Jag har läst två böcker som delvis tar upp Darwinismen, men på totalt olika sätt.
Tore Frängsmyr är vetenskapshistoriker och har analyserat händelserna kring att människoapan – eller Pekingmänniskan upptäcktes. Frängsmyr analyserar främst hur dagens beskrivning är av hur denna upptäckt gjordes. Frängsmyr anser att upptäckten idag beskrivs på ett felaktigt sätt och Otto Zdanskys insats inte framkommer på rätt sätt idag. Frängsmyr beskriver främst hur andra forskare, enligt Frängsmyr tagit åt sig äran av upptäckten på Zdanskys bekostnad.
Pekingmänniskan var under en tid den äldsta ”människoapa” man hittat och delvis ett resultat av att man sökte hellre i Asien efter föregångare till människan – än i Afrika – där ju mörkhyade med lägre ”status” fanns enligt bl.a. bibeln.
Den andra boken som behandlar Darwin – på sitt sätt – är romanen ”Huset Scorfa” av Stefan Torssell. Det är en annorlunda roman, med mycket humor, men också mycket kritik mot ett samhälle som inte fungerar. En ny ras människor – svinaktiga män – uppstår. De lär sig utnyttja samhället och blir mäktiga och rika. Deras problem är liksom vid korsningar mellan olika djurarter – att de kan bara få avkomma i första ledet – nästa generation är sterila. Detta är samtidigt då ett av utvecklingslärans stora problem. Varför kan man korsa vissa djurarter, och få en avkomma – som alltid är steril?
Huset Scorfa är en lättläst rolig roman, som samtidigt öser kritik mot samhället.
Frängsmyrs bok om Pekingmänniskan är intressant, mest som en beskrivning av olika människor – vilket naturligtvis inte var avsikten. Det är samtidigt naturligtvis intressant att läsa om en av dess förfäder som inte passar in som direkt förfader till människan.
Postat i: Otänkbart Permalink Kommentarer [4]
sv: Kunde inte sagt det bättre själv. Jag mår braaa av kladdkaka! :)
Skrivet av Mattias Abulu den 26 juli, 2009 kl. 23:19 #
Mattias: Då är det positiv uppbyggnad - lycka till
Skrivet av liberum-weto den 26 juli, 2009 kl. 23:45 #
Hybridproblematiken finns även inom botaniken. Däremot är det fullt möjligt att korsa två envisa människor (hane + hona) och få fram ett tre gånger så envist barn... *stön* :-)
Skrivet av Peter Harold den 30 juli, 2009 kl. 09:36 #
Peter Harold: Avelsverksamhet syftar till att förbättra avkomman -- och en del avkomma tar tid att utvecklas -- dvs att de är besvärliga i tonåren är normalt - men om de är besvärtliga efter 19 år är det illa.
Skrivet av liberum-weto den 30 juli, 2009 kl. 16:48 #