Albert Schweitzers filosofi är intressant på många sätt. Det förekommer en komparativ analys kring olika religioner, och filosofers arbete. Tyvärr inser jag att min beskrivning har mycket svårt att förklara han omfattande arbete kortfattat.
Han uppskattar de österländska religionernas metafysiska delar, men förkastar helt Braminernas verksamhet på etiska grunder. Ingen Bramin lyfter ett finger för att hjälpa en medmänniska i nöd, om de kommer från en lägre kast.
Inte heller Buddismen får godkänt då deras passiva inställning och brist på jämställdhet gör att de inte praktiskt arbetar för allas bästa.
Även den kristna kyrkan kritiserar han både utfrån hur bibeln tolkas, prästernas sätt att arbeta - men också intressant nog på hur bibeln skrevs. Den är inte tidsoberoende skriven och budskapet är delvis därför bara giltigt för den tidålder den skildrar.
Kristus budskap om att det är vad man praktiskt gör för sina medmänniskor som är det centrala kommer lätt bort enligt Schweitzer.
I hans doktorsavhandling inom filosofi, som kom 1899, upphåller han sig mycket kring Kant, och hans filosofi. Kant har påverkat Schweitzer, men även om han beskriver Kant som en person med de djupaste tankar, så tillägger han också - och med den största tanklöshet i vissa praktiska frågor.
Schweitzer skalar av olika filosofier, och religioner samt försöker förena dem i en slags kulturfilosofi om livets värde.
Detta värn om livet omfattar även djuren, och i Erica Anderssons Vänporträtt framgår vilken god kontakt Schweitzer även hade med djur. När han kommer ut springer olika sorts djur, hjortar, getter osv genast fram till honom. Många av dem har hittats skadade och Schweitzer har sett om deras skador.
Jag skall försöka återkomma med en lite "djupare" beskrivning av hans filosofi - kring kärlek och vördnad för allt liv.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
