Gnosjö 5-11 1925. Kära barn! Guds frid. Jag fick igår e.m. meddelandet om att lille Gunnar har ingått i den eviga sabbatsvilan hos Gud. Det är för våra jordliga ägor ett hårt slag. …….Det är den 10 årige Gunnar som dött i scharlakansfeber, en idag lätt botbar sjukdom med antibiotika – men det hade man inte 1925. Vidare föreslår Sven-Magnus att barnbarnet kan vila hos Gustav – (Mathildas barn) sonen som dog 1915. Jag vet inte var Gustav eller Gunnar är begravda – möjligen Norra Sandsjö..
Enligt vad min mamma berättade låg även hon och syster på sjukhuset, men ingen berättade för dem att brodern dött. Sven Magnus skriver i brevet att han försökt ringa, men att ingen svarade. Enligt vad min mamma berättat skulle min morfar och mormor ha gått ut i skogen och satt sig vid en gran och bara gråtit hela dagen. Även om det var mycket vanligare att man miste barn förr – sörjde man också precis som idag.
1930 skickar Sven Magnus ett vykort från Kiruna, och talar om att han just kommit tillbaka från Narvik. Ett av Sven-Magnus barn bor i Boden, och gissningsvis har han träffat dem. Sven-Magnus är nu 70 år men tydligen inte orkeslös, för han skall strax resa vidare för att komma fram i Småland nästa dag kl 5 på em. Han lever 15 år till i sitt hus Solbacken..
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
