Min feta dröm

Jag har en ätstörning. Det har jag vetat länge, och erkände för mig själv för lite mindre än ett år sen. Min ätstörning innebär att jag frossar maniskt av det som jag kallar för "det förbjudna". Vad som är "det förbjudna" har varierat genom åren, det har inkluderat fet mat under en period, men mest har det handlat om allehanda godis och sötsaker. Oavsett vilken "kostreligion" du tillhör så har alltid godis varit förbjudet nämligen. Jag har under det gågna året försökt finna mina "triggers", dvs vad som får mig att börja hetsäta, och tror att jag har hittat den stora röda knappen!

Jag minns inte mycket av det, men jag växte upp hos en alkoholiserad mamma. När vi (jag och mina två småsyskon) väl flyttade ifrån henne till vår pappa så hade vi de klassiska hetsätningssymptomen som man kan se hos allehanda omhändertagna barn. Jag vill mig minnas att vi mestandels åt pulversoppor, lite bröd och liknande hos min mamma, men jag minns ärligt talat inte hur en vanlig matdag såg ut. Vi var i vilket fall inte undernärda tror jag. 3-4 kotletter till en liten 11 åring var vad som gick åt per middag efter flytten till pappa, alltså inte så normalt precis! Min teori är att vi inte fick äta när vi var hungriga hemma hos mamma, pga hennes ekonomi, och att jag således förknippade "det förbjudna" (det vill säga maten i det fallet) med ett stort behov, en stor hunger! Kanske förknippade jag det rent ut av med trygghet?

Idag om jag förbjuder mig själv att äta något visst, så kommer jag att vilja hetsäta det. Får jag absolut inte äta godis och sötsaker så kommer min hjärna maniskt att tugga på ända tills jag äter det, oavsett om jag följer LCHF eller inte. Den kan tugga på i veckor! Detta märkte jag när jag testade LCHF första gången. Alltså är det inte bara ett sötsug, utan en riktig ätstörning som måste läras att hanteras. De senaste veckorna har det gått bra med LCHF för jag tror att jag har hittat den stora röda knappen. Hur har jag gjort?

Jo, först sa jag åt mig att jag får äta vilka sötsaker jag vill i fri mängd utom choklad. Choklad "fick" jag också äta, fast först efter att jag testat att äta någon annan sötsak först om jag blev sugen. Det fungerade! Jag åt ingen choklad alls.

Sen sa jag åt mig att jag bara fick äta hembakt sötbröd. Det andra "fick" jag också äta om jag ville, men först efter att jag testat med hembakt sötbröd först. Det fungerade också! Jag åt inga andra sötsaker alls.

Nu så säger jag åt mig att jag får äta precis hur mycket sötsaker jag vill i fri mängd, men först så ska jag äta en riktig måltid. Efter maten får jag äta min chokladkaka eller vad det nu kan vara. Det har fungerat det också! Det förbjudna är aldrig riktigt "det förbjudna", alltså triggar det ingen hetsätning. Sen så orkar jag oftast inga sötsaker efter en LCHF-måltid heller så suget rinner ut i sanden... Förstår ni att jag är lycklig? :D

Igår fick jag äntligen min bok "matrevolutionen" på posten! Jag har redan läst ut två kapitell, och tycker att den är mycket väl skriven, saklig och rolig. Även för mig som är insatt i all "teori" kring LCHF har fått mig några aha-upplevelser. Jag läste därför ett fint citat ur boken för min kille nämligen:

"Kanske kan frågan "vad är du designad för att äta?" omformuleras bättre, nämligen till "vad är du INTE designad för att äta". Alltså vitt mjöl och socker."  (skrev ner det från huvudet, så exakta ordvalet är nog inte detsamma som i boken)

Min kille svarade då med att "det är vi väl visst designade för att äta". Jag undrade såklart vad han menade, och då sa han att "vi kan ju äta det, då kan vi ju inte INTE vara designade för det, eller hur?". Jag tyckte såklart att det lät lite tokigt och svarade att medans kroppen kan bryta ner dessa kolhydrater till druvsocker och ha som energi, så är det ju inte optimalt och skadar kärl bland annat, ungefär som om jag skulle tanka min bensinbil med etanol. Det funkar en stund, men är absolut inte bra i längden.

