Många har försökt förmå Georg Klein att bli religiös, men han har alltid förklarat att en Gud är bara en önsketanke för människor. I Ateisten och den heliga staden skriver han: "Vi är ensamma i ett kallt och likgiltigt universum" - ganska likt Monods tankar.
Han får ett brev av en kollega som han vet är skicklig, medmänsklig och troende:
"Du är vetenskapsman. Du måste medge att man inte vetenskapligt kan föra i bevisa att Gud inte existerar. Därför måste i rimlighetens namn anse att du är agnostiker och inte ateist".
Klein svarar: " Jag är inte agnostiker utan ateist. Min inställning grundar sig inte på vetenskap utan på tro, precis som du har din tro...." därefter fortsätter han motivera lite till.
Klein behöll även sin ateistiska tro efter att han höll på att drunkna vid en skidtur på tunn is. Isen brast och klein kämpade i vattnet samt insåg att han strax skulle dö. Då dyker det upp en helikopter, där man upptäcker Klein och lyckas rädda honom.
En fullständigt osannolik händelse, som fick många att säga till Klein - nu måste du väl tro på Gud. Nej - säger Klein.
Jag har läst flera av Kleins böcker och har även några till att läsa. Klein är en av dessa fantstiska människor jag högaktar.
Postat i: Efter döden Permalink Kommentarer [0]
