Skrivet:  4 februari kl. 11:31

En kram är allt som behövs. En kram och ett öra som orkar höra. I alla tider har det varit så. Det har hjälpt mot allt och nu är det visst konstaterat rent fysiologiskt också, så nu kanske vi kan sluta vara så rädda för att röra vid varandra, le mot varandra och lyssna på varandra. 

Just när vi människor behöver våra medmänniskor mest, blir vi ofta övergivna. Vid separationer, dödsfall, konkurser, misshandel, inbrott, otrohet, avskedande och andra svåra saker i livet så får den som befinner sig i kris också kämpa med känslor av ensamhet och isolering, varför ska det vara så? Varför gör vi så med varandra? Min erfarenhet är att det som verkligen behövs är precis en hand att hålla i ett öra som orkar höra och en famn som öppnar sig och ger en kram. Vanlig enkelt medmänslighet och att inte vara rädd för att våga tala om det som är svårt. Så hälsa på din vän där på sjukhuset. Följ med din syster när hon ska till operationen. Våga gå med till graven och lyssna på din vän som blivit övergiven eller slagen. Det smittar faktiskt inte och en av de saker vi människor också har gemensamt, förutom att vi behöver en kram, är behovet av att vara behövda, fylla en funktion.

Tantlena 2010.02.04


 
 
Skrivet:  1 februari kl. 15:36

I Stockholm är det svår bostadsbrist åtminstone vad gäller bostäder i de så kallade attraktiva områdena och ja, vem skulle inte vilja bo i en stor trea med kakelugn, öppenspis stor balkong, hiss, på gavlen, längst upp i en fastighet på Kungsklippan, vid vatten. Känner du nån som inte skulle vilja det?

Okey att inflygningen till Bromma går över området och kraftigt trafikerade väger finns inte alltför långt bort och stadens larm tystnar aldrig utan pågår dygnet runt, i de områdena. Husen byggda på 30-50talet är så lyhörda så du hör vad din granne drömmen. Okey då men ändå, Kungsklippan! Är inte detta en våt dröm för de flesta inflyttade till Stockholm?

Nåja, det finns många vackra områden i Stockholm, men många ligger tyvärr under inflygningen till Bromma flygplats eller i direkt anslutning till någon jättelik trafikerad väg typ Essingeleden och Drottningholmsvägen.  Det är helt galet vad trafiken, logistiken, transportiken förstör !!

Sedan nästan två år nu har jag personligen försökt byta lägenhet här i Stockholm. Det är inte lätt när man som jag bara har en hyresrätt och kötiden inte sträcker sig längre bakåt än 1995 och merparten av staden hyresrätter genom borgarnas försorg omvandlats till jättedyra bostadsrätter.

Förra året fick stadens ledningsgrupp dessutom för sig att de skulle försöka rationalisera det här med bostadsköande och bestämde sig för att slå samma de olika så kallade allmännyttiga bostadsföretagen(Svenska bostäder, Stockholmshem, Familjebostäder, Stadsholmen)till en, flytta över kön till Bostadsförmedlingen och sedan skulle Bostadsförmedlingen ta betalt av bostadsbolagen för detta och de stackars luttrade överkörda hyresgästerna i allmännyttan skulle hamna i samma kö och kunna söka lägenheter i alla bolagen.  De flesta betalar redan snällt sin avgift till den vanliga bostadsförmedlingen kö också. Om vi har kvar samma styre efter valet tror jag de kommer göra allt till en enda jättestor lång kö av alltihop och börja ta betalat även av hyresgästerna för det. Märkligt är det, detta bollande med skattemedel och hyresgästerna inbetalade hyrespengar.

Som det är nu finns det flera köer:
Vanliga kön, Studenkön, förturskön samt internakön. Jag finns i vanliga kön och interna kön. Ja, åtminstone fanns jag, till december 2009 (vanliga) och 27 janauri 2010 (interna).  I december 2009 skickade nämligen det företag som upphandlats för att ha hand om Bostadsförmedlingens utskick min avgifträkning fel (nr 91 istället för nr 9, 1 tr) och jag har inte sett den avin än trots många samtal. Jag är alltså avvaktivera i den kön.  Jag väntar ivrigt på att få förmånen att betala min avgift men fram till det är gjort kan jag inte söka lägenheter där.

Interna kön, vars uppgifter skulle gå från hyresvärden till Bostadsförmedlingen i början på janauri 2010 för aktivering i den nya kön fick nån anställd på FB hand om och vederbörande fick för sig att avvaktivera mina köår då de fått för sig att jag tackat nej till tre lägenheter 2010, redan, vilket naturligtvis är helt galet.

Jag upptäckte detta på torsdag(dagen efter de avvaktiverat mig) och har sedan dess försökt få ordning på det hela igen. Hela fyra dygn har gått och en ny månad har börjat. Två intresseanmälingar jag gjort har missats för det och ja, jag skulle verkligen behöva flytta. Detta har tagit ofattbart mycket tid och energi från mej och jag vill utfärda ett varningens ord till dej som söker. Om du inte vill hamna i värsta bostadssmeten helt uppgiven och kanske med miljonlån upp över öronen så tja, vad kan jag säga, håll dig borta från Stockholm. Luften här går ändå inte att andas snart...

tantlena 2010.02.01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
Skrivet:  31 januari kl. 13:10

Min lilla underdogblogg har varit lika låg och overksam som jag själv det sista året, då det gäller intellektuell och politisk verksamhet, men jag har ju tänkt aktivera den igen. Hoppas jag, så att säga "lyder mej".

