till något mer. Annars var det otroligt bra föreläsningar i alla fall, så jag är hur som helst mycket nöjd med kvällen. Och trevliga människor kan man aldrig träffa för många...
Ett större jobb verkar gå i hamn också fick jag just reda på. Ropar inte hej än - bara en liten viskning och ett litet fniss, så att jag sover bättre.
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Ååååhhh vilken dålig dag! Inget fel på dagen direkt, men inget funkar för mig! Fick en hård käftsmäll - ett telefonsamtal om ett uppdrag jag inte fick. Skrev ett låååångt förlåt-inlägg på annan bloggares sida för att jag insåg att jag dragit alldeles förhastade och felaktiga slutsatser. Det blev tydligen alldeles för långt, så det klassades som spam och försvann. Ursäkten gick upp i rök. Tron på mig själv och min förmåga är dessutom under isen. Tillfälligt ska tilläggas, för så lättknäckt är jag inte. Det var nog i stort sett allt på min dystra horisont.
Nu ska jag äta lunch och höja mitt blodsocker och sedan dra mig upp ur det här självömkanshålet. Snabbt och brutalt! Har faktiskt vare sig tid och råd att låta mig påverkas av motgångar. Nu har jag haft min blå stund. Nu ska jag bli... orange. Det passar bra, för jag ska ut och sälja mig själv om några timmar. Sälja min arbetskraft kanske jag ska tillägga...
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Roligt rep idag!!! Mina kära showare sjunger väldigt bra och jag får massa energi av att jobba med dem. Nu är jag trött som en sladdrig resår, men ändå...
Det som inte är bra är att jag helt plötsligt ändå sitter i någon slags regiassistent roll. Den som jag tackade nej till för att jag inte skulle ha tid med det. Nu har den liksom smugits på mig ändå. Massa extrajobb som jag inte får betalt för, är konsekvensen av det. Det är så fruktansvärt svårt att sätta tydliga gränser när man är involverad i något man verkligen tror på och är mitt inuti. Jag har svårt att vara med "lagom" mycket. Vill ju att produktionen ska bli så bra som möjligt. Måste ju dock ha tid att jobba med sånt som ger andra inkomster också - och långsiktiga sådana. Så ser den hårda verkligheten ut när man är egen. Jag är så van vid att jobba med sådana här projekt vid sidan av ett "vanligt" jobb som ger fast inkomst, så jag glömmer att jag har andra spelregler nu. Skärpning från min sida! Men roligt har jag i alla fall!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Oj vad det händer mycket hela tiden. Kursen jag hade i presentationsteknik gick väldigt bra. Det var ju första gången, så det var lite nervöst - men deltagarna var mycket nöjda efteråt. Puh! Hoppas det blir fler gånger för det var verkligen roligt. Nu håller jag på och arrar sångstämmor för fullt till en nyårsshow och så repar jag in dem med sångarna/skådisarna. Jättekul - och MASSA jobb. Annars är det säljbrev och reportage som gäller just nu och lite hemsidestexter. På torsdag är det dags att bli "ärkehippie" för första gången. Vet inte riktigt vad det innebär än, men jag gissar att jag ska improvisera en hel del och helt enkelt se till att gästerna trivs bra på en stor 60-talsfest. Gissar att jag ska sjunga nåt med - men sånt vet man inte alltid i förväg...
I lördags var jag majorska på ett stadshotellmord. Underbart taggat sällskap som verkligen ansträngde sig för att lösa mordgåtan. Inte helt fel at sitta och tjata med trevliga människor och samtidigt äta en trerättersmiddag med gott vin till. Oxfilén var grym! Inte blev det ju sämre av att min man spelade prost heller. Kul att jobba ihop när nu mormoroch morfar kunde vara barnvakter.
Jag är helt enkelt väldigt nöjd med mitt beslut att ha startat en egen firma! Har inte mått så här bra på länge - inte jobbat så här mycket på länge heller kanske - men det här gör jag för min egen skull och jag märker att det funkar och att det börjar lossa mer och mer. Att jag inte kan ta ut en "ordentlig" lön än varje månad är självklart jobbigt, men så är det ju i början. Så länge jag märker att det går bättre och bättre och att det är på väg åt rätt håll är jag fruktansvärt glad. Det är ju upp till mig att skaffa jobb! Och det gör jag... Är så glad att jag vågade!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Nu är man alltså inne i föreläsningssvängen. I och för sig kan jag väl inte påstå att det är något nytt för mig egentligen. Jag har haft hundratals föredrag - men det har mest varit i skolans värld. Nu är det mer "på riktigt". Det vill säga om man menar att "på riktigt" innebär att människor väljer att komma för att lyssna på vad jag har att säga och att jag får betydligt bättre betalt för det än jag någonsin skulle få i något klassrum. För övrigt är elever den mest kritiska målgrupp som finns, så jag känner mig ganska luttrad.
