Fixar, trixar och styr upp på alla fronter. Just nu är jag någon slags hyperaktiv spindel som jobbar i en massa andras nät - men jag spinner inte särskilt många nya trådar i mitt eget. Undrar varför det är så? Det är lika konstigt som att det är roligare att städa hos någon annan. Det har till och med hänt att jag rensat det igenproppade handfatet hos min kära väninna när hon var på jobbet och jag i hennes lägenhet. Hon blev jätteglad, men jag undrar ändå hur den fina idén kom till - och dessutom förverkligades..?
Nu kom min analys av mig själv och mitt beteende till mig på direkten. Bekräftelsebehov lyder svaret på min fråga! När jag jobbar åt mig själv är det ju ingen annan som märker vad jag gör och inte gör. Jaha, då vet jag det. Får väl utveckla en multipel personlighet, så att mina andra jag kan klappa mig på axeln. Strålande idé! Jag är en usel ensamvarg!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Jag känner mycket väl igen det där. Redan som liten, var det dessutom mycket roligare att hjälpa någon granne eller nåt, än sin egen förälder! Kanske för att hemma kändes det som ett krav, medan grannen bara blev jätteglad och sa att man var duktig!
Men numera har jag i alla fall lärt mig att känna mig duktig alldeles SJÄLV och ge mig en mental klapp på axeln. :-)
Skrivet av Laila den 12 december, 2008 kl. 16:36 #
Klappar på axeln är aldrig fel! Egna eller andras ;) Så länge ingen klappar mig på huvudet så är jag nöjd.
Jag har under min bloggpaus insett att mitt fixande för andra inte bara handlar om att jag vill fyllas av duktighetskänsla när andra ser att jag gör något bra. Jag kom på att jag precis lika gärna kan göra en massa saker som gör livet lättare för andra utan att de har en aning om det och aldrig kommer att få veta det heller. Bara för att jag vill!
Jag vill nog vara en ganska snäll person trots allt... och lyckas ibland. ;)
Skrivet av lallex plallex den 13 januari, 2009 kl. 13:11 #