Life Of Me

så nära. Jag behövde bara sträcka ut handen så kunde jag ta i dig. Var så svårt att låta bli. Tror jag smekte din kind en för många gånger, men när din blick landade på mig kunde jag inte hjälpa. Det kändes som om vi sa hejdå. Utan ord.

Jag visste hela tiden du ville jag skulle va nära. Det var en hand som las på min arm. En knuff i sidan. Sen blev jag förvånad att du sa det rakt ut. Behovet av din närhet hade försvunnit tills igår. Men att lämna dig sådär va svårt. Hade gärna legat bredvid dig hela natten. Bara hört din tunga andning när du sov. Tittat på ditt avslappnade ansikte. Rört vid din mjuka hud.

En till kväll. Ett par timmar till. Sen är det över. Men du, jag vill inte det... nu har jag hittat en plats i mitt hjärta att stoppa dig. En plats där det inte gör ont när du inte är nära mig. En del av mitt hjärta som inte tar för stor plats. Bara lagomt stor... lagomt stor för dig.

Jag hade lätt kunnat kyssa dig. Det fanns mer än en möjlighet. Mer än hundra inviter. Så lätt bara luta sig fram och låta mina läppar möta dina. Känna värmen från dig alldeles inpå. Men det hade gjort att vi gått över gränsen igen. Och där vill jag inte vara. Jag vill vara här. I mjuka tankar om dig...