Om jag skulle påstå att jag inte är ett dugg nervös, skulle det vara en lögn. Än så länge har jag inte den ramstruktur jag vill ha - men det är ju det jag och min kumpan ska jobba med i morgon. På tisdag kommer det att sitta som ett smäck. Ämnet "presentationsteknik" har vi båda jobbat med och det tillsammans med våra sceniska erfarenheter och alla övningar vi kan dela med oss av - gör att jag trots allt känner mig rätt bra förberedd redan. Som vanligt är det svårast att välja bort vad man INTE ska ha med.
Det här ska faktiskt bli riktigt roligt. För säkerhets skull tänker jag ta på mig min nyinköpta polotröja. Blir jag nervös eller upprörd sprider sig de hettande och illröda rosorna garanterat som en en löpeld över mitt bröst och upp på halsen. Det är definitivt inget jag vill visa. Bra med den här saken är att jag kan bjuda på det när jag pratar om att man ska ta bort allt som stör en presentation. En döljande polo gör att de som lyssnar slipper bli okoncentrerade av att se mig stå i blom, samtidigt som jag slipper oroa mig. Dessutom vet jag att jag inte kommer att drabbas av några rosor just för att de ändå inte skulle synas. Skumt hur psyket fungerar! Jag tycker att det är coolt att man nästan alltid kan använda svagheter som något starkt som tillför något extra!
Men vad hände med det där att jag skulle sova senast 23.00 den här veckan?
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Ett bekant litet pirr av förväntan spred sig nyss genom min kropp... Varför då? Ja, det är precis det jag inte vet. Tror att jag har en helt vanlig dag framför mig, hur nu en sådan ser ut. Vad jag menar är att jag inte har något speciellt inplanerat - jag ska jobba helt enkelt, hämta barnen på dagis och mysa ett tag (eller bli vansinnig av allt bråk) och sedan med all säkerhet jobba lite till. Men jag gillar det här. Är så glad över att jag jobbar åt mig själv - med det jag vill. Så glad att jag vågade köra!
En lite rolig sak hände igår hos Herr Bokföringsexpert. Det var första gången jag träffade honom, så vi började prata om vad det var jag ville ha hjälp med. Då frågade undrade han:
- Du har väl dagsrapporter? För klippningen?
Eh, va? Blev alldeles ställd en stund. Tankarna började snurra runt: Har jag missat något jag är skyldig att göra? Hur vet han om att jag klippte mig själv härom dagen? Klipper? Vad menar du karl?
- Ja, du är väl frisör?la han till lite försiktigt när han märkte min uppenbara förvirring.
Först tyckte jag att det bara var roligt och det blev lite ståhå med en annan gubbe som hade sagt fel. Lite lättsamhet drog in i det ekonomiska palatset - med neddragna persienner! Sedan blev jag lite trött på hur det är - är man tjej förväntas man inte starta eget om man inte är frisör. I min nuvarande hemort är det nog tyvärr så verkligheten ser ut ofta.
- Gör du det här vid sidan av? frågade han naturligtvis senare. Han ville verkligen försöka få in mig i sin bild av hur det ska vara. Oj, så förvånad han blev när han såg några feta utgående fakturor. Att jag tjänar pengar på verksamheten trits att jag bara är i början, blev nog lite för mycket för honom. Stackarn!
För övrigt var han väldigt trevlig och bra! Jag satt vid datorn och matade in uppgifter och han hjälpte mig med att hitta rätt konton och att fatta hur jag skulle tänka.
- Vad snabbt du skriver! sa han imponerat. Då blev jag så full i skratt att jag nästan inte kunde hålla mig. Jag är skribent... det är mitt jobb att skriva snabbt. Höll på att säga:
- Vad snabbt du räknar! när han tryckte in siffror i sin gamla räknemaskin. Undrar vad han hade sagt då? Höll dock inne med underfundiga kommentarer - tror inte riktigt att han hade pallat det. Hur som helst är jag väldigt nöjd nu. Allt är bokfört och klart. Så långt - och det ser bra ut. Fattar mycket mer nu och har lite mer kött på benen.
