Kan man säga så, om Hans Alfredson? På något sätt känns det som han är en gammal vän, fast jag aldrig träffat honom. Jag minns att min pappa brukade ha på "Lindeman" i grammofonspelaren när jag var bra mycket yngre än i dag.

Jag har sett "Den enfaldige mördaren", en av mina favoritfilmer. Ondska och godhet i samma film, precis som många andra filmer. Sven,spelad av Stellan Skarsgård, som på något vis genomskådar fabrikören,spelad av Hans Alfredson, men som också i sina tankar visar en klarsynthet som man kanske inte tror att han besitter.
På ett sätt en positiv film, naturligtvis inte p.g.a fabrikören, utan mer för de människor som reagerar på den förres fasoner.

Det är då för väl att en ny jury, sedan länge tagit över. Minns en sekvens där Daniel Breitholtz jämförde en deltagare med tönten i klassrummet. Deltagaren fick av Daniel Breitholtz dessutom veta att han inte kan sjunga heller. Det hade kanske räckt med att säga det sistnämnda. Breitholtz och Tomita är väl de personer jag ogillade mest i den gamla juryn. jag tycker inte att elakheter och plumpa kommentarer ska löna sig, men Breitholtz har en pappa med viss makt och Tomita har väl andra färdigheter så de lär aldrig gå utan jobb.

Jag är av den åsikten att stora människor är som vi andra, helt enkelt människor och kan vara obalanserade i humöret ibland, men att de oftast inte känner något behov av att vara elaka. Sådan är jag, trots att jag anser mig tillhöra den breda kategorin av människor förövrigt, dvs det är absolut inget märkvärdigt med mig.
Jag har en del åsikter om Breitholtz och Tomita som jag inte redogjort här, men jag avstår från att dela med dem till er, det kan vara en del orättvisa saker. Jag tror dessutom att de kan vara trevliga om de anstränger sig.

Andra Avenyn. Rasmus känner sig attraherad av Katarina vilket inte är så underligt, hon har en otrolig utstrålning. Han kanske samtidigt undrar över vad hon egentligen vill, och det skulle väl de flesta av oss män göra som inte direkt hör hemma i filmstjärnekategorin. Undrar vad hon egentligen vill, kanske hon är genuint intresserad av Rasmus?
Älskar.......Älskar inte....Älskar....Älskar inte......

Jag såg på Talang 2009, en riktigt rolig tävling att titta på. Juryn är dessutom mycket bra, sakliga och kunniga, inte elaka, professionella helt enkelt. Jag blev dock ordentligt fundersam på orsaken till varför majoriteten av TV-tittarna som röstade, röstade på Victor. Vem som helst borde väl ha hört att Victor framförde en alldeles för svår låt, han sjöng den inte bra helt enkelt. Ville man vara snäll med Victor? Jag tycker han var rent ut sagt dålig, usch och fy vad stygg jag är som skriver detta, men vadå, är det så konstigt? Ingen förväntar sig att jag ska vinna mot världsettan i tennis, kanske konstig jämförelse, men iallafall. Victor verkar ha talang, men borde nog vänta med alltför svåra låtar.

Min egen favorit var Nastja. Enlig min mening var hon överlägsen alla andra semifinalister. Juryns val var helt ok, tycker jag, även om jag tyckte som sagt att Nastja var mycket bättre.

Brukar väl inte titta speciellt mycket på det, men har väl följt det lite grann. Vann rätt låt? Kanske, även om jag t.ex tyckte bättre om Danmarks bidrag. Vinnarlåten, som var Norges bidrag till tävlingen tyckte jag var faktiskt bäst första gången jag lyssnade på den, men tröttnade på den ganska snabbt ju mer jag lyssnade. Det går dock inte komma ifrån att Ryback är mycket duktig. Tyvärr tror jag att vissa radiokanaler kommer att spela sönder låten, de är ju inte alltid speciellt bra på att variera låtutbudet, iallafall inte det som lyssnarna får ta del av.

Jag tycker att Talang 2009 är ett alldeles utmärkt program med vettig jury, speciellt Bert Karlsson med sitt sunda förnuft och härliga humor. Något som jag förövrigt undrar över är vad Markoolio och Tobbe gör där. De kan vara roliga i andra sammanhang men i detta program är de verkligen inte det. Ofta när deltagarna underhåller på scenen får man se en glimt av dessa båda herrar, och då försöker de göra något krystat roligt som det är menat att skratta åt.

Men väl några smärre vurpor. Dagen på Buberget var mycket lyckad. Jag och Johan började på barnbacken, för att efter några åk avancera till den mellansvåra backen. Tiden gick fort, vi var ett par gånger och fikade i det trevliga rastutrymmet, som är stort men fylldes snabbt vissa tider under dagen. Medhavd matsäck bestående av varm choklad, småfrallor, i några rökt skinkstek, i de andra salami, rödlök samt Brieost. Frukt, bullar och nötter.

Johan tycker att Brieosten är en konstig ost, den påminner ju inte direkt om t.ex hushållsost. Han tycker ändå inte att den är värre än att han kan äta den. Själv är jag smågalen i Brieost, kan skära bitar av den, och äta den som den är, ungefär som andra äter nötter eller chips.

