Ännu en gång ringde min terroriserande telefonförsäljare. Ja, jag säger min, eftersom han tror att vi är de allra bästa vänner. Det är man väl när man ringer någon väldigt ofta? Nej, just det ja, då ska det ju vara ett ÖMSESIDIGT ringande. Det råder inga som helst tvivel om att min för mig glasklara information om att JAG ringer om och när jag vill handla, inte nått in i hans tröga hjärna. Hade han lyssnat och respekterat det jag sa från början, hade jag faktiskt redan ringt och beställt varor. Det kommer inte att hända nu!
Ut med foten ur telefonluren! Bort från mina domäner - du gör intrång i min intima sfär! Till vårt hem är man alltid välkommen. Ända tills man inte är bjuden längre. Sorry Mr Säljare - du är portad! Om han inte fattade det den här gången måste han vara helt jä... Suck! Jag inser att han kommer att ringa igen...
...sekunden efter att det skrevs ringde det på dörren. Hjälp! Han har åkt hit för att trycka in foten i dörren på riktigt, far det igenom mitt huvud (där en blodig film utspelas). Jag öppnar givetvis ändå (det gör man alltid i skräckfilmer!) och utanför står en illgul väst med ett par glasögon ovanför. Riktigt säker känner jag mig inte än, men när han säger att han kommer från Lantmäteriet och ska traska runt i trädgården och mäta lite för att kartor ska uppdateras, sänker jag garden. I de lugnaste vatten... bäst att låsa dörren. Fast han kan ju redan ha preparerat trädgården med minor. Eller planterat in utsvultna sorkbarn under blåbärsbusken... Det är nog bäst att jag håller koll på den här gula killen trots allt!
Postat i: Kul Permalink Kommentarer [1]
Kan man skylla allt som händer på att det är "en fas", eller är det bara ett sätt att överleva och uthärda som förälder? Ett sätt att stilla sin oro och otillräcklighet när man bara inte kan förstå eller ens gissa sig till varför ens barn tappar det totalt och triggas igång till fruktansvärda vansinnesutbrott med sparkar och slag och jag vet inte vad...
Oftast brukar jag vara väldigt bra på att läsa av mina barn och på att klura ut varför de reagerar som de gör. Jag har lätt att "gå in i andras hjärnor" och sätta mig in i deras sätt att se på saken. Det är guld värt när det gäller att prata med barnen utifrån deras sätt att se på saken. Det hjälper mig att inte köra över dem och deras tankar. Men det är klart - i min "vuxenvärld" lyckas jag ända ofta bagatellisera barnens problem och känslor - speciellt när det är stressigt. Jag kan erkänna att jag inte sätter mig ner och tar en diskussion om varför det är så viktigt för S att ta på sig vantarna själv helt plötsligt när han under de senaste tio minuterna vägrat att ta på sig något över huvud taget. Just då är det "my way or no way!" som gäller. Rätt ut i bilen och iväg till dagis!
Jag försöker verkligen att respektera mina små telningar och uppmuntra deras iver att upptäcka världen på sitt eget sätt. Och sedan är jag där och tar tillbaka dem till "anpassa dig i ledet"-mentaliteten igen. Frustrerad med motstridiga känslor, övertygad om att det är bra att vara hårt konsekvent men också grymt rolig och flippad. Var sak har sin plats! Och tid.
Så är det ju! Jag vill ju att mina barn ska bli fria i tanken och känna att de faktiskt kan göra precis vad som helst bara de jobbar tillräckligt mycket för det. Samtidigt är det ju en förutsättning att kunna rätta in sig i ledet, för att komma någonstans alls. Är man outhärdlig att samarbeta med orkar ingen med en. Egensinnig och anpassningsbar i ett i en fin balans...
Det är väl alltså inte så himla konstigt att mina barn blir fruktansvärt arga ibland. Om jag blir frustrerad över att jag inte vet varför de reagerar som de gör - hur frustrerande nåste det inte vara för dem att inte veta helt säkert vilka koder och regler som gäller i alla sammanhang. Den fasen går nog aldrig över - hur vuxen man än blir är jag rädd.
Postat i: Barn Permalink Kommentarer [0]
Då har man varit och lärt sig mer om kostnadseffektiv marknadsföring och nätverkat. Roligt och bra! Jag träffade på en del intressanta och trevliga människor. Vi får väl se om det leder till något mer. Annars var det otroligt bra föreläsningar i alla fall, så jag är hur som helst mycket nöjd med kvällen. Och trevliga människor kan man aldrig träffa för många...
Ett större jobb verkar gå i hamn också fick jag just reda på. Ropar inte hej än - bara en liten viskning och ett litet fniss, så att jag sover bättre.
Postat i: Jobb Permalink Kommentarer [0]
Att jag har överlevt den här dagen så här långt är ett under. Om man försöker inbilla sig att en tripp för att pricktesta en 2,5-årig dotter, ska kunna förvandlas till en mysig tjejutflykt, får man väl skylla sig själv. Mysfaktorn hade tydligen sugits upp i ett svart hål någonstans långt bort från en vårdcentral med kallt stengolv och mycket eko i entrén.