Han fortsatte med att säga att "Alla kolhydrater blir ju inte socker, för det är en helt annan molekyl. Införandet av potatis var dessutom avgörande för vår blivande välfärd! Hur kan man säga att det är farligt och dåligt?". Jag svarade då såklart att alla kolhydrater blir visst socker, eftersom alla kolhydrater består av kedjor av monosaccarider, vilket ÄR socker. Sen är inte potatis genomond heller, vilket speciellt inte kostdoktorn någonsin ens har påstått. Att däremot säga att alla mår bra med mycket kolhydrater är precis lika fel som att säga att alla behöver skära ner på kolhydraterna till minimum. Vi är alla olika, och vissa människor klarar helt enkelt inte stärkelsen i potatisen, punkt. Jag vann den diskussionen iallafall, :)

Och förresten så följer jag LCHF nu!.......Om jag bara lyckas hålla tassarna borta från godis. Alla måltider är fullt LCHF-godkända och så, men jag har haft svårt att skippa godiset, även om det bara är en bråkdel så mycket som det brukade vara. Måste dock skärpa mig med det om jag vill gå ner i vikt, det är jag medveten om :(

Ja du, vad ska man säga? Det har varit ett mycket händelserikt år...

Någonstans bland alla händelser det gångna året så kändes helt plötsligt vikten och maten som en mindre viktig detalj om jag ska vara ärlig. Utan att vilja att folk ska tycka synd om mig (snälla, gör det inte, för jag gör det inte!), och mest för min egen skull, i mitt beslut, så ska jag lista några av utropsteckenen från 2009 och början av 2010:

Min ex-make begår självmord: Jag är ledsen om du tar illa upp av hur jag formulerar mig här, men det är sanningen. Faktum är att det för mig inte var en *jättestor* överraskning, men inte destå mindre en omtumlande upplevelse. Killen jag var tillsammans med innan och under min vistelse i Japan, och som jag gifte mig med Augusti 2007, samt skilde mig ifrån ungefär ett halvår senare, gav till sist upp efter en lång tids djup depression. Den var så djup att han till sist gjorde saker som jag aldrig riktigt kan förlåta honom för, men som jag inte tänker nämna i en blogg ute på internet.

Ekonomiskt bankrupt: En mindre rolig historia, där jag helt enkelt inte har pengar för att överleva och där jag pga en miss hos arbetsförmedlingen inte ens får ekonomiskt bistånd (AKA "Socialbidrag"). Min storebror, vars lägenhet jag hyr i andrahand, får stå ute med hyran tills vidare, och jag blir skyldig honom många tusen kronor...

Slav i Norge: Jag lyckas få ett jobb i nordnorge, och i början är det bra, men i slutänden så sabbar chefens alkoholism alltihop så att jag inte orkar att vara kvar. Jag menar, vem vill vara 150 mil hemifrån, tjäna 80 NOK (!) i timmen på att jobba 7 dagar i veckan, upp till 15 timmar per dag och sen bli kallad en "fet lögnaktig jävla fitta" av en alkoholiserad gammal rikemansgubbe som super till på ens arbetsplats varje kväll och, ibland, hela nätter. Nej, jag har inga planer på att berätta vilket ställe det var...

Ekonomiskt bankrupt (igen) och bostadslös: Som tur är så var jag inte LIKA bankrupt denna gången som förra gången, men jag hade ändå ingen bostad utan jag fick bo i datorrummet hos min snälla farmor och farfar. Visst, jag hade nog varit välkommen hos min pappa och styvmor, men, trots att jag gillar dom också, så tror jag nog att jag och farmor och farfar klickar bättre när det kommer till att bo ihop, ;)

Flyttar, får socialbidrag och blir kär igen: Ok, detta är några av de riktigt bra sakerna som händer under året. Jag blir än en gång beroende av ekonomiskt bistånd från kommunen, men som tur är så får jag det utan problem denna gången. Dessutom hittar jag en underbar kille som jag faller för trots att jag försöker låta bli. Jag flyttar också in i min lillsyrras lägenhet, när hon ändå passar på att flytta till Lerum för en egen nystart... Lite tur mitt i all otur!

Rättegång: En nära anhörig blir knivhotad och nästan våldtagen. Kommentarer är överflödiga.

Bussförarutbildning: Yttligare en RIKTIGT bra grej Jag kom in på en bussförarutbildning som pågick Februari 09 fram tills Maj 09, och som resulterade i en hög nya bekantskaper, ett busskörkort samt ett yrkeskompetensbevis. I skrivande stund så väntar jag på att få gå ut i praktik, och sen hoppas jag självklart på någon form av jobb som busschaufför.

