Jag gillade Dalai Lama

Förr brukade jag titta på intervjuer med Dalai Lama och tycka att det var en mycket
trevlig person. Nu när jag läser mer och mer om honom och Tibets historia, då känner
jag mig nedstämd och lurad.
Jag hade nog också en lite utopisk dröm om det kanske kunde finnas något i
buddismen i alla fall.

Religiös lagstiftning får mig att rygga lite fast den gällde till 1951. Man högg fingrar av
folk och petade ut ögonen på tjuvar - vill verkligen vanliga medborgare ha den
lagstiftningen igen?

Den juridiska utvecklingen har varit mycket snabb i Kina och handelslagstiftning är
enligt svenska advokater modernare än svensk lagstiftning. Det finns ännu problem
med att rättshjälp inte fungerar, men det förbättras varje år.

Tvångsaborter har vi som bekant även haft  i Sverige, och det är inte tillåtet i Kina
heller. I Tibet gäller för övrigt att man får skaffa sig tre barn - om fler än tre barn i
Tibet, så blir det böter.

Det är bedrövligt att människorättsaktivister  arresteras, men notera att de senaste
uppmärksammade fallen hade sina internetuppkopplingar kvar, även när de satt i
husarrest under lång tid.

Jag var tidigare okunnig om Tibets historia, men levde inte kvar i Hollywood myten
om det lyckliga och andliga folket i dalen.  Jag hade hört om livegna och slavar, men
inte att även Dalai Lama hade det in på 1950-talet

Det chockade mig att Dalai Lama ägde slavar - han, mysfarbror, som även då varit
en fyllekaja som Dalai Lama i sin 6 inkarnation. Du litar väl på hans uppgifter att han
är återfödd 14 gånger också?

Och inte gillar jag att läsa hans hyllningsdikt till Mao. Nä, jag är ordentligt besviken
på Dalai Lama.

Mao, trodde jag väl också lite på -- när Kina var stängt. Nu, när jag träffat så många
kineser som berätta vad de själv varit med om - ja, då inser jag fullt ut hur lite jag kan
lita på det som våra journalister rapporterar. De visste inget då - Nej visst - varför vet
de nu i såfall?

Det är mycket sorgligt att Kina avrättar människor, och det är beklagligt att man
inte kommit längre i sin demokratiska utveckling.  Göran Persson fick mycket skit
för att ha hyllat stabiliteten i Kina, men hade det inte varit det vi också önskat i Tibet?
Det löser inga problem att elda upp och slå sönder.

Det talas om censuren i Kina, men även vi har censurerade porrsidor och annat.
Vi vet att det även blivit någon sida om outvecklat Bonzai träd med bland spärrar.
Det är hemligt vad som spärras, men de som vill kan gå runt alla spärrar både i
Sverige och i Kina.

Jag kan gå in på vilket internet-cafe som helst i Kina och kan på fem minuter söka
vad jag vill på internet.  Jag kan gå in på Starbucks och koppla upp mig med en
laptop på deras öppna Wlan. Jag behöver inte legitimera mig eller något -
bara köpa en kopp kaffe.

Jag kan helt anonymt skriva en blogg i Kina. Det finns 10000-tals sådana
anonyma bloggar.

Jag har hundra gånger hört om alla problem i Kina, och när jag kommer dit ser jag
glad, optimistiska människor, som klagar, men ändå är positiva. Jag ser också att
massor av vad jag ser och läser  om Kina - stämmer inte.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger: "Att ha sett en gång, är bättre än ha hört
100 gånger"

Jag förstår inte riktigt hur man säger att vi skall bojkott Kina, när det för det första
bara kan försämra, och för det andra är den bästa möjligheten att påverka är att
träffa vanliga kineser och diskutera med dem.