Idag när jag skulle börja skriva om de, för mig aktuella ämnen just nu, Vinterväder, Sänkt pension och Kvinnomisshandel,  så ramlade jag över en bloggspot länkad till min. Även om den skrevs för länge sedan och på andra sidan om det faktum att ljuset vänt, läste jag den.

Följ gärna länken till denna tankvärda och kloka text om Lucia, Freja och den kraftfulla kvinnlighet som inte byggs av yttre attribut!

Det här med sänkta pensioner slår hårdast mot kvinnor, då kvinnor i allmänhet, haft lägre löner och arbetat mindre utanför hemmet men sammantaget mycket mer och fler timmar på varje dygn, än män, fast oavlönat.

Det finns många sätt att slå mot kvinnor och jag håller verkligen med Yoko och John om att "Woman is the nigger of the world". Trots detta, titta på videoklippet och de mycket klassiska könsrollerna! Vad som görs och sägs är ofta inte samma sak tyvärr!

Män som hatar kvinnor, inte bara en bok och en film kanske? utan delar av ett samhällsklimat, kanske?

Förlorar vi inte alla på det i så fall? Tantlena 2010.01.31

 

 

 

 
 
Skrivet:  29 januari kl. 14:07

Bloggen har fört en tynande tillvaro under mycket lång tid. Långt innan jag tog mig för att dra från 08 till Småland var aktiviteten på den låg därför att jag tappat orken att blogga. Det berodde på mina störande nya grannar på tre håll och att jag hade mycket svårt att sova där jag bodde, vila och koppla av på grund av dem. Innan detta hade jag bott många år i samma lägenhet utan några som helst problem.

Inte vet jag om orker för bloggen finns nu heller, men det finns mycket att skriva om och fundera kring så jag ska göra ett försök.

Jag är åter i Stockholm men inte åter i min lägenhet. Blotta tanken på att bo där igen ger mej faktiskt ångest. Den trevlige unge man som hyr den i 2:a hand, letar dock bostadsrätt och har visst en på gång, så snart måste jag dit igen tyvärr.

Min förhoppning när jag lämnade boendet i Stockholm för första gången sedan 1976 var ju att få sova, vila ut, vara naturen och hålla på med min favorithobby, keramik. Men så blev inte fallet. Keramikhantverket gick bakåt, naturupplevelserna blev få och jag har nästan inte sovit alls, i Småland heller. Jag är på väg mot en psykisk kollaps med hög fart.

De första 2-3 veckorna på folkhögskolan, i det hus jag fått löfte om att bo i själv, då det var i dåligt skick, gick väl bra men sen bodde jag helt plötsligt inte själv längre och dessutom så började min kropp reagerar på den 7 cm skumgumimadrass direkt en ribb botten jag fått att sova på. Min tunna tempur bäddmadrass som jagh hade med mig, kunde inte avjhälpa hur usel sängen var. De få timmar jag faktiskt sov vaknade jag upprepade gånger med olika delar av min kropp(axlar, höfter, knän, korsrygg, armar)bortdomnade.

Inte heller verkstan och utbildningen var vad jag förväntat mej med tanke på informationen jag fick innan jag sökte. Av lärarna fick man bara hjälp om man var hjälplös och klämkäckt positiv och berömde dem mycket, gjorde exakt som de sa(gärna små lite sämre, miniatyr kopior av lärarinnas saker form och färgmässigt)och framförallt skulle man inte ha några synpunkter, idéer eller önskningar att göra saker på sitt eget sätt eller vara missnöjd med vad man själv gjorde och hur det gick.

Deras tid gick för övrigt åt till att prata, nej, ropa över hela rum, om dem själva och deras tidigare och pågående liv. Tid gick också åt för dem att hålla ordning på sina, ständigt skällande hundar och ha äktenskapliga gräl och bedriva egen tillverkning i verkstan, både under lektionstid och på fritid. Någon kursplan syntes inte till, inte ens veckoscheman fanns.

Jag har arbetat/varit inte mindre än 12 verkstäder före denna i mitt liv och jag har aldrig sett maken till röra och dålig organisation. Om du pysslar med keramik, tänk dig till att det inte ens finns glasyrprover att titta på, på de glasyrer som finns på ställets glasyrhinkar, som för övrigt är utspridda på tre-fyra ställen och mycket dåligt märkta. Du får inte ens göra sådana på eget initiativ utan då tar keramiklärarinnan illa upp och känner sig kritiserad. 

Ingenstans fanns heller någon förteckning över vilka leror som fanns, hur de såg ut i olika bränningar och vilka egenskaper de hade. Inte ens fungerande bordskavaletter fanns i verkstan och där det var tänkt att man skulle blanda glasyrer fanns ingen extra ventilation alls.

