I en debattartikel i dagens DN skriver Fredrik Reinfeldt bl.a om den senaste krisen och beskriver Alliansen som samhällsbärande, medan de rödgröna påstås gynna särintressen. När vi ser till vilka som får mest tillbaka på skatten är det inte svårt att vifta bort sådana påståenden. Skattesänkningarna i Sverige bär en tydlig höginkomstprofil och jag vet inte hur Alliansen ska förklara detta, kanske med det gamla nyliberala argumentet att ju mer som hamnar på de rikas bord, ju mer smulor kan de med mindre inkomster och tillgångar dela på.

Förmodligen behöver inte alliansen förklara skattesänkningarna, överhuvudtaget verkar den ideologiska debatten lysa med sin frånvaro, vilket kanske gynnar partierna i alliansen.
Inte för inte har moderaternas partisekreterare Schlingmann uppmanat valarbeterna att lämna slipsar och pärlhalsband hemma när de träffar folk ute på gator och torg. En förändring till det yttre, men samma gamla högerpartier till det inre. Nåja, Centerpartiet har gjort en så kraftig högergir, att gamla centerpartister, med hedern i behåll, borde ifrågasätta den nya politiska inriktningen, iallafall de som inte tillhört högerflygeln i partiet.

Kanske jag har fel i det jag påstår, jag kan naturligtvis inte komma med några bevis, men allt det här är nog taktik från början till slut(valdagen). Moderaterna påstår sig vara vurmare för välfärdsstaten, tycker kollektivavtal (och facket)är bra och att sjukvården ska vara offentligt finansierad. Samtidigt bryr de sig inte om att försvara fackets åsikter(bygget i vaxholm). De försämrar ordentligt arbetslöshetsförsäkringen(växer antalet jobb med detta?). Genom att dagpenningen dessutom är lägre måste man också acceptera lägre betalda jobb(Alliansen öppnar för en låglönesektor?)

Centerpartiet framstår som det starkt högerorienterade partiet bland regeringspartierna och då framstår moderaterna som vettigt och förnuftigt, och Fredrik Reinfeldt framstår som förtroendeingivande, som en stor statsman, trots att centerpartiet och moderaterna egentligen vill samma sak.

Alliansen vill främja individen, iallafall så länge han eller hon har ett jobb, och ännu hellre om han eller hon har ett välbetalt jobb. 

Det vore bra om de nya moderaterna, som är samma gamla moderater med annan retorik, kunde redovisa varifrån deras partistöd kommer. Men på ett sätt förstår jag dem, om folk visste var de får sina pengar ifrån(bortsett från det allmänna partistödet förstås), kan ju deras image som ett parti för vanligt folk solkas i grunden.

Reinfeldt får beröm av Barroso, i själva verket rankas Reinfeldt högst av alla ordförandeskap Barroso varit med om. Var något annat att vänta? Barroso står till höger politiskt, och det gör som bekant Moderaterna också. Det svenska ordförandeskapet får även beröm av EU-parlamentarikerna, där majoriteten står till höger. EU-parlamentet blev inte mindre blått av att en del av det svenska folket inte gick till valurnorna då det var EU-val, som om EU-valet saknar betydelse och Sverige inte skulle påverkas av beslut från EU.

Det verkar annars vara så att svenska politiker,oavsett politisk färg, är bra på att berömma sig själva för de eventuella framsteg de anser sig uppnått inom EU, oavsett hur liten betydelse framstegen har.

Cecilia Malmström blir migrationsansvarig inom EU, och jag misstänker att hon verkligen kommer att få bekänna färg. Fredrik Reinfeldt verkar vara mycket imponerad av henne. Jag undrar vad hon har åstadkommit hittills? Med detta vill jag inte påskina att hon absolut inte gjort någonting. Det kan ju förstås vara så att jag gått miste om en del information angående detta, men jag tycker hon alltid varit duktig på att pladdra. Nåväl, nu kommer hon säkert att bekänna färg.

Så gick det med den borgfreden. Hela förslaget från början om borgfred var extremt töntigt tycker jag. Det lanserades dock av Sveriges mest överskattade politiker, Fredrik Reinfeldt. Marita Ulvskog kritiserade honom för regeringens arbetsmarknadspolitik, om jag inte minns helt fel. Nåväl, för att återgå till Fredrik Reinfeldt, vad har han gjort för att bli så populär?

Klarat den ekonomiska krisen på ett så bra sätt?Jaså, jag tycker inte nuvarande regering har utmärkt sig varken till det bättre eller sämre än tidigare regeringar. Om man ser det ur en annan synvinkel kanske det blir lite lättare att förstå: Konkurrensen är inte hisnande direkt.