Nu har jag värmt upp hjärnan och fingrarna. Ska bara hämta en kopp kaffe och sen sätta igång att jobba. Pirret kom tillbaka nu, så det är nog bara så att jag är kär i mitt jobb! Tänker visa att dagens horoskop i morgontidningen är helt fel:
Fiskarna 20/2-20/3
Se upp med alla utsvävningar idag.
Din kassa får inte det tillskott som du hade hoppats.
Vi får väl se...
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Snart är det dags att bege sig till Herr Bokföringsexpert med tusen pärmar och papper. Svettas lite för jag måste verkligen få med alla saker som kan tänkas vara viktiga. Det absolut värsta är att jag måste tvinga mig själv att blotta mitt okunnande på detta område. Det är nog något avv det svåraste som finns för mig. jag gillar att ha koll på läget i alla lägen. Att jag inte har jobbat med bokföring och aldrig reflekterat över termer som kontoplan och konteringar, spelar ingen roll. Helst vill jag veta lika mycket om rymden som Chrster Fuglesang också... Suck! Jag kanske bara ska acceptera att jag inte behöver kunna allt själv. Det finns andra som kan göra vissa saker mycket bättre åt mig och om jag använder deras tjänster kan jag lägga energi på alla miljarder projekt jag håller på med ändå och som jag är bra på. Det låter så bra, så varför är det då så svårt att släppa kontrollen?
Fast å andra sidan tycker jag att det är roligt med bokföring - nu när jag slutat grina av blotta tanken och faktiskt blivit lite insatt... Jag är ett hopplöst fall!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Huuuuuuuuuuuuuuur kan det vara så svårt att få besked? Hur kan man gång på gång tolka att människor tackat ja till att göra något, när de tillfrågade inte alls känner igen det. Händer det en gång är det inget konstigt, men upprepas detta, innebär det ju att antingen frågan är luddigt ställd eller att svaret är luddigt tolkat. Jag blir så trött på att styra upp saker som ligger långt ifrån mitt ansvarsområde. När jag gör mitt jobb utgår jag från att de uppgifter jag får stämmer. Det är ett misstag visar det sig. Jag är inte projektledare i det här projektet. Jag vill inte vara en sammanhållande länk och fixa och feja. Jag har hand om marknadsföringsbiten och det räcker mer än väl. Naturligtvis kan jag inte släppa en lös tråd jagråkat få tag i. jag måste ju se till att den som borde ha nålen fäster tråden. Rasar de här bitarna, rasar ju allt - inklusive mitt arbete. Suck!
Jag börjar undra om jag ska skriva en handbok i hur man frågar en rak fråga och hur man ger ett rakt och tydligt svar. Man kan välja mellan att svara ja, nej och kanske. Svarar man kanske måste man lägga till ett förbehåll - t.ex. jag vill, men under förutsättning att jag får resa betald. Vid kanske svar, krävs det alltså någon form av fixande eller undersökande, innan ett definitivt svar kan lämnas. Frågaren eller svararen återkommer för att få/ge nytt besked utifrån de nya premisser som framkommit.
Så - boken behöver inte vara längre än så. Läs och gör och bespara andra människor en massa extraarbete. Gång, på gång, på gång...
Tur att jag är fullkomlig! ;)
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Skriver och stretchar. Skriver och gör övningar. Skriver och... dricker kaffe. Jobbar på jättemycket, men inget blir klart. Bra - fast dåligt. Bara att jobba på. Och stretcha mellan varven.
Är det mycket bättre med extrautrustning på en sån här boll månntro, eller kan man lugnt köra på på sin gamla blåa? Lite mysigt med en egen skrivboll tycker jag. Eller skrivklot. Mitt eget universum. Nu har jag nog blivit navelskådare på riktigt! Bara det inte är ludd i naveln så är det väl okej. ;)
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Hur mesig får man lov att vara. Här har jag suttit och knipit för att jag inte har velat gå på toaletten. Av vilken anledning då, kan man fråga? För att det är hantverkare på andra sidan väggen och för att det är superlyhört. Men inte trodde jag väl att jag var så pryd. Tvingade mig själv att stå över såna där livshejdande tankar och trotsa min nya fobi. Ja, de jobbar ju fortfarande och det verkar som om ingen har ägnat särskilt många tankar åt vad jag ägnar mig åt. Då kanske jag också kan jobba lite till. Lättare att koncentrera sig nu.