Inte nog med detta, skolans matsal, verkstad, gårdsplan och övriga lokaler härbergerade ett antal(under 10 personer) 80talister (förutom de vanliga mer vanliga eleverna/kursdeltagarna av varierande ålder)som uppförde sig som om bara just "jag finns" och är intressant. Ett oavbrutet kacklande, skrikande, fnissande, sms:de och musikspelande på mycket hög volym överallt alla tider på dygnet, kombinerat med festande i allmänhet och dessutom en total frånvaro av självständighet som kom dem att oupphörligen skrika på lärarna och ta all plats, gjorde miljön närmast outhärdlig. Speciellt för en tant som jag. Så relativt snart började mina sömnströrningar igen och vissa nätter sov jag i princip inget alls.

Redan före Jul insåg jag att det inte varit en så god idé att hyra ut lägenheten och dra till detta ställe på Smålands högland. Jag kan på INGA sätt rekommendera denna skola eller dess keramiklinje till någon som vill ha ens den minsta lilla uns arbetsro och få använda sitt eget huvud. Har man ideér eller synpunkter kommer lärarinnan, som efter vad jag vet vare sig är lärare eller keramikerutbildad, att känna sig hotat och tycker illa vara.

Att återvända till Stockholm var det rätta. Jag hade bara önskat jag hade fått sköta det på ett lite annorlunda sätt än vad som blev men det går åh andra sidan helt i linje med mitt övriga liv just nu. Katastroflinje på kraschkurs ungefär.

När det gäller bostad så har det unika inträffat att jag är utslängd ur bostadsförmedlingens och allmännyttans nya gemensamma interna kö och mina köår sedan 1995 har försvunnit. Halva bostadsförmedlingens IT avdelning jobbar med detta och något sådant har aldrig förut inträffat.  Dessutom har de lyckats skicka räkning i december till adress ?gata nr 91 istället för ?gata nr 9, 1 tr, så räkningen är försvunnnen och min kötid i den vanliga kön är också avvaktivierad. Jag vet snart inte vad jag ska tänka.

Tantlena 2010.01.29

 

 

 

 

 
 
Skrivet:  15 september kl. 21:46

Sitter hostande på mitt lilla internatrum. Har lyckat få den omtalade svininfluensan och hostan är svinartad minsann. Känns som jag skapar lungmos.

Avvisad från lektioner och verkstad på grund av smittorisken har jag suttit och nickat på mitt rum uttråkad och feberyrande. Men idag har febern släppt lite och jag tog mig en cykeltur i det lättas dugg regnet. I morgon hoppas jag återvända till kursandet och skapandet.

Fattade ett beslut idag cyklandes i duggregnet. Det handlar om självrespekt och att ha något att göra med min ex är illa för den, självrespekten alltså. Jag skulle kunna berätta mycket men nöjer mej med att jag har kränkts, utnyttjats och nervärderats och det är nog nu!

Precis som jag lärde mig när jag arbetade i
kvinnojouren, så tycker man till sist att man inte har ett högre värden än det usla värde som tilldelas av den som kränker men det är så fel. Tyvärr tar det tid att bryta ett destruktivt mönster. Det är som att sluta röka. Bäst att ta det en dag i taget. Att jag satt ord på detta och att det nu finns här på min blogg gör att jag har skärpt till det för mig själv. Inga fler ” backa och försöka åtminstone vara vän” igen! Det som sker, sker varje gång på min bekostnad.

Men kan någon människa begripa varför allt man tycker om är fettbildande, förbjudet, vanebildande eller
skadligt på något sätt, hmmm.

Apropå det så har Whitney gjort comeback. Där kan man väl alla om att slå i botten och kravla sig upp igen. Jag hoppas faktiskt att hon grejar det och visst är det märkligt ändå vad beroende av olika slag kan göra med oss. Nu talar jag inte bara om droger utan om beroende av bekräftelse och av en partner, att tro sig inte vara ensam. Men hur ensam är man när man misshandlas fysiskt eller psykiskt eller för den
delen både och.

 

Tantlena 2009.09.15

 
 
Skrivet:  30 augusti kl. 20:31

Så var jag på plats då, efter allt som hänt. Våren och sommaren har gått och min dator står numera på ett helt annat skrivbord i en helt annan stad än Stockholm.

En mycket mindre stad.

Inte nog med att staden är mindre, bo-staden är också mindre, från två rum till ett enda och det är hyrt liksom bostaden i Stockholm är, men här ingå mat fem gånger per dag fem dar i veckan. Någon annan hyr min bostad i Stockholm i andra hand.

Den här tanten har flyttat in på internat och skall leka med lera på heltid. En stor fördel med att bo här och leka med lera är att jag är nästan 40 mil ifrån stamparna. De har förpestat min tillvaro sedan senhösten förra året och jag har inte sovit en hel natt sedan dess i den bostaden. På alla andra platser jag varit (och jag har sovit på annat håll så ofta jag kunnat) har jag sovit som en sten.

