Carpe diem et noctem. Carpe vitam!
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Fredag eftermiddag. På väg hem från jobbet. Innan, måste jag via en bankomat för att ta ut lite, med slit och svett, förvärvade pengar från en bankomat. Möter även ett i-landsproblem när jag går till denna bankomat, HELA TVÅ personer framför mig, nej hjälp, hur ska det gå? Men, har jag inte sett..........tjejen framför. Nej, det är en av de söta på mitt jobb(inte så söt som Ladyn, men iallafall), vänder sig om och känner igen mig.Neeeeej! Saken är den att jag har pösiga kläder på mig av den typ som är alldeles perfekt att träna med, men inte visa upp sig med.
Åter till solen.
See you.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Han uttrycker det träffsäkert tycker jag, så enkelt, men ändå så bra, en Lady är alltid vacker, en Lady kan vara hon som minst
anar att hon är en Lady. Den Lady som Riddareleven beundrar kan inte annat än veta att hon är en Lady.
"Kärlekens under var naturligtvis att den kvinna,
som mannen älskade, blev vacker för honom."
Ivar Lo-Johansson
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Riddareleven ser emellanåt Ladyn på dagarna, alldeles förtjusande, som vanligt. Dock kan han på ett mycket bättre sätt kontrollera hjärtrytmen när hon är närvarande. Kanske beror det på att Riddareleven har en vilja av stål? Kanske det beror på att Riddareleven har ytterskt mörka solglasögon på sig, förstärkt med papper för varje glas, så att han får treva sig längs korridorerna, och få ett och annat blåmärke, efter ett ljudligt BOIIINK, som hörs ända till fikarummet?
Kanske det beror på att när en så ljuvlig varelse anträder korridoren så ser Riddareleven en fluga uppe i taket och tänker på något annat så där tankspritt som han kan göra, han kan vara ganska duktig på att vara tankspridd, bara han kommer ihåg att koncentrera sig. Förövrigt tycker han som många andra att "Höök" är bra, men kunde konstatera att bron inte var bron mellan finska och svenska pello.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [5]
Riddarelveven "råkade" sätta sig idag i fikarummet så att han blev omringad av kvinnor, denna plats var dessa kvinnors favoritplats, så Riddareleven kan vara lömsk och beräknande ibland under den mycket oskyldiga ytan. En av dessa, som på året har uppnått samma aktningsvärda ålder som Riddareleven själv berättade om en konstig dröm hon hade. Hon födde barn efter barn så där på "stört". Helt plötsligt förvandlades de till kattungar. Hon berättade på sitt vanliga skämtsamma sätt så att Riddareleven och de andra i det närmaste gapskrattade.
Riddareleven tycker verkligen bra om henne, hon har drösvis av humor, gillar samma slags komedier som Riddareleven osv.
Hon ser bra ut också, men Riddareleven tycker bra om henne på ett kompisaktigt sätt, det är inte samma slags känslor som för Ladyn. en gullig kandidat satt vid samma bord. Hon hade vackert hår och snälla ögon, en sådan där tjej som får Riddareleven att önska att han var 20 år yngre, det gäller när han tänker på Ladyn också. Riddareleven har kommit på att det nog inte alltid är så lätt att förstå sig på kvinnor och deras språk, så mellan "varven", de roliga skämten förstod han iallafall, satt han och lyssnade, gav ett leende ibland, nickade och låtsades förstå. Han känner sig väldigt lynnig ibland, men Ladyn är och förblir nummer 1. Riddareleven tänkte avsluta med att hedra Ladyn med en blomma, som egentligen inte heller den ger henne full rättvisa.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [2]
Ti adoro angelo mio!
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Jag klarar emellanåt att inte tänka på henne, hon kan vara en hägring, något ouppnåeligt,
som i mina drömmar.
Hon får likväl luften att darra, vilket skapar en resonans, som får mitt hjärta att slå.
En hälsning till dig mylady som du inte vet om,
Från någon som du inte vet vem det är.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [7]
Ibland är det knepigt att sätta rubriker, iallafall om ett inlägg ska ha en blandad inriktning. Kom att tänka på ett mycket bra program med Fredrik Lindström och Peter Englund, "Världens bästa land". De diskuterar om hur vi svenskar är och varför vi är som vi är jämfört med människor från andra länder. De verkar vara genuint intresserade. Bisittarna kompletterar dessutom på ett bra sätt. Vid ett tillfälle diskuterade de om när någon gör en tjänst åt någon annan, då vill den andra nästan med en gång återgälda tjänsten på något sätt.
Minns när jag gick på högskolan och hjälpte en ett par studenter få igång bilen med startkablar. Det gick bra, och nästan direkt, dagen efter, kom de med en chokladask. Typiskt svenskt? Ja, kanske. Nu är det ju så att jag aldrig hade tänkt använda det här som en "hållhake" på dem, gjorde det bara av ren vänlighet. Själv har jag blivit hjälpt några gånger, och varit tacksam för det, har jag känt personerna ifråga, har de dessutom fått höra:"hör av er om ni vill ha hjälp någon gång".
