Sitter hostande på mitt lilla internatrum. Har lyckat få den omtalade svininfluensan och hostan är svinartad minsann. Känns som jag skapar lungmos.

Avvisad från lektioner och verkstad på grund av smittorisken har jag suttit och nickat på mitt rum uttråkad och feberyrande. Men idag har febern släppt lite och jag tog mig en cykeltur i det lättas dugg regnet. I morgon hoppas jag återvända till kursandet och skapandet.

Fattade ett beslut idag cyklandes i duggregnet. Det handlar om självrespekt och att ha något att göra med min ex är illa för den, självrespekten alltså. Jag skulle kunna berätta mycket men nöjer mej med att jag har kränkts, utnyttjats och nervärderats och det är nog nu!

Precis som jag lärde mig när jag arbetade i kvinnojouren, så tycker man till sist att man inte har ett högre värden än det usla värde som tilldelas av den som kränker men det är så fel. Tyvärr tar det tid att bryta ett destruktivt mönster. Det är som att sluta röka. Bäst att ta det en dag i taget. Att jag satt ord på detta och att det nu finns här på min blogg gör att jag har skärpt till det för mig själv. Inga fler ” backa och försöka åtminstone vara vän” igen! Det som sker, sker varje gång på min bekostnad.

Men kan någon människa begripa varför allt man tycker om är fettbildande, förbjudet, vanebildande eller skadligt på något sätt, hmmm.

Apropå det så har Whitney gjort comeback. Där kan man väl alla om att slå i botten och kravla sig upp igen. Jag hoppas faktiskt att hon grejar det och visst är det märkligt ändå vad beroende av olika slag kan göra med oss. Nu talar jag inte bara om droger utan om beroende av bekräftelse och av en partner, att tro sig inte vara ensam. Men hur ensam är man när man misshandlas fysiskt eller psykiskt eller för den
delen både och.

Tantlena 2009.09.15