Det sista som hände innan jag lämnade Stockholm var att jag och min cykel nästan blev överkörda av en SL buss och felet var till 100 % bussförarens.

På vägen, den stora, vägen kallad E4 från Stockholm och hit passerade vi två överkörda rävar och en överkörd ekorre, appropå köra.


Det är inte mycket med Stockholm jag kommer att sakna. Mina barn förstås, ja några andra personer som betyder mycket, keramiken och dem som jag umgås med som också leker med keramik samt träningen och kolonilotten... det är allt.

Det är första gången sedan 1976 jag bor heltid på annan plats än i Stockholm. 1976 kom jag till den staden från norrland och har, trots flera flyttar inom Stockholm stad, alltid bott kvar i den tills nu...

Småland "here I come" tant goes internat....

Tantlena 09.08.30

 

 

 

 

 

 

 

 
 
Skrivet:  3 juli kl. 09:29

Det finns mycket att under över och fundera på men säga vad man vill, en sju tusan till musikman var han, Michael och han kunde skriva texter.....

http://www.azlyrics.com/j/jackson.html

 

 

 

 
 
Skrivet:  29 juni kl. 12:35

Liksom landet Sverige är Underdogblogg stängt för sommaren eller har i alla fall varit.

Jag skulle kunna skriva om det faktum att stadsministerns månadslön och min årslön skiljer sig bara 30 000 kr till min favör, före skatt! Kanske även om forskning gjort på senare tid som bekräftar att kvinnor generellt har lägre lön även inom yrken där de är det dominerande könet, än män och att alla tycks tycka det är helt i sin ordning.  Att AMF har råd att skicka ut dyra fyrfärgsutskick på tjockt papper samtidigt som de sänker värdet för alla som har valt AMF men först efter det att ledningen flyttat sina pengar, som av en händelse…

Eller hur jag tycker att det är vi, omvärlden, som skapat Michael Jackson, Britney Spears och tja varför inte Hitler. Vi har en kollektiv skuld och vi är rasande bra på att skapa och bränna häxor av allehanda slag. Eventuellt skulle jag kunna skriva om hur NCC grävt upp gatan utanför mitt sovrumsfönster och lagt dit en metallplatta som låter rätt rejält varje gång en bil kör över, och bilar kör ju över dygnet runt, och sedan tagit semester i flera veckor eller hur jag när jag levererade en halsbandsgudinna jag gjort till en bekant genom en kollega till henne som jobbar på en viss psykiatrisk mottagning i stan, sprang ihop med en viss väldigt korpulent ordförande i en liten lokal LH som såg synnerligen besvärad ut så tja….

 

Faktum är att när jag nu tänker på det så finns det en hel del att skriva om, som rör sig i mina tankar, som att kortisol gör att man inlagrar fett på buken och att min ex hindrar mig

från att säga adjö till hans far, som tydligen är döende och som fanns i mitt liv i nästan 12 år och att säga adjö till det sommarställe där jag lagt ner min själ, mitt hjärta och massor arbete i tolv år, för att han inte mår bra så det blir jobbigt för honom och hur allt det känns i mej.

 

Ämnen saknas inte minsann men ork saknas för jag får fortfarande ingen lugn och ro i mitt hem på kvällar och nätter. Jag har haft sommarstängt ett par veckor således och förmodligen fortsätter det ett tag till.

 

Tantlena 2009-06-29 som ska betala sina räkningar för att se om det blir en hundring kvar eller ej denna månad.

 
 
Skrivet:  3 juni kl. 09:01

Den här dagen började rasande liksom den förra slutade rasande. ”The return of the stampare”! Faan vad jag hatar dem som bor ovanpå mej! De stampade sönder hela min kväll igår. På Rix FM kan man vinna en spelning med Måns. Önskar mig den spelningen och Måns stående på huvudena av stamparna klockan halv sex på morgonen…

 

Blomstertid kallas juni och juli i detta land.  Sommar månadernaallt blommar men det är mycket som blommar i Maj månad med och faktiskt en hel del i Augusti.  Det här landet är alltså uthärdligt mellan maj och augusti fast det går att sträcka ut så det räcker april till september. Resten av tiden är här hemskt och jag avundas alla som har råd att lämna landet mellan oktober till mars.

 

Nu är det dags att börja träna igen efter att ha varit borta från gymmet sedan 2/5. Det är 13 dagar sedan och ja det både känns och syns redan. I min ålder, tantåldern, går det fort utför.

 

Kommer jag att klara denna månad, tänker jag hela tiden. Frågan tickar i bakhuvudet. 2/6 hade jag 710 kr att leva på resten av månaden. Så är det att vara ensam tant med sjukersättning och utan förmögenhet i detta land. Ekonomisk ångest är bara förnamnet på vad jag känt sedan jag blev sjuk. En nedåt gående spiral som skrapar sönder och förstör min själ och all glädje allt hopp. Jag läser och hör om folk som har min dubbla årslön i månadslön, många av dem vill till Bryssel och vad menas med ”säg Ja till Europa!” Har någon sagt nej till Europa? Det är väl EU vi ska säga Nej eller Ja till! Till EU säger jag NEJ! åtminstone i nuvarande utformning, det bara kostar och jag har fortfarande procentuellt högre skatt än alla som arbetar. Känner mej som en dansk sugga   L

 

En rasande tant 2009-06-03

 

 

 

 

 
 
Skrivet:  28 maj kl. 13:24

Helgen från helvetet har nu snart regnat bort tack och lov.

