Den här dagen började rasande liksom den förra slutade rasande. ”The return of the stampare”! Faan vad jag hatar dem som bor ovanpå mej! De stampade sönder hela min kväll igår. På Rix FM kan man vinna en spelning med Måns. Önskar mig den spelningen och Måns stående på huvudena av stamparna klockan halv sex på morgonen…

Blomstertid kallas juni och juli i detta land.  Sommar månaderna då allt blommar men det är mycket som blommar i Maj månad med och faktiskt en hel del i Augusti.  Det här landet är alltså uthärdligt mellan maj och augusti fast det går att sträcka ut så det räcker april till september. Resten av tiden är här hemskt och jag avundas alla som har råd att lämna landet mellan oktober till mars.

Nu är det dags att börja träna igen efter att ha varit borta från gymmet sedan 2/5. Det är 13 dagar sedan och ja det både känns och syns redan. I min ålder, tantåldern, går det fort utför.

Kommer jag att klara denna månad, tänker jag hela tiden. Frågan tickar i bakhuvudet. 2/6 hade jag 710 kr att leva på resten av månaden. Så är det att vara ensam tant med sjukersättning och utan förmögenhet i detta land. Ekonomisk ångest är bara förnamnet på vad jag känt sedan jag blev sjuk. En nedåt gående spiral som skrapar sönder och förstör min själ och all glädje allt hopp. Jag läser och hör om folk som har min dubbla årslön i månadslön, många av dem vill till Bryssel och vad menas med ”säg Ja till Europa!” Har någon sagt nej till Europa? Det är väl EU vi ska säga Nej eller Ja till! Till EU säger jag NEJ! åtminstone i nuvarande utformning, det bara kostar och jag har fortfarande procentuellt högre skatt än alla som arbetar. Känner mej som en dansk sugga   L

En rasande tant 2009-06-03