Gulsot: Ungefär en vecka efter att jag kommit in på utbildningen ovan så blev jag inlagd på sjukhus med gallstensbetingat gulsot. Jag fick tillbringa totalt en vecka på sjukhus, och när jag väl kom därifrån så var jag ett organ fattigare. Bara tur att det inte var värre, och jag kunde återuppta kursen bara några dagar efteråt...

Jag tror att det där är alla utropstecken för det gångna året. Jag antar att det jag vill ha sagt med detta blogginlägget är väl att jag hoppas på en nystart så att jag kan få gå ner i vikt och bli hälsosam någon gång. Men det får helt enkelt vänta en stund tills jag är redo...

Jag har inte skrivit så mycket alls på siståne, men det har sin förklaring.

För det första så sitter jag hemma i Sverige igen nu, efter en ganska intensiv förberedningsperiod för resan hem. Jag har helt enkelt inte haft särskilt mycket material att publicera, iom att LCHF blivit som en naturlig del av mig. Hade jag skrivit något hade det nog liknat "Idag åt jag grädde och packade..." varje dag, ;)

Men som sagt, nu är jag tillbaks till kalla goa Svearike, och en del saker har hänt, både vad gäller LCHF och mitt liv i övrigt.

Till att börja med så har det gått bättre än jag trodde vad gällde acceptansen från min familj. Varken min pappa eller styvmor tycker att jag är riktigt klok, och är helt övertygade om att jag kommer dö i en hjärtinfarkt när som helst. Dock så har de inte fysiskt försökt hindra mig, och de köper både smör, grädde, ost och bacon åt mig, så inga klagomål. Styvmorsan är t.o.m snäll nog att steka maten i smör åt mig istället för margarinet hon vanligtvis använder.

Däremot har jag absolut märkt ett större motstånd från den övriga omgivningen som ibland försöker "omvända" mig från denna "sekt" jag blivit medlem i. Och vad gäller det så brukar jag låta dem hållas, faktiskt. Min policy är att om de inte lägger sig i vad jag äter, så lägger jag mig inte i vad de äter. De som däremot försöker argumentera med mig brukar få en del motargument, fast jag får hela tiden hålla igen, för jag vill inte verka aggresiv.

Som sista kommentar så är Sverige absolut bättre än Japan vad gäller utbud till en varierad och god LCHF-kost. Jag har nog aldrig tyckt att bacon är så otroligt gott som jag tycker nu, :D

Aftonbladet hade en intressant artikel idag som jag bara måste kommentera lite grann, mest för att den är så extremt enkel att motargumentera att det nästan blir löjligt.

För det första:

Riktigt smör och röd mjölk.

Nu handlar bantningstipsen om att äta mer fett.

Men dieten är inte bra för kolesterolvärdet.

1. LCHF är fortfarande mer än en bantningsmetod, men det missas kontant så till punkt 2...
2. Inte bra för kolesterolvärdet? Vart tog hon det ifrån? Är det inte många bara kolhydrater ifokus som har fått bättre kolesterolvärde med LCHF, eller är jag lite dum dum pga bristen på kolhydrater?

Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar har sjunkit stadigt de senaste tjugo åren. En viktig ­anledning är att svenskarna har sänkt ­sina kolesterolvärden.

De senaste tjugo åren har mycket hänt, bl.a.

1. Minskad rökning
2. Bättre sjukvård
3. Mindre transfetter
4. etc.

Men hälsoundersökningar på 40-, 50- och 60-åringar i Västerbotten visar att trenden planat ut och från och med 2004 har kolesterolvärdet ökat bland både kvinnor och män.

Min tanke på det här är ju att... växte inte dessa upp mitt i rökningens och transfetternas glansperiod? Och visst är det ironiskt att det var ungefär när dessa föddes som det mättade fettet blev onyttigt...?

Produkter som grädde, bacon och korv innehåller mättat fett.

- Det höjer det onda koleste­rolet, som tar sig in i blodkärlens väggar. Det skapar inflammation och blodkärlen blir trånga.

Jag hänvisar till det jag sa förrut... har inte folk här fått bättre värden på det "onda" kolesterolet sedan de började med LCHF och skippade sina statiner? Det eller så ökar deras "goda" kolesterol så att det blir en bra balans...

Men allt fett är inte av ondo. Olivolja och fet fisk, som lax, höjer nivåerna av det goda kolesterolet som skyddar mot åderförkalkning.

Nog det enda jag håller med om, dessa fetter är nyttiga. Dock vi måste allt ha animaliska mättade fetter också, för att hålla en god hälsa. Vegetabiliska fetter är helt enkelt onaturliga för våra kroppar...

