Streck i debatten brukar många få sätta när det diskuteras politik. På bloggen kan man som Socialdemokraterna gör - stänga av för kommentarer. Passagen har fler olika möjliga inställningar kring kommentarer, så man kan välja.

Pete Parfalk har fått många bloggare att gå i taket, själv blir jag lite orolig när han inte på länge varit och hälsat på.

Jag gillar faktiskt Pete, som ibland kan vara riktigt snäll, mest på tjejer/kvinnors bloggar.

Nå, mest är han stygg, men bakom allt kan man ana en intelligent och väl informerad person.

M.M. var nyligen ett stort problem för ett antal bloggare, och det hela resulterade i massflykt från passagen. Personligen hade jag inga som helst problem med M.M. -  men saknar alla som flyttade - tråkigt.

Egon och alla hans alias, gillade jag också. Det fanns humor bland alla hans plumpa övertramp. Visst många blev sårade av hans kommentarer på sina bloggar. Egon borde ha hållit sig till sin blogg - och inte kommenterat provocerande på andras --- min undantaget -- här får han gärna komma som Egon - militant vegan eller annat. Fast helst som Egon.

Det var under Egons tid som detta att byta Alias när man kommenterade riktigt spårade ur här på passagen.

Många bloggare bytte "namn" när de kommenterade, och mest skällde på Egon.

En av de värsta häcklarna på Egons sida var Sinatra, och han förekom även under olika kvinnliga alias -- allt från samma IP adress i Lund.

Han bytte även identitet - när han kommenterade på min blogg under denna tid.

Vis av detta avslöjande tunnlade han iväg och hittade på en identitet i tyskland som skulle komma till stöd för hans ståndpunkt -- tyvärr avslöjade han sig direkt genom att blanda ihop olika inlägg. Nu när 10 % av alla ungdomar använder sig av anonymisering med tunnlar kan Ni inte längre lita på det IP nummer som dyker upp hos den som kommenterar.

Sinatra har inget som helst problem att sprida lögner, det gör han hela tiden vid behov.

Naturligtvis finns det något psykologiskt problem hos Sinatra när han upprepar samma argument, hur felaktiga de än är, hela tiden.

Var hamnar man när Sinatra hävdar att hans ordförklaringar är mer riktiga än Nationalencyklopedins och Svenska Akademins ordbok. När Sinatra hävdar att hans egna (dessutom felaktiga) översättningar från engelska källor är de rätta och att Svenska Akademins - är felaktiga i Sverige.

Att jag avslutar diskussionen med denna ????? är klart, men skall jag även stryka hans kommentarer?

Jag har varit lite upptagen av riktigt jobb, men idag sköljde jag ur - lät vara kvar, ett antal flaskor med 96% ren alkohol ---- och fyllde på med det färdigbryggda vinet på vindruvor, plommon och äpplen --- man tager vad man haver.

22 liter blev det. Det är drickbart, mjukt och med viss alkoholhalt. Det mesta kommer nog att ingå i diverse varma blandningar av glöggtyp.

Sist i Polen fick vi faktiskt smak för detta med varmt kryddat vin.

Jag måste även tillstå att jag gillar varma risviner.

Nu skall jag läsa vidare om regenter i norden från förr.

Jag läste ut boken "En skvallerkrönika från 1790-talets Stockholm" av Waldemar Swahn för några dagar sedan. Boken gavs ut 1928, men bygger på berättelser och brev från 1790 till ca 1850. Det är inte enbart berättelser från Stockholm, utan bl.a. ett kapitel handlar om Kalmar.

Det fanns inga riktiga dagliga tidningar på 1700-talet, men man var lika nyfikna på nyheter då som nu. Tidningar som man kanske fick en gång i veckan räckte inte för många rika på landet - skvaller ville man höra snabbare.

Det var så de fristående journalisterna, eller brevskrivarna kom till. Rika betalde för att få brev från stora stan, med det senaste skvallret.

Censur fanns, så ofta skrev man texterna som allegorier eller förtäckt på olika sätt - samt ofta anonymt eller under pseudonym.

Sverige var i slutet på 1700 talet ett misskött land, och snart skulle Sverige även mista Finland. Det är mot denna bakgrund även intressant att läsa om hur landet var i ett slags upplösning, som man nog inte själva var medvetna om.

Vad hade man för sig i Stockholm, när varken internet, radio, TV, film eller bilar fanns?

Jo, det största nöjet var nog teater och konserter. Teaterna hade då en betydelse som vi knappast förstår. Vid vissa pjäser slogs man om biljetter. Det fanns svartabörshajar - då som nu.

Den hårdaste censuren fanns kring teaterpjäser, det var ovillkorligt att alla pjäser måste godkännas av en censor innan den fick spelas. Censur av böcker om broschyrer var inte alls lika hård.

Man fruktade att en pjäs med farligt innehåll skulle kunna ställa till uppror - därför krävdes hård kontroll. Franska revolutionen inträffade 1793 och skrämde upp alla kungahus i Europa - och oroligt var det även i Sverige.

Överflödsförordningen som förbjöd bland annat kaffe, var mycket impopulär och gav upphov till att man drack kaffe i smyg. Den diplomatiska klubbens kafferep stoppades under stor protester av diplomater.

Någon bokhandel fanns icke i den lilla svkroken Kalmar, men på "boktryckeriet" kunde man köpa sådana mästerverk som "Fallna flickors biografier"  och "den gamla Richards konst att blifva rik och lycklig".

Brottmålen i Kalmar var inte fler än att man kunde annonsera i den lokala tidningen "utur ett kök här i staden bortstals en malm-mortel med stöt; skulle den wara såld eller pantsatt, will egaren den igenlösa, då anmälan derom göres på Tryckeriet".

Det ansågs förr i tiden icke passande att präster begagnde den bundna formen för att uttrycka andra tankar och känslor än dem som hörde till deras kall. En del präster hade dock svårt att hålla sig utan skrev små dikter.

Prästen Jakob Bolin levde på 1700-talet i Roma på Gotland. När han på egen bekostnad hade låtit reparera annexkyrkan i Björkå - lät han rista in följande på tornspiran:

Denna kyrka

som heter Björka

Är Gud till ära

Smord med tjära

På bekostnad min

Jacobus Bolin.

En annan originell herre var Erik Nytzell. Han brukade söka pstorat på vers.

Er jag vördar

Men påbördar

Att Er höga gunst

Ger benäget rön

Det en ödmjuk bön

Icke blir omsunst.

Gud af nåd mig gifve

Att jag här i lifve

Hyser helig brunst.

Umsonst = förgäves.   Han blev till slut kyrkoherde i Torstuna.

Det finns fler diktande präster, och nog hade jag roligt åt deras dikter.

En mycket läsvärd bok, men knappast tillgänglig på närmaste bibliotek.