Det är ju känt att vissa kungliga släkter har fått problem med dåliga gener, vilket kan ha haft som orsak att man inte haft så många att välja mellan när man vill hålla blodet blått. Nära släktingar har gift sig ganska ofta inom adel.
Bland mina bönder i släkten hittar jag inte sammanblandningar – men det gör jag inom de adliga grenarna.
Värst av alla är de led som kommer från den heliga Anna i Kiev. Tre av hennes barn kan jag spåra mig bakåt till.
Storfursten Usevlod Jaroslawitsch kommer efter ett antal generationer till kungar i Danmark och sedan till Sverige.
Dottern Anastasia går via Ungern till Böhmen och sedan till Polen och till Rikissa – som jag skrivit om tidigare.
Dottern Elisabeths linje kommer via Norge tillbaka till Sverige.
Jag kan bara just nu påminna mig att Sven Estridsson blev bannad av sin biskop för att han äktade änkan Gunhild efter att Anund Jakob hade dött i Sverige. Gunhild var nämligen kusin och det var blodskam tyckte ärkebiskopen Adelbert i Hamburg – och när han även fått påven Gregorius VII att skicka ett svavelosande brev till Sven – lät han skicka Gunhild tillbaka till Gudhem i Västergötland – där hon enligt Alf Henriksson flitigt vävde skrudar till kyrkor och kloster i många år.
Någon nöd för Sven var det dock inte – även om det inte blev några barn med hans fruar – så fick han ihop 14 söner och ett antal döttrar – med sina frillor. Flera av dessa oäkta söner blev kungar. Knut den heliga blev även helgon efter att ha blivit ihjälslagen i kyrkan. Nu räcker inte den linjen utan även via sonen Erik Ejegod löper jag – Knut Lavard (knutdagen) – sen delar sig linjerna ännu lite till – så det går 5 parallella linjer från Sven Estridsson – som till slut efter många generationer förenar sig igen. Om jag därmed skall anses inavlad är tveksamt – för det är många generationer senare jag dyker upp.
Sen har vi ju Jacob Holdts jätte-släkttavla där jag då kan följa spåren ned till Tao II i Egypten ---- och hur var det med inavel då?
Postat i: Efter döden Permalink Kommentarer [0]