Nej, nu går jag och tar en kopp grädde med kaffe, lycka till nästa gång aftonbladet.

Hittade denna av en slump på nätet, och tyckte att den var så bra att jag ville dela med mig. It all makes so much sense now!.... or something, I guess, o.o

Dessa kan varieras i all oändlighet! Som tillbehör till Tacos, som minipizzor eller som smörgås... You name it. Du kan även ha i lite bacon eller skinka i smeten om så önskas, :)

8-10 st

• 125 g keso (avrunnen)
• 1½ - 2 dl riven ost
• 3 st äggulor
• 3 st äggvitor
• Kryddning (ex: Salt, peppar, kardemumma, pizzakryddor, tacokryddor etc.)

1. Vispa äggvitorna tillsammans med lite salt till ett hårt skum.
2. Mosa ihop äggulorna och keson med en stavmixer alt. sked, och rör i osten med en slickepott. Krydda.
3. Vänd försiktigt ned äggvitan i äggulemeten.
4. Klicka ut smeten på en plåt med bakplåtspapper, och grädda i 175°C i ca 20 minuter. De ska bli gyllenbruna.
5. Servera!

Urs, vad säger man? Blev nyss informerad om denna artikeln i Expressen, där de tar upp 2 barn som visst ska ha dött pga selenbrist som gett dem hjärtsjukdomar så de avled, detta "pga att de ätit LCHF i  några år".

Något de inte tar upp i artikeln är att barnen behandlades för svår epilepsi med LCHF-kosten, och att barn med svår epilepsi ofta har flera sjukdomar, vilket inkluderar bl.a. hjärtproblem. Dock, det mest långsökta med artikeln är nog påståendet om att LCHF skulle ge selenbrist. Ett ägg är nog för att täcka en tredjedel av dagsbehovet av selen, och köttprodukter i övrigt ger mångdubbelt mer selen än vegetabilier. Jag som t.ex. äter 3 ägg på morgonen, en köttbaserad alt. fiskbaserad ( fet fisk är också en bra källa för selen) lunch med grädd- eller smörsås, och avslutar det hela med 2 ägg till på kvällen, har alltså tillgodosett mitt dagsbehov av selen med mer än det dubbla. Påståendet att en person som äter en någolunda normal LCHF-kost skulle lida selenbrist till den grava mån att personen i fråga dör är alltså helt absurt.

Kostdoktorn tar också upp det hela på sin blogg, och det behandlas även i denna tråden på kolhydrater i fokus.

Gammelmedia försöker väl att tjäna kosing på folks rädsla som vanligt, men man tycker ju att ett utelämnande av en såpass viktig information för artikeln, såsom barnens epilepsi, vore till snudden på olagligt!

Hittade detta recept på kolhydrater ifokus. Mumma, :)

• 2 ägg
• 1 dl kokos
• 1 dl vispgrädde
• en gnutta salt

1. Kör kokosen i mixer så flingorna blir till mjöl.
2. Vispa ihop allt och låt svälla en stund.
3. Stek i smör.
4. Servera med lite osockrade lingon alt. vispad grädde eller något annat gott.

Wow, jo, inte jätteförvånande visserligen men ändå, det är bra mycket mer besökare här på passagen än på e-blogg.se. Alltid trevligt att se att någon iallafall kollat till en och kanske t.o.m läst något av inläggen, :)

Hoppas alla har en trevlig alla hjärtans dag. Ni som är singel kan ju försöka ta hand om er själva lite extra idag, för vi vet ju alla att det är så mycket svårare att hitta någon att älska, om man inte älskar sig själv först.

De senaste dagarna har jag faktiskt trillat dit ganska regält. Nej, inte kärlek, men däremot sötsaker. Jag var en idiot och lät mig själv äta godis en dag, och sedan dess har jag svårt att sluta. Suget hugger i kroppen på mig och det är ren tur att jag inte har några mer pengar hemma. Jag har varit så olydig att jag gått upp 2(!) kilo den senaste veckan, och jag skäms. Jag kan inte hoppas annat än att det mesta är vatten... Idag är det dock alla hjärtans dag, så jag kommer att ta hand om mitt lilla hjärta idag. Kanske om jag lyckas hålla mig på mattan en dag så blir det lättare imorron. För bannimej, jag SKA gå ner i vikt!

Från en sak till en annan dock, ta gärna en titt på detta klipp. Jag känner Vincenzo (den mörkhyade killen), och damn, jag hade ingen aning om att han kunde slåss och ha sig! Trodde bara han var en vanlig tjyst kille som gillade att hålla formen... :)