Det känns som jag kommit in från en tur i torktumlaren eller landat efter ett litet kast in i någon typ av svart hål. Flygarhelgen brukar annars vara den första riktiga sommarhelgen då det öppnas lantställen, grillas, städas trädgårdar och sommaren lyser in i våra sinnen mellan Hägg och Syrén, men för min del blev det bara borr, såg och slipdamm värkande nyopererad fot, sönderborrade elledningar och nu när jag räknat ihop det, cirka 3000 kr som liksom slängt i sjön. 

 

Man kan också kalla det för, ”Tillbaka på ruta ett” eller ett mycket omständligt, arbetsamt, långt utdraget och dyrt uppfräschande av klädkammare. Möjligtvis ”Ingenting för ingenting” eller konsten att stressa upp sig själv och sin omgivning till max för att inse att där bara fanns en person som stod kvar när det som värst var…

 

Stamparna stampar på och överröstar min fundering kring EU-valet och partiledarna i Kvällsöppet igår. Visst är det väl maximal otur när två personer som är hemma dygnet runt (pluggar/arbetslösa vem vet) och stampar runt på hälarna samt skiter fullständigt i sin omgivning, flyttar in ovanför en i ett hus från 1942 som inte extra isolerats alls och som fungerar som en enda stor vibrerande resonanslåda.

 

I dessa dagar då alla vill till Bryssel, inte för landet, världen, jorden, utan för de feta lönerna, sitter jag själv med 8500 kr i handen varje månad och vibrerar av ekonomisk ångest.

 

Så det gick inte att lösa problemet med stamparna genom att isolera, så jag började fundera på det där med anatomiskt utformade öronproppar och vad får jag då redan på? jo det kostar över 2000 kr för ett enda par!

 

Den blomstertid har nu kommit i det lilla landet Sverige som tror sig kunna påverka Europa. ”Sverige har allas ögon på sig, sade han Fredrik R i Tv igår, vad då allas ögon? Vi hamnade nästan sist i slagerfestivalen och det var vad jag trodde vi skulle, Saab och Volvo i konkurs, börsen, systembolaget, kollektivtrafiken, allt är säljs eller är sålt till utlandet eller privata intressen och den svenska mentaliteten är utrotningshotad. Detta lilla lands storhetstid är förbi och allt som var gott här, hänsyn, jämlikhet på gång, social service, artighet, etik och moral är som bortsopat från landets yta och våld rädsla och fascistiska krafter breder ut sig. Emellanåt säger jag som farbror Lars 91 år, ”det är tur man ska dö snart”, men helgen från helvetet är ändå över, jag får tacka för det.

 

 

Tantlena 2009-05-28

 

 
 
Skrivet:  20 maj kl. 23:32

En tynande tillvaro är vad denna blogg för, mycket tynande. Det är stampare, fot operationer, kolonilott och isolering av klädkammare i vägen för tillfället. Livet är i vägen för bloggen med andra ord och vad ska jag säga, numera tvittras det visst mer än det bloggas.

 

I livet där utanför i världen börjar tillvaron tapetseras med diverse valaffischer med mer eller mindre stylade partiledare och annat känt folk som kastar ur sig klyshor och  plattityder. Vad då ”för Euro”?

 

Det fylls upp med partiledaredebatter på TV i tidningar och i medierna F! ligger dock, verkar det, i radioskugga, men jag saknade Gudrun på TV:s partiledardebatt häromdagen. Hon och Maria W är riktigt vassa intelligenta och starka kvinns.

 

Apropå Maria och miljöparitet så ligger de rätt lågt här i storstan tycker jag.  Det finns massor att göra för miljömedvetna.  Bullerskyddsbyggen och överdäckning av stora trafikleder. Kraftig höjda biltullar utan undantag och farthinder byggande. Fler och bättre cykelbanor och utbyggnad med ökad turtäthet på alla kollektiva transportmedel. Mer träd och planteringar överallt och subventioner för renovering av allmännyttans för klimatsmarthet och miljötänkande, oavsett det nya förslagen om hyra i förhållande till läge. Storstadens miljö och människor skildras här mycket målande av en skrivarvän på poeter.se.

 

 

Tantlena 2009-05-20

 
 
Skrivet:  12 maj kl. 10:35

Miljöhuvudstaden i rusningstrafik lämnar ingen människa glad.

Jag cyklar i staden och cyklar bredvid miljöförstörare i rad på rad.

Tänk att vi inte tycks kunna förstå att buller och avgasar påverkar så!

Bil efter bil efter bil efter bil i mil efter mil efter mil efter mil

Ska det behöva vara så när vi kan cykla åka tåg och gå?

