Jag slutar på passagen

12 dec kl 13:31, 2008

Skrivet av lila_mill under kategorin Allmänt | 0 Kommentarer | Permalink

Min huvudblogg (på engelska) ligger här: http://lilamill.wordpress.com och min svenska version hittar du här: http://lilamill.bloggagratis.se (uppdateras inte lika ofta, men jag ska försöka bättra mig)

Senaste nytt från den digitala världen!

14 maj kl 21:25, 2007

Skrivet av lila_mill under kategorin Dagbok | 0 Kommentarer | Permalink

Hittar tillbaka till min blogg och inser att det är väldigt länge sen jag skrev sist. Funderar på vad det kan bero på. Har jag tröttnat på Second Life? Kanske lite. Eller beror det på att jag tröttnat på att skriva om det? På sätt och vis.

Jag ska börja med att göra en tillbakablick vad Second Life är. Nyligen firade jag min "ett-årsdag" i Second Life. Kanske inte så mycket firande, men jag gjorde i alla fall några reflektioner över vad det innebär att vara invånare (så kallas det faktiskt) i Second Life.

Många som skriver artiklar om det testar det under ett par dagar och ger sen sitt omdöme. Om man tänker på att det finns över 6 miljoner medlemmar och närmare 2 miljoner aktiva så förstår man att det tar mer än ett par dagar att få grepp om det.

Att det inte är ett spel förstår man ganska fort. Det finns inget naturligt mål, inga poäng att plocka på vägen, men regler finns det. Både skrivna och oskrivna. Det märker man ganska snart. Företaget som står bakom Second Life har en rad regler som man måste följa. Straffet, om man kan kalla det så, blir avstängning under kortare eller längre tid.

De oskrivna påminner mycket om de som vi träffar på dagligen. Vissa av reglerna verkar självklara, man stjäl inte av andra, klär inte av sig naken på offentliga platser eller säger obscena saker till folk man inte känner. Andra regler känns kanske lite nya för personer som precis börjat. Man avbryter inte folk som pratar, puttar inte till folk eller lämnar prylar på andras mark.

Vad man mest kan likna det med är ett community, men det är så mycket mer som är svårt att förklara. De människor man träffar interagerar man med på ett helt annat sätt än med folk i ett textbaserat community. Det finns undersökningar som visat att kroppspråket i Second Life är nästan lika utvecklat som "på riktigt".

Att det fungerar som "på riktigt" och inte som ett spel visar sig i att man från svenska myndigheter har valt att öppna en ambassad i Second Life. Första virtuella ambassaden någonsin. Följ bifogad länk och läs mer.

Nyligen har Second Life fått mycket negativ kritik beträffande sk "Age Play", dvs vuxna som har sexuella lekar där minst en av de inblandade spelar barn. Visserligen är det en åldersgräns på 18 år för att vara med, men alla vet att barn lyckas få tillgång till konton. Dessa riskerar naturligtvis att råka i händerna på personer som ägnar sig åt detta.

Nu i veckan blev två invånare avstängda från sina konton. Visserligen var den ena 54 år och den andra 27, men Linden Labs, som företaget bakom Second Life heter, vill inte bli associerade med den typen av verksamhet.

Men tillbaka till mitt 'andra liv'. Jag ser inte mycket av detta, varken ambassader eller sexuella avarter. För mig består mitt 'andra liv' av sociala kontakter, kreativt skapande och utforskande. Jag har gjort så mycket i Second Life som jag inte från början tänkt mig att göra.

Jag har besökt platser som t ex Venedig (det finns en plats i Second Life som försökt efterlikna det) och jag skapar. Jag bygger hus och skapar bilder. Ställer bl a ut mina bilder i ett galleri och har en egen affär och ett café.

Oskuldsfullt blå

10 jun kl 14:00, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Allmänt | 0 Kommentarer | Permalink

Invånarna i Second Life kallar alla som nyligen börjat med spelet för nykomlingar (newbies). Och för att verkligen förstärka illusionen så benämns de också som unga. Den dag man skriver upp sig så "föds" man och då är man följaktligen ung innan man hunnit vara med ett tag. Den inre logiken i SL kan vara lite svår att ta till sig i början.

Jag träffade en sån nybörjare för några dagar sen. Han verkade verkligen så där oskuldsfull och oerfaren som det sägs att nykomlingarna är. Var jag verkligen sån för bara några veckor sen? Beteendet var verkligen ungt och han tog in den här nya världen som ett litet barn.

Han hade satt sig ner och betraktade den där förvirrande hopen av AV:s (avatarer) som samlat sig på välkomstområdet.. Detta ställe som fungerar som ett slags torg där man kan träffan nya människor och prata med.

