Bjud inte slemmiga typer på öl, även om det fungerar. Det är effektivare att ge dem sillaken. En spann med 1 kg sill är gott – när sillen är uppäten ställer jag ut spannen med sillake i trädgården. Nu får jag tömma spannen igen.

Det är gott om mördarsniglar – så vi får väl köpa lite ny sill.

Jag visste inte var jag skulle lägga in bilden - valde Recept.

Boken kom ut första gången 1980, och författaren är Anna Sparre. Detta var en nyutgåva i stor stil. Det är en slags släktberättelse kring en stormig period i Sveriges historia. Vi får följa främst Märtha Leijonhuvuds döttrar från mitten av 1500 talet till 1600 talet början.

Ett citat ” under femtonhundratalets senare hälft regerades Sverige av fem kungar, alla begåvade, driftiga, maktlystna och koleriska. Ingen övertog riket utan strid. Det intrigerades, fängslades, mördades, allt för att frilägga vägen till den eftertraktade tronen och minst tre arvsberättigade kungasöner förpassades ur landet eller tvingades avstå från kronan. Med dessa fem kungar fick landet tio drottningar. En av dem, Gustaf Wasas tredje gemål Catharina Stenbock, överlevde dem alla och fick till sist uppleva Gustav II Adolf som den sjätte kungen under sin livstid. Vid åttiosex års ålder kunde hon säga till honom: - Jag var en gång gift med din farfar, han föddes för 125 år sedan, och jag har varit änka i över 60 år. I sextioåtta år titulerades hon drottning, i sextioåtta år var hon en stöttepelare för kungafamiljen”

Hon var viljestark och påverkade mer än vad historikerna har påtalat med sitt nätverk bland alla adliga familjer – och hon parade ihop som äktenskapsmäklerska mer än någon annan på denna tiden.

Anna Sparre har lyckats relativt väl i den extremt svåra situationen att skriva en flytande berättelse kring ett helt galleri av personer.

Det finns några små historiska felaktigheter, men att lyckas få ihop det stora persongalleriet är inte lätt. Jag har läst ett antal släkthistorier och det blir lätt att det dukar under från för många årtal.

Boken slutar ungefär där boken om Oxenstierna börjar, men om Oxenstierna skall jag återkomma.

 Nu skall jag bara utreda hur "min Stenbock" är släkt.

Idag hade jag ingen stegräknare, men vi gav oss iväg vid kanske 10:15 och kom tillbaka ca 15:30 – fast jag satt ju några timmar på stadsbiblioteket. Elgenstiernas adelskalender hade jag aldrig trott skulle bli något som intresserade mig. Hustrun sa jag bara försvann i tid och rum, så hon och den lille tittade på skränande studenter.

Nu har jag utökat släktträdet med högadel i Hessen på 1500-talet – och bland annat tillfört Stenbock bland mer bemärkta svenskar – Ribbing kom till med en länk till också. Snart får jag höja ribban och se om någon oäkta kungason/dotter kommer till.

Skön att drumla i 27 C vatten i dammen – den lille var helvild  -- men så hade ju han vägrat gå och haft pappa som barnvagnsförare också.