Jag vill höra fågelsång och andas luft men här i storstan så är det tufft

Allt som är naturligt har skövlats och byggt bort för flygplan bilar och ännu en transport

 

 

2009-05-12

 
 
Skrivet:  5 maj kl. 10:34

Undrar om man kan söka rotavdrag för att bygga om klädkammare till sovhåla? Det talas ju om miljonprogram och allmännyttan nu, när det gäller rotavdragen. Hur vore det om man såg till att stoppa rotavdrag till byggen utanför landet gränser och till sommarbostäder, om det nu ska vara något rotavdrag alls, jag är inte säker på att jag tycker det är rätt använda skattemedel.

 

Det görs reklam för rotavdragen nu på affischer. Personligen har jag har inte sett några utanför tullarna däremot finns de i mängder innanför tullarna. Det är visst skillnad på folk och rötter även i ”rotavdragsreklamsammanhang” verkar det som. Men skattemedlen som används till dem, kommer mest från oss vanliga, som bor just utanför tullarna…

 

Annars så cyklas det ju nuförtiden och uppmanas till cykling för att värma om miljön. Jag måste ändå tyvärr meddela att jag möter väldigt få cyklister och gående på min väg från Söder till Bromma på cykel, två dagar i veckan. Vad jag däremot möter i stora mängder är bilar, lastbilar, bussar och åter bilar…

Det sägs ju att Miljöpartiet skall värna om miljön men jag undrar…

..har någon representant från dem någonsin stått en dag vid toppen av Tranebergsbron och mätt buller och nivåer av avgaser och partiklar i luften, där, eller kanske på Essingeleden eller vid Brommaplansrondellen.

 

Det kanske vore en god idé det, att stå på sådana ställen med ett stort plakat i grönt med texten ” Jag vill andas luft och höra fågelsång!”

 

Läste ett förslag om överdäckning vid Klarakvarteren inne i stan. Byggandet har visst påbörjats. Men här utanför tullarna får trafiken fortgå som vanligt mellan alla de gamla nedslitna oisolerade husen från 1930-1960talet.

Föreställ dig att du bor i en lägenhet från 1940 talet, på mittenvåningen mellan
Ulvsundavägen och Norrbyvägen precis under inflygningen till Bromma flygplats och känn på avgaserna, bullret, vibrationerna…

Tänk om du bodde precis vid Bergslagsvägen efter Brommaplansrondellen. Eller närmast vägen på Kvarnbacksvägen med din balkong mot gatan.

De här gamla husen har ingen isolering, är byggda av lättbetong som inte stoppar utan förstärker ljud och har tunna fönster som fungerar som resonans lådor och svänger med. Föreställ dej att du dessutom har grannar runt om dej på alla håll och vissa har barn som skriker och hoppar, andra är uppe halva nätterna och beter sig som om natt var dag eller ytterligare andra som har nattliga vidlyftiga sexliv och somliga som stampgår med hälarna. Är det inte det ena så är det, det andra och när helvetet slår till, är det allt på en gång…


Kan du föreställa dej det här så vet du hur jag har det.

De som planerat och planerar infrastrukturen i Stockholm borde ha fått sparken redan på 1950talet och fortfarande!

 

Varför jag säger än en gång bara VARFÖR bygger man inte ut kollektivtrafiken, höjer avgifterna i biltullarna till den nivå som behövs för att finansiera bullerskydd längst alla utsatta vägar och dessutom bör man ta bort alla undantag från biltullsavgifterna.

 

Varför stänger man inte parkeringsgatorna i de små bostadsområden från 1940talet och bygger parkeringshus där boende får ha sina bilar istället?


Farthinder, jag säger bara farthinder! Om man mätte genomsnittshastigheten på fordonen som passerar nattetid där jag bor är det verkligen inte 30 km per timme inte och så är det säkert på många andra håll med.

 

För övrigt undrar jag om det här med Ekolådan! Jag menar hur kan man gå på det? Dubbelt så dyrt och så transporteras det omkring med bil!!!!

 

Jag hade hoppats att vi byggt samhället för människorna det vill säga vi som faktiskt bygger det, men det verkar som vi bygger det för bilar, transporter och marknaden…

 

2009-05-05

 
 
Skrivet:  5 april kl. 18:42

Maja 98 år får tårar i ögonen. De är så nonchalanta, suckar hon, och torkar bort tåren, allt det här bullret, hon skakar på huvudet, bullret, sa jag till Britta, idag……

Maja bor längst upp i samma hus som jag. Det har hon gjort sedan 1960talet, precis som Nils 92, som bor längst ner i trapphuset i den andra porten. Nils var trädgårdsmästare och sålde sin ögonsten en koloni med stuga för ett tiotal år sedan. Maja arbetade på konsulat. Båda har de bott i samma lägenhet sedan 1960talet, med samma värd och de har sett grannarna komma och gå. Bostadsbyggandet i Stockholm har alltid handlat om vinster för kommuner och fastighetsägare och visioner för arkitekter på väg upp och mycket lite om hur de boende har det, allt annat är spel för gallerierna.

 

Maja har inte varit ute på flera år för hennes höfter håller inte och här finns ingen hiss. Hon berättade för mig, när jag lärde känna henne i mitten på 1990talet, att när hon flyttade hit kunde man plocka goda matsvampar nere vid den lilla dammen och många sorters bär växte i närheten. Det var då det.