Jag ska aldrig mer vara pedagogisk och berätta vad som ska hända i förväg. Fröken Integritet hade inte alls någon lust att lämna väntrummet för det första. Hon skulle åka på den stora traktorn. Väl inne i undersökningsrummet (dit vi till slut kom efter att jag hade smutsat ner alla golv för att jag inte hade några blå tossor på mig) möttes vi av en trevlig dam och sedan en rar sköterska som skulle göra det härliga pricktestet. Nej - det ville inte A alls gå med på - vilket jag kan förstå. Jag fick alltså hålla fast henne till det hela var över. Därefter mutatde hon till sig två klistermärken istället för ett, vägrade tacka för dem med en förebrående min. Tacka för smärta?! Nähähääääääru!!! Efter denna dramatik rymde hon ut till traktorn igen. Jag gick efter. Damerna kom ut tio minuter senare och konstaterade att inget pricktest hade gett utslag. Nähä. Nu ska det tas prov för gluten och nåt mer och sen får vi väl avvakta och se...
Under tiden i väntrummet hade A:s älskade gosedjur försvunnit. Mycket letande resulterade i att allergifrun hittade den luggslitna fågeln i ett skåp. A blev sur för att gömstället avslöjades. Sedan gick allt utför och eskalerade till ett ljuvligt klimax mot klinkers tre trappor ner. Av någon anledning vägrade A ta på sig overallen. Blev ilsken redan här. På något sätt lyckades jag locka in den frustande furien in i hissen och sedan gick hysterimätaren upp i topp. Hon skrek, fäktades slogs så det ekade. Övertrött, hungrig och svinförbannad på allt och alla - och allra mest på mig. Jag riktigt kände alla blickar från människor som tyckte att jag inte hade någon pli på min unge. Eller ja - jag vet inte för jag orkade faktiskt inte bry mig om andra människor just då. Hela strumbyxorna var förresten söndertrasade från knä till gren, så jag kände mig helt uppfuckat upp-punkad också! Stark som en blåkläderbyxa, slipprig som en daggmask och oförutsägbar som slumpen själv... Till slut efter att ha använt ALLA taktiker, fått på overallen delvis tre gånger, försökt låta stormen bedarra, pratat ömsom mjukt och lugnande, ömsom bestämt. Inte pratat alls och bara försökt pracka på overall, vilket är helt omöjligt på en sån spänd båge om man inte vill att något ben ska gå av - vilket jag naturligtvis inte vill. Till slut kom en underbar människa och sa: "Det här har jag varit med om hundra gånger. Det är omöjligt! Jag håller overallen, så tar du i benen!" Tack ljuvliga människa! Mössa och vantar var överkurs, men till slut kom vi i alla fall fram till bilen där nästa anfall tog vid - innan hon slocknade. Må hon sova en låååååång stund!
Dagens lärdomar:
- tacka aldrig ja till en läkartid till barnen kl. 11.00 - ruckar mat & sovrytmen! Kanske till och med livsrytmen.
- Berätta aldrig vad som kommer att hända för ett barn när nålar är inblandade på något vis!
- Planera inte in myslunch och leksaksaffärsbesök efter ett läkarpass med blodvite. Det blir inget med det!
Nu ska jag jobba så länge björnen sover...
Postat i: Barnens bravader Permalink Kommentarer [0]
Vilken ände ska jag börja i idag? Nu är det så många trådar att nysta i och det värsta är att jag måste ge mig av på äventyr alldeles strax, så det känns nästan inte som någon idé att börja med något. Dum inställning för jag har väldigt mycket att göra. Efter två dagars vabbande så halkar en del efter...
Det har i alla fall trillat in lite roliga jobb. Säljmöten har gått hem och tidigare jobb har gett nya jobb. Precis som det ska alltså! Jag tror att jag styr upp lite innan jag åker i alla fall.
Jag tror det här blir en konstig och bra dag i förkylningens efterdyningar. Undrar just om jag lyckas med konststycket att få min skärpta dotter, med hela 2,5 års erfarenheter bakom sig att tycka att det här med att pricktestas för allergi är det absolut coolaste man kan göra? Den ultimata aktiviteten för oss brudar i familjen! Jag berättade vad hon skulle bli utsatt för igår på ett mycket pedagogiskt sätt och visade fina bilder på en flicka som genomgick detta test. Vet inte om det var ett smart drag, eller det sämsta jag kunde ha gjort... Vi får väl se.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Varför tycker jag att det är så tråkigt att sova när det är så skönt? Hur kommer det sig att jag hellre går omkring med huvudvärk och svarta hålor under ögonen, än sover min skönhetssömn?
