När man släktforskar ställs man ofta inför osäkra uppgifter. Hur säker skall uppgifter vara för att man skall använda dem? Det finns inget generellt svar på den frågan. Kyrkoböcker vet man ganska snart är fyllda av fel, men man väljer ändå ofta att utgå från att de är riktiga. Andra källor är att hitta redan färdiga släktträd där olika grenar kan ingå i ditt eget träd. Det är en bekväm, men osäker väg. Det jag försöker göra är att i största möjliga utsträckning – ange Genline GID nummer till var uppgifter i kyrkoböcker finns. Det visar sig dock ganska snabbt att det inte räcker. Jag får därför nu börja gå till biblioteket och titta i diverse andra böcker.

Det var med glädje jag konstaterade att jag kan fotografera sidorna i vissa böcker – för jag upptäckte snabbt att när man skriver av på plats missar man också mycket.

När skall man då anse att släktträdet duger för att visas upp? Det är svårt säga – mitt har utökats så mycket senaste månaden att jag inte lägger ut det ens på en dold hemsida trots att släkten vill det. Det finns flera osäkra länkar – exempelvis Anna Osenhjelm Osa med flera stavningar. Mannen Lars Birgersson var troligen gift flera gånger. Jag sammanställer uppgifter från olika håll och sedan får jag göra ett val. Vid något tillfälle hade jag närmare 40 personer på en gren som fick kapas. Tråkigt men det är den osäkerhet vi lever i.

Till allt detta har vi ju också detta med otrohet. Om vi bara lågt räknar med 4 % felaktiga fäder – ja, då vet vi ju att släktträden inte stämmer på faderssidan. Mot detta kan man säga – att de är i alla fall uppfostrade inom familjen.

Jag är därmed ännu så osäker på mitt släktträd att jag inte vill ens lägga ut det för min släkt.

Troligen kommer det att ta en månad minst innan jag är tillräckligt nöjd för en dold version – det återstår därmed många timmar på bibliotek – för nu måste jag använda annat än kyrkböcker.

Det verkliga jobbet återstår sedan – nämligen att få liv i de döda – att få dem att berätta något – att försöka tolka ut något. Det är helt klart att Jost Hansson som halshöggs just nu håller på att berätta mycket för mig. Han levde under en tidsepok som liknar de ryska oligarkernas – samhället förändrades – och det fanns en chans för några att bli orimligt rika snabbt. Jost tog chansen, men fick fiender och föll – precis som några oligarker i Ryssland gjort. Lars Kjellman var precis som Jost Hansson från början befallningsman – Kjellman blev också rik. Inte ofantligt rik som Jost. Lars Kjellmans son Birger Larsson Kjellman blev direktör och mycket rik – om honom kommer jag att skriva mer framöver när jag besökt de gamla gruvor och smältverk han drev. Vad kommer Birger att berätta mer än: Han var direktör för Kleva kopparverk i Alseda och överinspektor för salpetersjudrierna i Småland. Hans fru Maria Flintsten kommer från en släkt med ännu större erfarenhet av salpetersjuderier – men det är en annan historia.

Elgenstierna ättartavlor