 

Det här stambytet sa hon och tog min hand, det var så hemskt, det här stambytet. Hon grät och klappade min hand. Jag satt nära och tittade på hennes vackra ansikte med 98 års erfarenhet i varje liten rynka full av kärlek, liv och kunskap. Men idag, i vårt samhälle, i vår värld, vem bryr sig om Maja 98 år och hur det är för henne att utsättas för betong bilande två gånger sju veckor. Att göra sina behov på en papperstunna i hallen och ha olika män av olika nationaliteter springande i sin lägenhet från sju till sjutton varje dag i sju veckor och sedan, som hon sa, inte kunna tvätta sig i ansiktet, för när hon böjer sig fram mot handfatet slår hon huvudet i badrumsskåpet. Hon tycker att badrummet var bättre före stambytet och jag håller ju med henne.

 

Hyran höjdes efter stambytet, trots att värden underlåtit att lägga in fuktspärrar i badrummet vid renoveringen 1994-95 och det samt att stammarna var i dåligt skick var den egentliga orsaken till stambytet, inte att någon standard behövde höjas. I de flesta fall höjdes den inte heller men vi hyresgäster får ändå betala….

 

Min mammas väninna ringer till henne och gråter. Hon sitter i en stor tvåa på över 50 kvadrat och med en hyra på nästan 6000 kr per månad. Hon är ensamstående ålderspensionär som arbetat inom den kvinnodominerade servicesektorn och hon har en pension på under 7000 kr per månad, före skatt. Hon får bostadstillägg för pensionärer och beloppet beräknas på en maxhyra av 4500 kr per månad. Inte ens i Umeå där hon bor, finns det speciellt många lägenheter som kostar under 4500 kr, än mindre här i Stockholm.

 

Min mor hon äter upp sitt skogskifte, en liten bit för varje dag å hennes pension som hemmafru ( grundbeloppet) inte ens räcker att hålla henne varm och mätt. Hon sålde det lilla skogsskiftet hon hade och äter nu upp pengarna.

 

Min väninna ligger på det andra sjukhuset i ordningen och det har pågått en månad för hon har smärtor i mage/bröst och vårt att svälja. Hon mår också illa. Mängder av läkare har undersökt, mängder av prover och undersökningar har gjorts och ingen vet vad det rör sig om än. Hon ligger på sjukhuset dygn efter dygn i pumpad dropp smärtlindring och kärlvidgande och tiden den bara går. Hennes vårdkostnader skjuter i höjden men hon får ingen hjälp.

 

Runt om i landet byggs nu nya hus, så kallade seniorboenden, bostadsrätter, där man får köpa och bor för skyhöga kostnader per månad, för att få framleva den sista delen av sitt liv i någorlunda bekvämlighet lugn och ro. Kommuner, allmännyttan, bostadsföretagen gnuggar händerna och suger ut de sista kronorna ur människorna. Vården boendet maten allt kostar allt som finns av pengar kvar.

 

Staden Stockholm håller finfin miljö konferens och gästas av fd USA president och andra som plötsligt börjat bry sig om miljön för det är den nyaste marknaden nu att tjäna pengar på. Vi människor betalar gärna dyrare pengar för något bara det står ordet ”ekologiskt” på det eller ”kravmärkt” men vad finns det för innehåll bakom orden?

 

Man menar att Stockholm ligger långt framme i miljöansvaret och målsättningen är att staden skall vara koldioxidfri år 2020! Men jag säger bara så här jag, Essingeleden, Tranebergsbron, Drottningholmsvägen, Earth Hour, Byggnorm med en P-plats per lägenhet, Biltullar med allehanda undantag, sänkta bensinpriser och vad då en massa spel för en massa gallerier.


Det är bara ord och yta och spel alltsammans och i det sammanhanget måste jag bara nämna Carl- Johan Vallgrens senaste bok Kunzelmann & Kunzelmann, som avhandlar ämnen som brott, bedrägeri och falskhet! Vilken höjdarskildring av förljugenheten genom historien och en sådan klarsynt nutids samhällsskildring så det nästan gör ont i ögonen samtidigt som man som läsare skrattar hejdlöst.

Min fina vackra granne Maja skakar på huvudet och klappar mig på handen. Jag tänkte på dej häromdagen sade hon, det är illa så illa med landet Sverige nu, min vän, sa hon.

Maja 98 och Nils 92 har gett upp. Maja försöker leva med bullret och har börjat vara uppe mer på nätterna och sova på dagarna, det är lugnare här då. Nils försöker leva sitt liv boende under ungdomarna som är uppe på nätterna och festar och stoppar i sig flera sömnpiller varje natt, skakar på huvudet och säger att, om det bara inte var så kallt och dragit här också, men jag ska ju snart dö så då är det över.