Jag satte mig ner intill honom och började prata med honom. Han var så uppfylld av alla nya intryck att han egentligen inte visste vad han skulle fråga om. Så jag försökte förklara lite för honom. Sex var naturligtvis ett intressant ämne. Han var ju kille LOL. När jag pratat med honom en stund så sammanfattade han det jag sagt.

"Som i verkliga världen alltså..."

På sätt och vis kan man ju säga så, men det är så komprimerat. Någon har sagt att en dag i SL är som en månad i verkliga världen (RL). Det är nog fler som har sex med helt främmande människor första gången de träffat någon i SL än i RL för att bara nämna en sak. Sen var han tyst ett tag och tog in lite mer nya intryck. Efter ett tag skickade han ett privat meddelande till mig: pst, är det där en prostituerad?.

Det var uppenbart vem han syftade på. Tjejen, eller i alla fall den kvinnliga AV:n var mer avklädd en påklädd så det var en relevant fråga.

Jag svarade att jag inte visste. Hon kunde vara det. Tyvärr förekommer sånt i SL precis som i RL, men naturligtvis kunde jag ju inte veta det. Antingen var det en frustrerad tjej som ville leva ut något hon inte vågade i RL, men troligtvis var att det var en kille som ville leva ut någon hemlig fantasi.

Jag talade också om detta för nykomlingen, vilket nog gjorde honom lite besviken, men samtidigt sa han att jag kunde ju inte veta att han var en kille heller. Precis som han inte kunde veta om jag verkligen var en tjej.

Och visst stämmer det, men jag tror nog att jag kan avgöra efter ett tag i alla fall om den jag pratar med är en tjej eller kille. Tror jag i alla fall och hoppas framför allt LOL. När jag föreslog att han skulle prata med tjejen så sa han att han inte ville det utan bara hade varit nyfiken. Fast jag vet ju inte om han gjort det när jag försvunnit LOL

Jag träffade en tjej några dagar senare. Hon var inte nykomling utan hade varit med ett tag. Men det var något i hennes sätt att prata med mig som fick mig att ana att hon nog egentligen var en kille. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det, men ändå anade jag att det var så.

Vi har blivit vänner i SL, så ser jag henne igen ska jag försöka se om det är så. Visserligen spelar den verkliga världen inte så stor roll i SL, men det är ändå trevligt att veta något om vem man har att göra med.:)

Tillbaka till det där om att vara nykomling. Min vän i SL sa för ett tag sen att han sett mig en av de första dagarna som jag var där, dvs när själv var en sån där nykomling. Sen sa han något som förvånade mig. Han sa att han hade avstått från att säga något till mig för att jag var så "ung".

Oj, det kändes konstigt. Det finns en hel del myter i SL och där hade jag tydligen träffat på en av dem. Varför kunde han inte prata med en nykomling? Fast å andra sidan, jag hade sett honom då också och tyckt att han verkat så tuff och självsäker. Så jag hade väl redan fallit in i sättet att tänka LOL

En annan vän jag har i SL har valt en motsatt väg. Han pratar nästan uteslutande med nykomlingar och verkar sen inte vilja ha något med dem att göra. En vecka eller så ger han dem och sen ger han sig ut på nya jaktmarker. En annan vän kallade honom för en samlare "a collector". Han samlar på skalper eller för att uttrycka sig annorlunda på själar.

Han har gjort många oskuldsfulla tjejer ledsna inklusive mig. Men å andra sidan. Det var en nyttig upplevelse. Och jag tror nog att jag ändrat honom lite. Han pratar fortfarande med mig, fast jag inte är en nykomling LOL. Vilket tråkigt liv han har förresten. Är han likadan i RL så blir han snart ganska ensam.

Om priser mm

08 jun kl 15:40, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Allmänt | 0 Kommentarer | Permalink

Det kostar dessvärre en hel del att gå med, i alla fall om man vill kunna göra precis allting.

Det första när man skriver upp sig får man en pröva-på-vecka, på den grundläggande nivån, som är gratis. Efter det så kostar det 9,95 dollar (ca 100 kr antar jag) för ett livstidsmedlemskap. Det är detta som jag har nappat på. Har inte betalat mer än detta grundmedlemskap. Och i detta ingår det mesta.

Om man sen vill uppgradera så kostar det 9,95 dollar i månaden om man betalar månadsvis. Väljer man att betala för ett år i taget kostar det 6 dollar i månaden.

Fördelarna med att uppgradera är att man får "månadspeng" på 500 linden (den interna valutan). Detta får man inte i det grundläggande medlemsskapet. En annan fördel är att man får möjlighet att köpa land och bygga hus. Är det pga detta man går med, så behöver man uppgradera.