Ibland är faktiskt en sak mer värdefull när någon är skyldig mig den. På jobbet brukar en av sekreterarna reta mig lite, och det är bara mig hon retar, hon har t.o.m sagt att hon gillar att reta mig. Hon brukar reta mig för att jag lyxar till det och går på "Restauuuurang" och att jag är tokig i mörk choklad. Innerst inne tycker jag nog att det är lite roligt att bli retad av henne. Jag brukar dock inte vara svarslös. Saken är nämligen den att hon fick skjuts av mig till den där festen som jag skrev om för rätt så många bloggar sedan. Hon lovade då att hon skulle köpa en chokladkaka till mig vilket hon ännu inte gjort. Innerst inne hoppas jag inte hon köper den, vad har jag för "vapen" annars?
När jag påminner henne om det blir hon lite försiktigare. Hon är rolig och mycket snygg enligt min mening, men ingen som får mitt hjärta att klappa hårdare om jag säger så.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Nej, inte just nu, det vardagliga gör sig gällande, drömmarna ter sig mer avlägsna än någonsin. Förmodligen är det en annan som
får njuta av en av mina drömmar. Kanske en lättnad,slapp gå till aktion, kan fly undan undan till de skyddande skuggorna.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [5]
Vad gör man när........
Sådant som man trodde var för evigt borta kommer tillbaka efter 10-15 år.
Sådant som gör att man känner sig som en levande människa ,på gott och ont.
Ska man ha dåligt samvete? Har inte gjort något i lönndom att tala om, har inte gjort det ännu.
Kanske man är ett svin och en skitstövel? ja kanske, kanske inte.
Det finns saker jag inte kan styra över, inte ens inom mig själv.
Det sägs att män mognar inom vissa saker sent, ja kanske.
Det känns hemskt och oschysst att säga det, men undrar om jag nu på riktigt har upptäckt det,
även om inget egentligen har hänt.
Hoppas på ogillande min, det skulle vara barmhärtigt.
Tvärtom och inget händer är inte barmhärtigt.
Kanske, kanske inte , två drömmande, osäkra.
Nej jag är inte ensam, men jag kommer alltid att vara den jag är mot vissa.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [2]
Vad är det som säger att det "rätta" alltid är det rätta?
Vad är det som säger att det "kloka" alltid är det kloka?
En spänd båge kan alltid brista.
Men vad är mer smärtsamt?
Ett liv med en halvspänd båge, och för alltid undra........
Om den spända bågen skulle ha hållit eller brustit.........?
Styr inte ensam över handlingen.........
Styr inte över allt det som är jag.........
Där inte mitt förnuft når in...........
Det är mitt inre jag...............
Men det är kanske där.....
Förnuftet finns.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [5]
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Riddareleven har filosoferat lite grann, ett smakprov: Startar jag sent kanske jag inte kommer ikapp dagen. Visst var det oerhört filosofiskt? Han har dessutom börjat dricka mer te, engelsmän, och då speciellt engelska riddare verkar ju vara så coola och har allting under kontroll och då tänkte Riddareleven att om han dricker te så kanske han också blir så där cool. Dessutom har han några filmer, t.ex "Sunshine" som handlar om den ungersk-judiska familjen Sonnenschein under 3 generationer. Mycket bra, kan rekommenderas. Har även införskaffat filmen "flykten från Sobibor" där judar gjorde uppror och flydde från förintelselägret vars namn finns i titeln. Både positiv(uppror, flykt) och sorgsen(alla döda), även den kan rekommenderas. Detta tillsammans med teet, vilket gjorde att han kände sig så där avmätt cool som en engelsman med den värsta självkontroll, eller som den där samurajen Katsumoto i filmen "Den sista samurajen", ja, iallafall när han mediterar och skriver dikter.
I Torsdags var det fest, man kan väl kalla det "firmafest". Det började bra, bra mat och suverän musik av folk som också jobbar där Riddareleven jobbar. Bl.a sjöng en helt suverän sångare, han hade varit med i Idol ett par år tidigare, men tog sig inte ända fram, han sjunger numera i ett lokalt band. Min närmsta chef drog mig upp ur stolen när det började dansas, det var mycket resolut för Riddareleven var en aning motvillig i början. Hon vinkade med även de övriga. Det är nog tio år sedan Riddareleven dansade senast, OK det var väl egentligen inte märkvärdigt, röra sig till rockig musik, men Riddareleven tyckte ändå det var en aning genant i början, men det var faktiskt ganska kul. Riddareleven trodde att han hade glömt Ladyn då han såg henne, läckert klädd i svart, blont halvlångt hår. När han spanat på henne lite i smyg har han alltid fastnat vid hennes vackra blåa ögon, men aldrig spanat in hennes kropp för övrigt, men han såg nu att hon är vacker hela hon, men hon skapar en otrolig oreda i Riddarelevens tankar. Åldersskillnaden är hela 13 år, och Riddareleven tar inget för givet, det har han aldrig gjort. En hel del tycker nog att det är en väl stor ålderskillnad.
Vad gäller blickar kanske det är någonting, kanske inte. Riddareleven är tillräckligt gammal för att veta att han aldrig kan läsa andras tankar, det kan ingen göra.
Men lugn, moralgubbar och moraltanter, Riddareleven har låtit henne vara ifred, han vågar inget annat. Han smygtittar, Riddareleven är en mästare att observera, utan att föremålet för observationen märker att hon är observerad. Han skäms en aning hur han känner, men ska någon ställas till svars så är det Riddarelevens hjärta. Nu måste han försöka lugna ner sig igen
Än finns jag här, än finns jag där.....
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
Är många idag. Så mycket mer säger jag inte i form av text, säger det istället med en bild.
theme.postedin: Riddareleven | Permalink | Kommentarer [4]
