Lundby gamla kyrka byggdes under medeltid, troligen i slutet av 1390-talet. På samma plats hade en ännu äldre träkyrka stått, som troligen fanns redan på 1100 talet. En romansk dopfunt av grön täljsten som användes i träkyrkan finns fortfarande kvar i koret idag. Kyrkan är en enskeppig hallkyrka byggd av sten i sengotisk stil, och har moderniserats i omgångar sedan mitten av 1600-talet.
Det var först då som kyrkan fick en klocka med inskription.
När folket hörer mig ringa,
Skola dhe straxt thill kiörkan springa,
Gudz rena ordh ther att höra,
Och ther efter sitt lefwerne föra.
Denna klocka ringde märkligt nog när vi idag svängde in till kyrkan. Eftersom det var just denna klocka som var mitt intresse kändes det onekligen lite märkligt – en liten hälsning från Jost kanske.
Jag köpte en tidning från Ullervads hembyggdsförening för att där hade Åke Möller en lång uppsats om familjen Hans Larsson och främst sonen Jost Hansson (adlad Frankenstierna) och avrättad 1642 i Stockholm. Det är helt klart att Jost Hansson förskingrat och förfalskat, samt via bulvaner köpt frälsegårdar. Det tycks samtidigt som om han också varit extremt duktig i att driva alla dessa gårdar, och att de som tog över gårdarna inte alls klarade av att driva dem på samma sätt. Jost var på slutet landskamrer med kontor både i slottet tre kronor i Stockholm, och på Älvsborgs slott. Jost drev jordbruk på en mängd gods gårdar och säteri. Stora områden som Sannagården och delar av Lundby fanns hos Jost – direkt eller indirekt. Jost använde kanske upp till 40 adelsmän som bulvaner för köp där han som icke adelsman ville driva jordbruk.
Han födde bland annat upp holländska kor på Hisingen. När han dömdes till döden och all hans egendom skulle mista var många ute efter dessa gårdar. Gårdarna på Hisingen låg dock snabbt i träda, så visst fanns det positiva drag även hos Jost - han drev sina gårdar effektivt.
1621 var landet Sverige under krigsförberedelser och kungen försökte få in så mycket pengar som möjligt från landet. Man införde då ett märkligt system för skatte indrivning – man tillämpade outsourcing. En arrendator betalade in skatten för ett område, och fick sedan själv försöka driva in skatten. Det blev lite av att ge Hells Angels statlig fullmakt att driva in skatter. 1635 hade man sett att detta var ett olämpligt sätt för skattepolitik.
Troligen var familjen Hans Larsson med sönerna Arvid och Jost, samt svågrar m.fl. släktingar den största arrendatorn av skatteindrivning i landet. Det mesta av nuvarande Västra Götaland, samt delar av Småland arrenderades av klanen.
Conrad Falkenberg var den som slutligen fick Jost på fall. Falkenberg hade länge haft affärer med Jost, och även varit en av hans chefer, såsom adlig och kontrollant av kungens skatteindrivning. Falkenberg hade ett grundmurat rykte om att vara ett otrevlig person. I kungens kansli sa man, akta dig för de tre F:en – Falkenberg, Fan och Fiskalen. En gissning är att Falkenberg börjat bli rädd över att Jost alla affärer skulle kunna även dra med honom i ett fall, och därför anklagade Jost först. Det kan också vara så att Falkenberg var så girig att han vill komma över Jost:s egendom billigt. Detta styrks i så fall av att Falkenbergs arvingar fick i senare rättegångar, efter Conrads död, återbetala stora belopp till änkan och barn, efter Jost. Detta var en märklig sak förr att släkt kunde bli skyldig betala – och faktiskt fanns det krav fram till 1700 talet början på efterlevande till Jost.
Men klangen från klockan, efter Jost, var vacker och uppmanar än idag till:
Gudz rena ordh ther att höra,
Och ther efter sitt lefwerne föra.



Postat i: Efter döden Permalink Kommentarer [0]