Jag fick ett exemplar av tidningen Offensiv, strax före EU-valet, och då passade jag på att läsa hur Arbetarinitiativet ser på olika frågor. läste en artikel där en gruvarbetare var nöjd med Arbetarinitiativets valresultat i Kiruna. Enligt gruvarbetaren blev detta parti större än Centerpartiet. Jaha, och......? Det är nästan samma sak som om en person i Täby skulle skryta över att Moderaterna är större än Vänsterpartiet i samma kommun, är inte Täby lika politiskt blå som Kiruna är politiskt rött?

Att Barrosso får fortsätta som EU-boss. Jag hoppas det blir någon med en annan politisk färg, är det inte tillräckligt med konservativa gubbar och tanter i beslutande positioner i EU?

Jag kan samtidigt inte låta bli att fundera över varför så många verkar tro att EU-valet inte har någon betydelse. Jag har hört att runt sjuttio procent av de lagar som stiftas i Sverige påverkas numera av EU, om det är så, är det inte en tillräcklig orsak för att rösta?. Att inte utnyttja sina demokratiska rättigheter för att gå och rösta tycker jag enbart är slött, men nu får man vänta några år innan det blir dags igen, så ni på sofflocket kan sova vidare........

Marit Poulsen har börjat visa sig i reklamsnuttar inför EU-valet. Hon öppnar dörren till en husvagn och börjar prata, sedan vill hon dricka kaffe. Detta tillsammans med på vilket sätt hon pratar ska väl få oss väljare att tycka att hon är sjusärdeles rejäl och folklig, för att sedan rösta på henne. Tror hon att jag som väljare är dum i huvudet?

Så här inför stundande EU-val, det är inte så långt dit kanske det kan vara positivt att tänka på en del saker. Moderaterna vill framhålla sig, precis som andra politiska partier, som försvarare för en miljövänlig politik. Moderaterna har åtminstone tre kandidater till EU-parlamentet, Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Anna Ibrisagic. Dessa EU-parlamentariker(Jodå, de finns i EU-parlamentet, ska de få förnyat förtroende?) Har röstat mot substitutionsprincipen i EU:s kemikalielagstiftning, REACH. Med Substitutionsprincipen menas att om man har två olika kemikalier som kan utföra samma uppgift så ska man välja den minst giftiga. Substitutionsprincipen har Kristdemokrater och konservativa inom EU aldrig kunnat acceptera.

Kort sagt är högern sig lik, pengar och ekonomi är viktigare för dem än miljö och hälsa.

Mitt svar: Inte om man jämför Centerpartiet för några år sedan och nu. Cuf påminner mycket om Muf, i stort sett är det bara den första bokstaven i förkortningarna som skiljer dem åt.
På Cuf:s hemsida står det t.ex följande saker:

Dags att skrota LAS
Skrota folkhälsoinstitutet

Åtminstone det första håller nog Muf med om.

Centerpartiet vill t.ex slopa turordningsreglerna för småföretag, och accepterar numera fullt ut även kärnkraften.

En gång i tiden tyckte jag faktiskt att Centerpartiet kunde vara ett vettigt alternativ att rösta på, det tycker jag inte längre.
Jag känner mig sviken, och jag förstår varför det finns centerpartister som tycker att partiet inte går att känna igen.

De som finns kvar, och som även fanns kvar innan Maud Olofsson(flitig som en bäver), på allvar började omvandlingen av Centerpartiet, hur resonerar de? Jag har en bild av dem som karriärister och jasägare, som till varje pris är rädda om sina väl tilltagna politikerförmåner. Kan det finnas någon annan förklaring till att de stannar kvar efter så stora förändringar?

På ett sätt förstår jag dem, jag tror inte åsiktstaket är speciellt högt just nu i partiet som säger sig försvara de liberala värdena.

Det blir intressant att se hur första maj kommer att förlöpa. De år t.ex socialdemokraterna haft makten har de demonstrerat, som vanligt. Mot vad och vilka? När de hade makten hade de kunnat ändra en del. Numera är det även för socialdemokraterna så att de vill undvika skattehöjningar. Det verkar som att de borgerliga går före, och sedan följer socialdemokraterna efter vad gäller olika politiska förslag. Trots saker socialdemokraterna säger sig vilja ändra verkar det även för dem viktigt numera att inte höja skatterna. Den ursprungliga tanken bakom första maj är väl inte helt fel, men sossarna är knappast ett parti numera, som verkligen vill förändra. Kanske det är helt naturligt? Fler av de, som ursprungligen tillhörde arbetarklassen har fått det bättre, och tillhör numer medelklassen.