Planerar att komma till Pello till påsken. Eventuellt blir det lite slalom i Svanstein då. Johan vill förmodligen följa med, men inte de andra.

På Lördag eller söndag lagar jag den där smarriga bacon och morotspajen.

Blir det. På Buberget i Vindeln, om inte vädret blir alltför dåligt. Johan kommer med. Jag hyr utrustning till oss båda. Om Johan vill börja åka mer kontinuerligt kanske han får begagnad utrustning. Han växer ju så att köpa nytt kanske inte är så smart.

Jag har växt färdigt, iallafall på längden, men misstänker att mina slalomskidor finns i Pello, dessutom kan det vara roligt att testa modernare utrustning. Nu ska jag leta efter lite läckra påläggskombinationer man kan ha på smörgåsar, hyra för utrustning och liftkort kommer att kosta en del pengar, så vi tänkte ta med oss mackor och varm choklad.

Vilken menar jag? Jo, Jeeves and Wooster på nian. Den handlar om Bertie Wooster(Hugh Laurie) och hans betjänt Jeeves(Stephen Fry). Dessa skådespelare finns bland mina absoluta favoriter inom komedigenren.

Hugh Laurie och Stephen Fry medverkade bl.a även i en annan serie som jag gillar lika mycket nu, som för snart tjugo år sedan, Svarte ormen.

Förövrigt har en kvinna kontaktat mig på min dejtingsida, kanske inte ingen spännande nyhet direkt, men faktum är att jag inte har varit någon aktiv man där. Hon verkar trevlig, vackert blont hår, attraktiv på ett sätt, det senare kan jämföras med när man betraktar konst som blir mer och mer intressant ju mer man betraktar den.

Håret påminner lite om Ladyns, men att jämföra andra kvinnors utseende med ladyns är som att jämföra all världens tenorröster med Jussi Björlings.
Ladyn är söt som en docka, utan att se opersonlig ut. Hon är upptagen numera, kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Känner mig dock fortfarande konstig de gånger jag möter hennes blick.

Nåväl, för att återgå till min dejtingsida, kanske borde börja göra ett ryck.

Nu ska jag göra något som inte är speciellt romantiskt, men det måste göras: Jag ska hänga min tvätt.

Ikväll gör jag ett laxwok, efter ett recept från min nyinköpta kokbok på bokrean.

Ha et fortsatt trevlig Söndag, alla.

Sonja Aldén sjunger låtar som iallafall jag fastnar för. Den låt som man får höra en hel del på radion nu heter Här står jag. Den fungerar som en musikalisk injektion som når rätt in i mitt hjärta.

Det är inte all musik som berör på ett sådant sätt. Det finns musik som man har en otrolig lust att dansa till, det finns häftig musik man vill lyssna till i bilen en sommarnatt osv, osv, men det där lilla extra, det som gör en sårbar för ett ögonblick, det som får mig och kanske dig att dölja ögonen för ett ögonblick och drömma, det lilla extra, det lilla speciella, där har vi, kanske de flesta av oss, våra favoriter.

Du som läser detta förstår nog. Dina favoriter är kanske andra än mina.  

Sonja har en fin röst, inte helt olik Shirley Clamps röst enligt min mening. Shirley Clamps röst låter speciell, jag finner den svår att beskriva men den är speciell på ett positivt sätt.

En romantisk låt jag lyssnade på, redan för nästan tjugo år sedan heter Right here waiting med Rickard Marx som sångare.

Hur bra jag tycker att amerikanska The Office är egentligen. Den blir långsamt bättre och bättre, ju mer jag tittar. Jag föredrar ändå fortfarande brittiska The Office med Ricky Gervais.

David Batra, sveriges bästa komiker? Petra Mede, både rolig och vacker, svårt att slita ögonen från henne. Sedan får vi inte glömma Johan Glanz, hör till sveriges humorelit, Babben Larsson mfl, mfl.

Du tyckte att en tjej, som jag inte minns namnet på, var idolkvällens behållning. Hon kunde förvisso sjunga, men jag håller ändå inte med dig. Petri var kvällens behållning. han sjöng och spelade gitarr som en rutinerad rockräv, han var häpnadsväckande duktig, och jag hoppas verkligen han går långt. Musiken i Idol känns ibland ganska enahanda, då är det kul att få uppleva och höra  gitarrföring och en röst som får en att tänka på hårdrock.
Nu har jag sagt min åsikt, god natt.

Ja, det känns som så.
Har just tittat på De omutbara. Idel stjärnskådespelare, eller vad sägs om Sean Connery, Kevin Costner, Kevin Costner och Robert De Niro? Om inte jag har fel så är filmen från 1987, och visst, jag har sett den ett flertal gånger. Om jag skulle vilja kalla en film både cool, spännande och välgjord så är det denna.

Till sist en fräckis som jag hört från någon annan(jag är helt oskyldig) så den som är känslig slutar läsa här:

Det var en gång en mus som skulle hoppa över en vattenpöl. Vattenpölen var så pass stor så musen tänkte att den skulle ta sats.
Nåväl, musen tog sats, ändå hamnade den i vattenpölen.

Vad kan man dra för slutsats av detta?
Jo, stor sats, blöt mus.

Hejs svejs.