Jag tillhör de som trivs bra med Herman Lindqvist - kåsör, journalist och författarer - med främst populärvetenskaplig historia som sitt område.
Hermans stora förebild var Alf Henriksson, och deras populärhistoriska böcker har stora likheter - de gillar att skoja lite när de skriver sina texter.
Herman Lindqvist har fått mothugg av historikern Peter Englund.
Herman är för slarvig anser Englund - och det är nog Herman.
Min favorit bland populärvetenskapliga författare, inom historia, är Dick Harrison. Han vågar, trots att han är akademiker, ta ut lite i svängarna. Om Dick skall jag återkomma.
Lättlästa är Hermans böcker, så det får väl kompensera för att kanske inte alla uppgifter skall tas för helt säkra - men hur ofta är vi riktigt säkra på alla gamla uppgifter.
En rolig uppgift om Herman Lindqvist är att han sammanlagt bara bott 7 år i Sverige - fast det kanske man skall tvivla på också?
Tvivla på historien är mycket vad boken om Columbus går ut på. Herman visar på hur både Columbus själv, men även hans söner försökte förändra bilden av Columbus till det bättre. Columbus enkla bakgrund sökte man dölja. Hans felaktiga beräkningar, att han hela tiden troddde sig ha nått Kina, Japan, Indien och aldrig begrep att han hittat en ny kontinent - eller snarare återupptäckt.
Columbus var en ytterst dålig vetenskapsman, och upptäcksresande, men en person med förmåga att övertyga andra om vansinniga projekt. Var han klok? Nä - men det behöver man väl inte vara för att segla västerut tills man når amerika. Fast för att få någon att åka med vid 1400 talets slut måste man ha varit mycket övertygande i sitt sätt att argumentera.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [8]
Jag stordiggar Herman Lindqvist! Han är mycket underhållande och kan verkligen berätta på ett lätt, flytande och spännande vis - både i tal och skrift.
Han är rolig också. Han sa en gång i TV att han tyckte fotbollen skulle göras om och matcherna gå till så här: En målbur på vardera långsidan, och sen ett hål i mitten av planen som sprutar upp fotbollar, och sen får man se hur många mål spelarna kan göra!
Sånt gillar vi här serru...
Dick Harrison är bra också. Rätt snygg faktiskt, lite old fashioned så där. Han var vass i "På Spåret" för ett par år sen vill jag minnas.
Peter Englund har jag inte läst något av, men det jag sett och hört av honom på TV har varit rätt fängslande.
Skrivet av Fläskdansen den 22 september, 2009 kl. 13:17 #
Fläskdansen: Det gäller att läsa olika författare kring historia - för det blir lite olika berättelser. Herman och Alf Henriksson - är kul för de har humor.
Peter Englund är också duktig, men lite stel.
Dick Harrison gillar jag för tillfället mest och det beror inte på utseende.
Skrivet av liberum-weto den 22 september, 2009 kl. 14:16 #
Slarvig? Man kanske skall vara lite slarvig för att göra historien mer lättläst. För nog tycker
jag att det är bättre att kunna lite mer (bredare) om sitt lands historia, än att glömma det mesta vi tragglade med i skolan.
Skrivet av MissiZippi den 22 september, 2009 kl. 18:26 #
MZ: Ja, och dessutom vet vi ju att de exakta uppgifter som historiker hittar i dokument - helt säkert kommit dit för att för att någon vill tala om något - ur sin synvinkel. Jag kommer att utveckla det temat i någon kommande blogg när jag orkat traggla igenom Göran Häggs och V Mobergs historieböcker.
Skrivet av liberum-weto den 22 september, 2009 kl. 19:29 #
Jag lyssnar gärna på H.L. och har med nöje läst hans kåseriböcker, men har lite svårt för de historiska böckerna.