Om det blir regeringsskifte nästa gång, skulle bli intressant då att se om den nya regeringen, som gissningsvis, till majoriteten består av socialdemokrater, höjer skatterna ens en liten bit till ursprungsläget, som det var innan nuvarande regering tog vid. Det brukar vara mycket prat, men sedan händer inget. Trots detta tror jag det skulle vara bra för Sverige om det blir ett regeringsskifte i nästa val.

Verkar vilja förklara uppgången för bl.a moderaterna med regeringens enastående krishantering. Sorry, Per Schlingmann, jag tror att en svag partiledare för socialdemokraterna kombinerat med en LO-ordförande som egentligen borde avgå, har påverkat detta. Med en sådan opposition behöver regeringen överhuvudtaget inga vänner. Sedan undrar jag förstås på vad regeringen gjort som är extra briljant vad gäller deras krishantering, en helt ärlig fundering från min sida.

Det omvända, på sätt och vis, gällde förstås när Fredrik Reinfeldt hade det tufft p.g.a moderata ministrar antingen betalade svart arbetskraft, eller struntade i att betala TV-avgiften. Dessa händelser blottade dem på ett sätt som bekräftade ens fördomar. Den moderata arrogansen och egoismen visades upp på ett mycket avslöjande sätt, enligt min mening.

Alla ledarna för de olika LO-förbunden ställer sig bakom henne, till synes eniga. Jag kan inte riktigt bestämma mig om de är stendumma eller inte. För att ta ett sådant konstigt beslut måste de känna till sådant som vi, vanliga människor inte känner till. Jag minns debattprogrammet, där ett av ämnena handlade om Vanjas agerande i AMF-styrelsen. Som vanligt när en kvinna i hög position skärskådas, framför någon, ofta en kvinna, hur kvinnor behandlas i media, och hur stygga vi är mot personen, bara för att hon är kvinna.

Jag är urless på att höra sådant. Om jag inte minns helt fel fick en fd LO-ordförande, Stig Malm, avgå för något som påminner om det Vanja varit med om, trots att han är man. Låt vara att det undslapp en eller ett par minde väl valda ord ur hans mun.
Nalin Pekgul menar att Vanja är den bäste ordförande som LO någonsin haft. Sedan Nalin Pekgul över en natt bytte sida angående frågan om fullständigt medlemskap i EMU, har jag tyckt hon är en fjant.
Till sist i mitt inlägg denna dag ställer jag mig frågan vad ledarna i de olika LO-förbunden tänkt att Vanja ska göra. Leta gem, kopiera papper, städa och damma LO-borgen, eller kanske göra en tavla? Uppgifter som att första maj-tala måste väl ändå vara uteslutet, men man vet aldrig, det verkar inte finnas någon gräns för dumheter.

Det märks att Vanja slåss för att få vara kvar som LO-ordförande. Hon kräver tillbaka 20 mille av Elmehagen innan styrelsen ens fastställt hur mycket pengar det rör sig om. På frågan om på vilket sätt hon skulle vara lurad kan hon inte ge något riktigt svar. Den ersättning Elmehagen skulle få borde väl ha stått i årsredovisningen?

Naturligtvis sade Mona Sahlin att hon har fullt förtroende för Vanja innan utredningen ens var klar. Egentligen spelar det inte så stor roll om Mona Sahlin, eller de flesta ledarna för medlemsförbunden säger sig ha stort förtroende för Vanja Lundby-Wedin, de som till slut har sista ordet är medlemmarna i fackförbundet och väljarna, kanske inte på kort sikt, men väl på längre sikt. Medlemsflykt och väljarflykt kan vara ett tråkigt scenario, är det någon som tror att Vanja Lundby-Wedin blir en tillgång för Socialdemokraterna under nästa valrörelse? Den är visserligen en bit bort, och mycket kan glömmas bort, men vågar de chansa?

Jag undrar om moderaters moral vad gäller att betala skatt och utnyttja svartjobbare, är lägre än den genomsnittlige svenskens. Aldrig har jag sett så många medlemmar och fd medlemmar i en regering fuska. På något sätt tycker jag det är typiskt för moderater. Moderaterna var, om jag inte minns fel, i början emot rökförbud på pubar o dyl. Enligt deras sätt att se ska väl vem som helst ha friheten att få ta ett bloss, sedan spelar det, enligt dem ingen roll att många människor som vistas i rökarens närhet får agera ofrivilliga passiva rökare.

När högavlönade personer inte anser sig råd att vare sig anlita hantverkare m fl, eller av principiella skäl(?) inte betalar TV-avgiften tar jag mig för pannan. De vågar ta sig friheter och väntar väl sig på ett arrogant sätt att slippa undan. Det här är på en helt annan nivå än Monas Toblerone.