 

Ingen fin och skir vårskildring så här i Aprilmånaden då blåsipporna blommar på min kolonilott och vintertgäck, krokus och snödroppar lyser på lervällingen i de nedskräpade rabatterna vid den hyreshuskasern jag bor i, men det är den jag kan ge ifrån mej. Det är synd om människorna sade Strindberg, men vi har själva skapat den värld, det samhälle som vi lever i och vi har skapat det så människo- ovänligt att inte ens vi själva vill vistas i de miljöer vi skapat. Jag säger bara byggprojektet Brovakten

 

Ha en bra söndag 2009-04-05 Tantlena

 

 
 
Skrivet:  4 april kl. 10:41

I mitt bostadsområde måste man ha hörlurar för att kunna se på TV, öronproppar för att kunna sova och i många fall också sömnpiller.

 

Folk kan inte ha sina barn hos sig (umgängesbarn) för att det knullas högljutt i grannlägenheter. Somliga kan inte ens sova i sina sovrum utan har flyttat sängen till det så kallade vardagsrummet. Själv funderar jag på att börja sova på golvet i mitt källarförråd.

 

Grannar får höra av grannar att de inte får dammsuga efter vissa tider och måste stoppa sina katter från att springa omkring. Grannar hör sina grannars samtal, väckarklockor, telefonsvarare och gaser i magen.

 

I mitt område får barn inte leka med bollar inomhus, för det är en utomhusaktivitet och ingen får knacka i vägg eller i taket för markera att man störs men man får vara en stampare som är uppe på nätterna.

 

I mitt område så existerar inga störningar om inte störningsjouren har verifierat det eller fler grannar klagar på samma sak så för att vara trovärdig måste man ange sina grannar och konspirerar med andra grannar.

 

I mitt bostadsområde hör man allt som händer och sker alla tider på dygnet och här är kanske tyst mellan 02.00 till 05.00 om man har tur.

 

I mitt område som byggt på 1940talet och förvaltas av ett allmännyttigt bolag är hyran så hög i förhållande till vad man får att det i det närmaste är omöjligt att flytta om man en gång hamnat här.

 

Somliga olyckliga sömnstörda hyresgäster framhärdar för de står inte ut med att ständigt störas dygnet runt och lyckas byta lägenhet efter åratal av intensivt arbete. Det vill säga, om de har förmånen att ha en inkomst som är tre gånger hyran på det nya stället, före skatt, per månad. I dagens läge är det inte alltid så lätt i 08 området för här kostar en nyproducerad lägenhet mil från tullarna mellan 5 och 7 000 kr per månad och de som en gång fanns med lägre hyror har allmännyttan sålt ut till hugade hyresgäster som vill göra en hacka. Orenoverade sunkiga, icke stambytta, ej dränerade gamla hus byter ägare huller om buller och snabbt som ögat efter ägarbytet säljer de spekulerande och flyttar och lämnar kvar de godtrogna och dem som inte hade råd som får sina grannar som hyresvärdar och blir i det rättslösa.

I mitt område cirkulerar det ständigt klagomålslappar från bolaget störningsjour men ingen eller bara några få vågar ringa för breven är så formulerade att alla tror att det är ”mig” som ”någon” klagat på.

 

För bolaget är det ju i samtliga fall bättre att vi hyresgäster bråkar och skyller på varandra och flyttar om vi inte står ut än att de tar sitt ansvar och ser över hur illa fastigheterna faktiskt fungerar och ändå har man mage att på sin hemsida skriva att hus byggda under 1940-till 1950 talet anses av många vara de bästa som någonsin byggt.

 

I mitt område där jag bor gäller inga regler för när och hur det ska vara tyst längre, så folk får sova. I andra bolag och områden finns regler, allt från tyst från 20.00 till 23.00  och fram till 06.00- 08.00 finns, men inte här och inte i detta bolag så stampare, knullare, skrikare och dansare kan göra det de gör hela nätterna utan hänsyn till sina grannar och utan att riskera något medan dem som de stampar på inte har några rättigheter alls.

 

Allt det här sker med hyresgästföreningens, socialdemokraternas, allmännyttans och kommunens goda minne.  De fåtal som vågar orkar eller har mage att klaga och påpeka saker och ting, går man samman och stoppar och ser till att bli av med.

 

Allt det som byggdes upp av medborgarna för medborgarna skull, facket, landstingen, studiemedelsnämnden, socialtjänsten, försäkringskassan, rättsväsendet, polisen, skolan, landstingen, kommunerna, hyresgästföreningen, HSB, allmännyttan, arbetsförmedlingen, pensionssystemet, posten, vägverket, SJ…

 

Kort och gott allt har tappat styrfarten fokusen och syftet med varför det finns och anställda och förtroendevalda arbetar numera främst för sina egna jobbs existens, sin egen bekvämlighet och för att få ihop till alla bonusar till alla chefer.

Ingeting av ingenting blev ingenting och innan vi reagerar och gör något är landet sålt och allt av värde allt kapital har sålts eller köpts av de få, mycket få i världen som redan har allt…

Vi som slavar invid
foten av Keops pyramid, det är som vanligt vi som får betala allt. Varför tror vi ens längre att några politiker, system, ideologier skall rädda oss? Allt sådant har fallit samman….

 

Tantlena 2009-04-04