I det grundläggande medlemsskapet har man rätt att skapa egna saker som man sen kan försöka sälja om man vill. På så sätt kan man få in linden för det man vill kunna köpa.

Sammantaget kan man säga att man klarar sig alldeles utmärkt utan att uppgradera. Betala 9,95 dollar så har man ett livstidsmedlemskap.

Vill man däremot köpa land och bygga hus så är det bäst att man uppgraderar. Man får då dessutom bättre resurser att verkligen uppleva Second Life.

Du kan göra precis vad du vill och lite till...

08 jun kl 14:43, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Allmänt | 2 Kommentarer | Permalink

Second Life är dessutom en plats som där du kan leva ut dina allra innersta och mest hemliga av dina fantasier. Och som jag nämnde tidigare, SL är till stor del en plats för sex och de små blå och rosa bollarna. En del ger sig på att utforska dominans och underdånighet och andra saker som de kanske inte vågar pröva på i den verkliga världen.

Andra föredrar att klä sina AV:s (avatarer) så de ser ut som prostituerade. Förresten, we har alla hört det där ryktet. De flesta av de porriga avatarerna är egentligen män.:) Egentligen är det ganska lustigt, killar som har sex med killar, fast den ena tror att den andra är en tjej. Men det är ju så det är på nätet, man kan aldrig vara riktigt säker på vem man har att göra med.

En annan sak som verkar vara ganska populär, av olika anledningar, är könsbyte. En anledning är att folk fantiserar om att ha sex med någon, men inte som sig själva utan som det motsatta könet. Och som ryktet säger, det är vanligt att killar låtsas vara tjejer för att få chans att ha sex med tjejer eller killar beroende på vad de föredrar. Jaja, om man nu gillar det så... Dessutom är det en ganska intressant tanke:). I alla fall i rätt kombination LOL.

En annan anledning till könsbyte är att en homosexuell kille eller en lesbisk tjej vill pröva på att vara "straight". Denna fantasi har oftast inget med sex att göra utan de vill testa hur de blir bemötta. Det är sorgligt att de känner att de behöver göra detta, men jag antar att de känner sig diskriminerade i den verkliga världen och vill känna sig som vem som helst.

Naturligtvis är det inte bara sexuella fantasier som man kan få chans att leva ut i SL. En av mina vänner därinne är polis!?! Inte på riktigt, men inne i SL. Han har uniform på sig och besöker polisstationen och säger "howdy" till de andra poliserna. Det är ganska gulligt faktiskt. Han visade runt mig på polisstationen och presenterade mig för sina poliskompisar.

Stationen var väldigt realististiskt byggd och jag var verkligen imponerad, men att vara polis har aldrig varit en av mina drömmar. Han hoppades att jag skulle tycka att han såg sexig ut i sin uniform, men jag var tvungen att göra honom besviken. Det enda jag kunde se var en liten pojke som lekte med vapen LOL.

Det finns även andra fantasier som man kan få uppfyllda i SL. En del skaffar sig vingar och flyger runt som älvor och andra klär upp sina AV som mjuka djur eller djävlar. Men du kan också ha mer jordnära drömmar. En del blir designers och gör kläder för avatarerna.

Detta ligger nog närmast mina egna drömmar. Eftersom jag aldrig kunnat bli erkänd för mitt eget kreativa arbete i den verkliga världen, så är det värt ett försök. Det verkar lättare på något sätt. Andra drömmer om att bli byggmästare. Det finns mycket skickliga konstruktörer inom SL som skapar fantastiska byggnader. Andra är skickliga på att koda.

En av de saker som SL ofta blir kritiserad för är att du har svårt att kunna tjäna pengar. För att göra det måste du använda dig av dina egna talanger som du har i verkliga världen. Om du inte har några såna så finns det inte mycket att välja på. Speciellt kvinnliga avatarer har möjligheter att arbeta som escorter och strippor. Jag vet inte om detta är nedvärderande för männen eller kvinnorna, men hur som helst så är det en otrevlig företeelse.

En kille frågade förresten om jag var ledig, dvs han trodde att jag var en prostituerad, bara för att jag befann mig på en av de minst tilltalande platserna i SL. Jag var inte klädd så, men eftersom min AV var kvinnlig så antog han att jag "jobbade".

Det finns en hel del andra mindre tilltalande aspekter av SL. En av dessa är att det är ganska traditionellt och fast i gamla könsroller. Animationerna är ofta gjorda för antingen flicka eller pojke, den rosa och den blå. Den rosa bollen ger ofta någon sorts underdånig animation och den blå en mer dominant. Ibland finns det animationer för mer än två personer.

