Boken kom ut första gången 1980, och författaren är Anna Sparre. Detta var en nyutgåva i stor stil. Det är en slags släktberättelse kring en stormig period i Sveriges historia. Vi får följa främst Märtha Leijonhuvuds döttrar från mitten av 1500 talet till 1600 talet början.
Ett citat ” under femtonhundratalets senare hälft regerades Sverige av fem kungar, alla begåvade, driftiga, maktlystna och koleriska. Ingen övertog riket utan strid. Det intrigerades, fängslades, mördades, allt för att frilägga vägen till den eftertraktade tronen och minst tre arvsberättigade kungasöner förpassades ur landet eller tvingades avstå från kronan. Med dessa fem kungar fick landet tio drottningar. En av dem, Gustaf Wasas tredje gemål Catharina Stenbock, överlevde dem alla och fick till sist uppleva Gustav II Adolf som den sjätte kungen under sin livstid. Vid åttiosex års ålder kunde hon säga till honom: - Jag var en gång gift med din farfar, han föddes för 125 år sedan, och jag har varit änka i över 60 år. I sextioåtta år titulerades hon drottning, i sextioåtta år var hon en stöttepelare för kungafamiljen”
Hon var viljestark och påverkade mer än vad historikerna har påtalat med sitt nätverk bland alla adliga familjer – och hon parade ihop som äktenskapsmäklerska mer än någon annan på denna tiden.
Anna Sparre har lyckats relativt väl i den extremt svåra situationen att skriva en flytande berättelse kring ett helt galleri av personer.
Det finns några små historiska felaktigheter, men att lyckas få ihop det stora persongalleriet är inte lätt. Jag har läst ett antal släkthistorier och det blir lätt att det dukar under från för många årtal.
Boken slutar ungefär där boken om Oxenstierna börjar, men om Oxenstierna skall jag återkomma.
Nu skall jag bara utreda hur "min Stenbock" är släkt.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Några små felaktigheter som ev. kan vara medvetna felaktigheter för att skilja en släktroman från en bibliografi över en släkt.
Boken är en som jag gärna rekommenderar för den historiskt intresserade tillsammans med andra av Anna Sparres böcker. Drottning Blanka, utgiven 1986. Drottning Blanka ger uppgifter bland annat om Tempelriddarna. Uppgifter som tycks stämma vid kontroll i franska och tyska källor från 12-1300-talet.
Har själv ingen adel eller kunglighet i min släkt. På farfars sida tillhör jag världens största släkt där länsman var den finaste titeln i äldre led. Lycka till med släktforskningen
Skrivet av Inger E(Norah4you) den 03 juni, 2009 kl. 06:35 #
Inger E: Naturligtvis är den bra för historiskt intresserade då den framför allt visar på det nätverksbyggande som kvinnor stod för, och hur uppgörelser mellan länder kunde stoppas av kärlek mellan "fel" personer. Det som störde mig lite var när två av kvinnorna sköt prick på råttor som åt av pestdöda människor -- pistoler hade man inte på denna tiden. Anna Sparre har helt klart lagt ned ett bra arbete på att få det historiska att stämma. Vi tillhör alla samma släkt, så det är bara att söka bakåt så hittar du nog adel också. Drottning Blanka har jag inte läst, men skall göra det för visst lyckades Anna Sparre med en svår uppgift - att få liv i en komplicerad släktkrönika och samtidigt visa på att historieböckerna missar de mänskliga kopplingar som leder till de historiska händelser vi får lära oss.
Skrivet av liberum-veto den 03 juni, 2009 kl. 08:58 #