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Ha! Nu har jag äntligen börjat skriva min barnbok som jag har tänkt på så länge. Kommer nog att involvera halva släkten i detta projekt känns det som. Mamma ska måla bilder till själva boken. När jag ändå är igång så är det ju lika bra att göra sånger till som mannen, barnen, systerbarnen och jag själv kan sjunga och sen så har vi ju systrar och svågrar och en hel del annat löst folk som kan spela instrument på inspelningen. Sen är det ju bara att bearbeta om texten direkt och göra en barnmusikal av den som G får regissera. Hittills har den blivit lite väl självutlämnande kanske, men det får man väl bjuda på. Det händer så mycket konstigt i den här familjen, så man får väl ta till vara på den inspiration man får alldeles gratis!
Egentligen har jag tusen andra saker som jag borde göra också, men jag fick sån otrolig inspiration och då är det bäst att åka med. Jag har ju faktiskt redan skrivit ut en del fakturor som ska skickas iväg och grejat lite med bokföring, så lite "duktig" har jag ju varit trots allt. Det här är ju också bra så klart, men det kanske inte är något som ger pengar till räkningarna nästa månad direkt - om någonsin...
Nu ska jag ringa och sälja mig själv. Nån måtta på roligt arbete får det vara!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Snart ska jag förvandlas till gudinna av Bacci tempel. Ny roll, vilket innebär lite mer inläsning och inrepning av sånger. kan pinsamt nog inte så många Bellmansånger - åtminstone inte utantill. Snart kan jag det! Snart ska jag alltså mingla omkring bland gästerna som Ulla. Så långt är allt väl, men jag måste göra det på ENGELSKA! Nu är det inte så att jag egentligen tycker att det är svårt att prata engelska, men det tar ju en stund innan man kommer in i det när man inte "tjötat" med nån på ett tag. Fast det som är bra är att det inte gör ett dugg om jag pratar svengelska - big time. det är nästan bara bra, för inte kunde väl ulla prata engelska heller. Nä just det. Ska nog helt enkelt koncentrera mig på att läsa in mig lite om just henne och livet runt omkring. och lära mig sångerna förstås. Måste iväg och låna ett piano också som jag ska ha när jag ska sjunga och spela på ett namngivningskalas i morgon. Mycket på gång nu!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Hur kan en människa som knappt har styrfart leda ett företag? Jag har träffat en sådan och det kändes verkligen som om luften gått ur för längesen.
"Här skulle man kunna liva upp stämningen något!" tänkte jag, men undrade i samma stund om jag verkligen skulle vilja det. Har faktiskt inte någon lust att låta min energi sugas in i ett svart hål tillsammans med resten av personalens forna arbetsglöd. Något säger mig att jag överdriver en smula, men är det något jag lärt mig så är det att lita på den första känslan jag får när jag kommer till ett nytt ställe. Människor kan ha en dålig dag när man möter dem första gången och där kanske man måste revidera uppfattningen om någon rätt rejält när man träffar personen igen. Stämningen på en arbetsplats säger dock väldigt mycket mer - hur det ser ut, hur folk är klädda, hur de tilltalar varandra osv. Det är en aning mer konkret. men bara en aning... Att tolka signaler och uttryck är spännande!
Mannen jag pratade med tyckte förmodligen att jag verkar vara en fjäril som suger lite här och där, men inte kan bestämma mig för vad jag vill. Inte så långt ifrån sanningen - men nu har jag ju bestämt mig så att jag får göra alla saker jag vill. Finurligt!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Så där ja. Då var det dags för rapport. Mötet blev bra . men ack så långt! Jag försökte runda av tusen gånger, men det spanns alltid vidare på det ena och det andra. Jag betraktades säkert som en bitchig och butter kvinna som bara tänkte på pengar. Sån är jag ju! Hahaha.
Att det är kvinnor som står för skvaller - det är INTE sant. Så som de här männen gick på med snaskigheter hit och dit... My God! Jag var ju tvungen att påpeka detta och då skrattade de lite förläget och menade att det var samhällsinformation de ägnade sig åt.
Blev lite rastlös av det där långa mötet och det kändes som om dagen redan var mer eller mindre förbrukad. Unnade mig en liten tur ut i skogen. Hittade absolut inget först. Kanske är det stolt fjällskivling jag har i kassen utanför - kanske inte... Ska lära mig det nu en gång för alla för det finns en annan svamp som man kan ta fel på tror jag som inte är så god. Det är säkert den bara för det! Sen dök det upp några svårupptäckta små gula rackare under gräs och mossa. Fick gräva fram dem ömt likt en arkeolog som penslar sina fynd. När jag hade gett upp och tog vägen mot bilen glänste det till under ett träd och en liten skattgömma öppnade sig för mina giriga fingrar. Gömde mig när det kom en bil förbi. Ingen ska få MITT ställe gratis!
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]