Hela huset sover och vad gör jag? Sitter här framför datorn och blir mer och mer irriterad på mig sjäv att jag inte bara kan resa på mig och ta ur mina fasttorkade linser och lägga mig. Tidigt skulle det bli i dag. Mmm. Nu är klockan snart halv elva - så det blev alltså inget med det. Det är förvisso tidigt med mina mått mätt, men jag hade planerat att slockna en si så där halv tio. Det skulle vara sluttiden för denna måndags aktiviteter.
Möte med tandborsten hägrar och jag längtar faktiskt oerhört mycket efter sängen nu. En förtvivlat ömklig man har legat där uppe i flera timmar redan och sover förhoppningsvis bort hängigheten. Jag ska smyga så tyst som en liten, liten, pytteliten inbrottstjuv.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
- Jag antar att det är förhandlingsbart, sa jag kaxigt angående hur mycket som skulle ingå i paketpriset.
Kundservicetjejen blev alldeles ställd och undrade hur jag menade. Jag väntade avsiktligt med svaret för att hon skulle få svettas lite i tystnaden och själv fylla i svaret på sin fråga. Det gjorde hon mycket riktigt. Och passade inte särskilt överraskande över frågan till ursprungssäljaren som ska ringa upp. Jag väntar på ditt samtal Christer!
Jag har i alla fall redan lyckats knöka in mer grejer i priset än vad som ingick i priset hos det osäkra flickebarnet. Åh vad skönt det här är! Det här är så långt ifrån mig och hur jag brukar vara och jag är sååååå nöjd. Gillar den här hårda affärskvinnan som verkar bo i mig trots allt och tänker lära känna henne mer. Nu när jag en gång för alla bestämt mig för att andra människor inte ska få tjäna pengar på mig, mitt engagemang och mitt arbete utan att jag får nåt tillbaka, så är det bara att köra på. Nu är det inte så att jag nödvändigtvis måste få pengar tillbaka. Jag ställer gärna upp med tid, jobb och idéer för sånt som jag tror på, tycker är roligt eller för att det gör livet lite bättre för någon människa. Det finns alldeles för mycket humanistiskt och kulturellt blod i mina ådror, så tack och lov behöver jag inte ens vara orolig för att jag ska förvandlas till en hårdhudad karriärshäxa utan själ. Men de där som är ute efter att suga mina pengar och min energi utan att vare sig ge något tillbaka eller vara trevliga bör se upp med den här hårda förhandlerskan.
Jag tycker om det här året!
Postat i: Kul Permalink Kommentarer [2]
Handsken är kastad. Närmare bestämt sex stycken vita fina handskar kastar jag nu åt höger och vänster. Jag har själv plockat upp en utmaningshandske i form av det bilduppdrag som cirkulerat på nätet ett tag nu. Eftersom jag inte vill utmana personer som redan fått detta uppdrag gör jag mitt vidareskick till ett litet experiment. Om någon känner sig manad att föra nedanstående uppmaning vidare, är det fritt fram alltså:
Gå in i ditt bildarkiv på datorn, öppna mapp nr och publicera den 6:e bilden i denna mapp på din blogg. Därefter skickar du denna utmaning vidare till sex personer.
Jag känner mig alltså lite rebellisk idag och vill inte riktigt göra som jag blir tillsagd. Om du antar min utmaning är det roligt om du skriver en liten kommentar till mig om det. Jag vill ju gärna kunna följa upp mitt experiment och skriva en eller två avhandlingar om det sedan. Hehe.
Lek i snö är för övrigt svårslaget!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Mannen kom in genom dörren för ett tag sedan och jag insåg att mina vårkänslor var på riktigt. Han gick lika fort som han kom. Nu hör jag bilen här utanför igen och det innebär att det kommer att välla in en massa kärlek genom dörren. Alldeles strax ommer det att plinga på dörren och en röst kommer att höras från andra sidan: "Är det någon hemma"? Nu är hela familjen hemma och jag har både vår och sommar i mitt bröst. Underbar dag!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
Med ett vackert snölandskap utanför fönstret sitter jag här och plötsligt känner jag ett litet pirr. Det är bekant, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Inser efter en stunds funderande att det nog ta mig tusan är vårkänslor som börjar invadera min kropp. Paradoxalt nog skulle jag kunna tillägga, eftersom jag var ute och skottade snö för bara några timmar sedan. Ändå smyger den här förväntansfulla känslan in i mig och jag blir alldeles varm och glad. En trevlig bonus är att jag blir lite extra kär också - i min man, i mina barn och i mitt jobb. 2009 kommer att bli ett riktigt fantastiskt och roligt år. Jag bara vet det. Börjar med att göra något fint av idag.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
... inte att jag vinner på Triss eller så. Gör mina tappra försök på den fronten emellanåt med direkt klena resultat.
Var bara tvungen att kolla om det funkar att lägga in bilder också. Den funktionen försvann ju för väldigt längesedan utan att jag ändrade någon inställning - och ja. Plötsligt fungerar det också. Att det råkade bli en oerhört suddig sådan är ju en helt annan femma. Nej, nu får jag faktiskt ta och jobba lite!!!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]