Här följer ett inlägg av Birgit Larsson-Auna medlem sjokksjokk sijdda:

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Med glädje har jag tagit del av er hemsida. Jag får en stark gemensamhetskänsla när jag läser de gamla berättelserna och känner igen många av dem så som de är kända i Kåikul (Gåjkkul) by.
Jag vill tacka för att ni uppmärksammat boken där vi skrivit om vår hemby Gåjkkul. Jag som medlem i sijddan ville hylla våra förfäder för vi bygger våra liv på deras kamp för att överleva. Ju mer jag lyssnade och läste, ju mer jag forskade desto mer ödmjuk blev jag. Den sammanhållning som fanns förr har luckrats upp med den nya samhällssyn som finns idag. Igår räknades varje kusin, varje tremänning in för man visste att tillsammans är vi starka.
Jag vill också visa mig på er hemsida för att visa att jag finns och att släkten Auna aldrig har lämnat lappbyn. Många av oss hyllar det samiska även idag, men kulturen har gått förlorad kanske mest genom ”ingifte” och den nya tidens krav på ungdomars kamp om en plats i samhället. I skolan fick far och mor i alla fall stryk om de talade lapska och föräldrarna stödde deras väg in i det svenska samhället.
Men på mitt hus i Kåikul vajar den samiska flaggan och fastän jag inte kan tala samiska ska varje medlem av vår sijdda känna sig välkomna att hälsa på hos mig. Visst har tiden börjat gå mig förbi och samiskan är totalt främmande men inom mig är jag skogssame från Gåjkkul. Jag har ärvt Knabb-gubben (nåjden) Mikkel Aunas spånyckel och på en spik trotsar min trumma. Kraftsånger har fötts i mitt inre och ibland vill de komma ut.

Se det här som en hyllning till era röster på er hemsida.

Birgit Larsson-Auna, Kåikul
Dotter till Torsten Larsson-Auna (son till Knabb-Lars o hustrun Maria)
och Adina (f. Mickelsson Auna, Gammelgårn).

Möt mig också på vår hemsida www.koikul.se

Skrivet av Birgit Larsson-Auna den 07 juli, 2009 kl. 20:06 #