Min feta dröm

Ja du, vad ska man säga? Det har varit ett mycket händelserikt år...

Någonstans bland alla händelser det gångna året så kändes helt plötsligt vikten och maten som en mindre viktig detalj om jag ska vara ärlig. Utan att vilja att folk ska tycka synd om mig (snälla, gör det inte, för jag gör det inte!), och mest för min egen skull, i mitt beslut, så ska jag lista några av utropsteckenen från 2009 och början av 2010:

Min ex-make begår självmord: Jag är ledsen om du tar illa upp av hur jag formulerar mig här, men det är sanningen. Faktum är att det för mig inte var en *jättestor* överraskning, men inte destå mindre en omtumlande upplevelse. Killen jag var tillsammans med innan och under min vistelse i Japan, och som jag gifte mig med Augusti 2007, samt skilde mig ifrån ungefär ett halvår senare, gav till sist upp efter en lång tids djup depression. Den var så djup att han till sist gjorde saker som jag aldrig riktigt kan förlåta honom för, men som jag inte tänker nämna i en blogg ute på internet.

Ekonomiskt bankrupt: En mindre rolig historia, där jag helt enkelt inte har pengar för att överleva och där jag pga en miss hos arbetsförmedlingen inte ens får ekonomiskt bistånd (AKA "Socialbidrag"). Min storebror, vars lägenhet jag hyr i andrahand, får stå ute med hyran tills vidare, och jag blir skyldig honom många tusen kronor...

Slav i Norge: Jag lyckas få ett jobb i nordnorge, och i början är det bra, men i slutänden så sabbar chefens alkoholism alltihop så att jag inte orkar att vara kvar. Jag menar, vem vill vara 150 mil hemifrån, tjäna 80 NOK (!) i timmen på att jobba 7 dagar i veckan, upp till 15 timmar per dag och sen bli kallad en "fet lögnaktig jävla fitta" av en alkoholiserad gammal rikemansgubbe som super till på ens arbetsplats varje kväll och, ibland, hela nätter. Nej, jag har inga planer på att berätta vilket ställe det var...

Ekonomiskt bankrupt (igen) och bostadslös: Som tur är så var jag inte LIKA bankrupt denna gången som förra gången, men jag hade ändå ingen bostad utan jag fick bo i datorrummet hos min snälla farmor och farfar. Visst, jag hade nog varit välkommen hos min pappa och styvmor, men, trots att jag gillar dom också, så tror jag nog att jag och farmor och farfar klickar bättre när det kommer till att bo ihop, ;)

Flyttar, får socialbidrag och blir kär igen: Ok, detta är några av de riktigt bra sakerna som händer under året. Jag blir än en gång beroende av ekonomiskt bistånd från kommunen, men som tur är så får jag det utan problem denna gången. Dessutom hittar jag en underbar kille som jag faller för trots att jag försöker låta bli. Jag flyttar också in i min lillsyrras lägenhet, när hon ändå passar på att flytta till Lerum för en egen nystart... Lite tur mitt i all otur!

Rättegång: En nära anhörig blir knivhotad och nästan våldtagen. Kommentarer är överflödiga.

Bussförarutbildning: Yttligare en RIKTIGT bra grej Jag kom in på en bussförarutbildning som pågick Februari 09 fram tills Maj 09, och som resulterade i en hög nya bekantskaper, ett busskörkort samt ett yrkeskompetensbevis. I skrivande stund så väntar jag på att få gå ut i praktik, och sen hoppas jag självklart på någon form av jobb som busschaufför.

Gulsot: Ungefär en vecka efter att jag kommit in på utbildningen ovan så blev jag inlagd på sjukhus med gallstensbetingat gulsot. Jag fick tillbringa totalt en vecka på sjukhus, och när jag väl kom därifrån så var jag ett organ fattigare. Bara tur att det inte var värre, och jag kunde återuppta kursen bara några dagar efteråt...

Jag tror att det där är alla utropstecken för det gångna året. Jag antar att det jag vill ha sagt med detta blogginlägget är väl att jag hoppas på en nystart så att jag kan få gå ner i vikt och bli hälsosam någon gång. Men det får helt enkelt vänta en stund tills jag är redo...