Flera (kava, PS-Gumby m.fl.) har här på bloggen, på olika sätt, ifrågasatt hur
forskare förmedlar sin kunskap till allmänheten. Det är en stor och svår, men
mycket viktig fråga.

Hur skall allmänheten få korrekt, och inte minst lättillgänglig information och
kunskap i olika ämnen. Det finns ingen enkel lösning på detta problem, för den
exakta vetenskapen är sällsynt, och all annan vetenskap är i varierande grad
osäker även för de bäst insatta.

Jag har själv kunnat se hur mitt inlärande skett. I första stadiet verkar allt
obegripligt och osammanhängande, därpå kommer ett stadium där jag börjar
förstå mer och mer, nästa platå är när jag tycker att nu begriper jag det hela, i
bästa fall fortsätter jag då att fördjupa mig, och då kommer det sista stadiet,
som jag aldrig lyckats lämna inom något område --- insikten kommer att jag
egentligen bara lyckats få kunskap att förstå lite av ytan, men att den djupare
förståelsen kräver enormt mycket mer tid och kompletterande kunskap som
jag aldrig kan hinna lära in.

Det svåraste inom all vetenskap är att kunna förenkla det svåra till att bli lätt
att förstå. Det är få vetenskapsmän som ens vågar sig på konststycket att skriva
populärvetenskapligt. Varje förenkling kan tolkas på olika sätt, och precis som
inom politiken kommer motståndare att hellre misstolka och välja en felaktig
vinkling, än att normalt välja en avsedda tolknigen.

Den som skriver populärvetenskapligt risker alltså att smutskastas och tvingas
förklara allt på annat sätt. Det är mycket enklare att skriva vetenskapliga
rapporter som egentligen mynnar ut i att det finns igen helt säker kunskap i
ämnet, så behovet av fortsatt forskning är stort. Vi sätter till en utredning, så
slipper vi ta ställning nu, är den politiska analogin.

Det finns och har funnits de vetenskapsmän som haft den styrka och det
självförtroende som behövs för att våga skriva populärvetenskapligt.

Även inom litteraturen har det funnits författare som tidigt kunnat visa på hur
samhället kan komma att utvecklas.

Bert Bolin, Gösta Ehrensvärd, Georg Borgström är tre nu bortgångna professorer
som tidigt propagerade för att vi måste tänka oss in i en möjlig framtid, och börja
agera för att undvika problem i framtiden. Vi kan väl utan större överdrift säga att
åtminstone våra politiker inte lärde sig något av dessa föregångare.

Jag skall försöka kort återge lite från dessa tre framöver här. Det kan ju vara
intressant att se hur svårt det är att berätta det självklara och bli trodd.