Jag lider väl av någon sorts yrkesskada; jag tycker att man ska vara noga med kända fakta om man tex skriver en historisk bok, vare sig det är i romanform eller som faktabok. Jag har ingenting emot licencia poetica, men tycker att årtal tex ska vara korrekta. (jag minns att H.L. i någon av sina historisk böcker anger tre olika årtal för samma händelse -slarvig korrekturläsning kanske?
P.E. är ju lite "torr" men väl läsvärd (och så verkar han väl påläst)
Boken om Montaillou var också väldigt intressant, men den är ju ingen "förströelselitteratur" direkt.
Skrivet av gamla fröken den 23 september, 2009 kl. 12:19 #
Gamla fröken: H.L. slarvar onödigt - men så har han ju som ett mål att skriva lika många böcker som Alf Henriksson. Det vore nog bra om HL slarvade lie mindre. Jag stod idag hos Emmaus och funderade om jag även skulle köpa en P.E. men de övriga böckerna vägde tyngre -- bl.a. Fröding. Boken om Montaillou är en historiskt sociologisk bok - och väldigt intressant - men knappast lika lättläst som H.L. --- men visst lämnade den väl avtryck i minnet?
Skrivet av liberum-weto den 23 september, 2009 kl. 13:59 #
Har inte läst många historieböcker som publicerats efter 1930, men om Christobal Colon har jag teorier: Det var nog en väldigt manipulativ människa. Historieböckerna är närmast glorifierande över hans minne och gärning, på ett sätt som jag inte trivs med. Man t.o.m. beskriver honom som ett offer mot slutet av hans karriär.
I själva verket måste vi ha i beaktande att han säkert kunnat sälja sin egen mor för att uppnå sina syften. Han uppvaktade det brittiska och portugisiska hoven, samt de spanska hoven (Spanien var väl två riken på den tiden om jag inte missminner mig?) innan han till slut fick abonnera tre fartyg (av vilka två ägdes av handlare som var skuldsatta och inte hade något annat val än att "följa med signore Colon till Xianpia och Kathay". Det kungliga medgivandet uppnådde han genom att lova den spanska drottningen att kristna hedningarna, och att lova hennes make att hemföra guld och kryddor.
Väl ute i havs satte Christobal Colon igång att manipulera sin besättning medelst dubbla loggböcker.
Väl "hemma" i Spanien bör hans sanna natur till slut ha lyst genom, och med avsaknaden av guld tappade hovet förståelsen för hans hybris. Skandalöst nog tillerkänns han "upptäckten" av Amerika trots att islänningarna redan dokumenterat kontinentens existen (en kunskap som C. Colon borde ha erhållit under sin studieresa till Storbritannien).
Min bild av Columbus är att han med största sannolikhet var en ganska självupptagen människa. Hans största bedrift är att han faktiskt lyckades med sitt bedrägeri. Vid tillfälle får jag väl studera de modernare biografierna om honom och se om de har något som kan få mig att ändra uppfattning.
Skrivet av Peter Harold den 24 september, 2009 kl. 20:57 #
Peter Harold: Jag tror inte så mycket nytt kommit fram sedan 30-talet kring Columbus, men man kanske läst tidigare uppgifter mer kritiskt. Glorifieringen som Columbus släkt jobbat hårt med kanske blev lite ihålig när den granskades. Den stora sjöfartsnationen i slutet av 1400-talet var Portugal, och när Columbus visade på sin planer för deras expert insåg de genast att Columbus inte kunde navigera - för hans beräkningar var helt felaktiga. Han förde sedan, som du påpekar, dessutom dubbel felaktiga beräkningar för att vara helt säkert fel. Ännu vid sin död var han övertygad om att han hittatvägen till Kina och Japan - samt att jorden hade formen av ett puckligt päron. Självbedrägeri och bedrägeri - är sant kring dennes bedrift att trots allt segla till amerika -- att han också blev lurad är nästan självklart med denna bakgrund.
Skrivet av liberum-weto den 27 september, 2009 kl. 13:22 #