De är det nästan alltid fler flickor än pojkar. En konstig sak är dock att beträffande fina kläder är det alltid lättare att hitta såna om din AV är kvinnlig än om den är manlig. Det samma gäller "skins" (utseendet på din AV). En anleding, som jag kan se, är att de som skapar dessa skins och kläder är antingen tjejer som vill göra fina saker för sina AV:s eller män som vill se sexiga kvinnliga AV:s. Detta göra att man sällan ser så många sexiga manliga AV:s. Fast en del är det, tack och lov LOL

På tal om det, någon frågade mig om det spelar någon roll hur avataren ser ut innan jag börjar prata med någon. Detta fick jag fundera en stund innan jag kunde svara, men det är faktiskt så. Jag pratar hellre med någon som har gjort sig besvär med att se bra ut och som inte klätt sig som djävul. Och ser de gulliga eller sexiga ut är det ju ett plus. Och detta verkar faktiskt ha varit en bra strategi eftersom de flesta av de killar jag känner i SL är både sexiga och väldigt trevliga. LOL

Efter min första vecka i SL, med nya upplevelser inlusive att få mitt hjärta krossat (LOL) så var jag redo att ta mig an denna nya värld som en riktig invånare (resident). Nu har jag några saker kvar som jag vill pröva på som t ex köpa land och bygga mig något eget och pröva lyckan som kläddesigner. Fast för tillfället är jag nöjd med att umgås med mina vänner och och att utforska denna nya och fantastiska värld.

Fantasi och verklighet - digitala personas men med verkliga känslor

06 jun kl 12:06, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Dagbok | 0 Kommentarer | Permalink

Första dagen mötte jag en trevlig amerikansk kille. Han visade mig runt i denna nya och spännande värld och var en perfekt guide. Han visade mig den trevliga sidan av Second Life och den kanske inte så trevliga. Denna första dag förstod jag att SL var mycket mer än "bara" grafik, byggande och pengar. En stor del av SL är sex!?! Ja faktiskt:).

Han tog med mig till någon slags nattklubb och visade mig små bollar, som var antingen blå eller skära. Genom att sätta sig på dem kunda man få sin avatar att göra olika saker beroende på vad dessa bollar var programmerade att göra. Men precis när jag skulle börja testa dessa bollar var min guide tvungen att lämna mig och återvända till den riktiga världen (RL=real life). Så jag blev kvar där inne på klubben och kände mig som en idiot:).

Eftersom jag och den amerikanska killen befann oss i skilda tidszoner blev det inte av att vi träffades speciellt mycket. Precis när jag ska till att gå och lägga mig brukar han komma online. Vi håller fortfarande kontakten, men men vi umgås inte i samma kretsar i SL. Hur som helst är jag väldigt glad att jag lärt känna honom, precis som alla mina andra SL-vänner. Han visade mig runt de där första dagarna och lärde mig "allt" om denna fantastiska digitala värld, som jag kommit att älska så. Och det är jag väldigt tacksam för.

Det finns också en hel del känslor inblandade i Second Life. En av de första dagararna träffade jag en häftig engelsk kille. Detta hände när jag var nybörjare (newbie) som innevånarna (residents) brukar kalla de nya medlemmarna. Jag är egentligen inte säker på när man går från att anses vara nybörjare till att bli en "riktig" invånare. Antar att jag inte är någon nybörjare nu i alla fall.

Ok, tillbaka till den engelske killen. Han var väldigt trevlig mot mig de där första dagarna och är det naturligvis fortfarande. När vi bara hade känt varandra några få timmar så berättade han för mig att han önskade att ha ett förhållande med mig. Ni kan tänka er att jag blev ganska förvånad. Jag gillade honom, men SL var ju inte verkligt, eller var det det? Men han verkade känna att det i hög grad var verkligt. Han älskade mig, jag han sa t o m att han var kär i mig. Så jag var väldigt försiktig med hur jag svarade och tassade runt som på äggskal. Denna situation var helt ny för mig och jag ville ju inte såra hans känslor.

Jag påpekade för honom att vi bodde ju ganska långt ifrån varandra, så det skulle ju kunna bli svårt. Då svarade han att han hade menat ett förhållande inne i SL. Allt detta verkade mycket konstigt, men numera vet jag att det är väldigt vanligt. Man kan t o m gifta sig i SL. Detta antingen med din pojkvän/flickvän i verkliga världen eller en som du bara känner inom SL. Till slut så tackade jag artigt nej till hans erbjudande, men sa att jag ville fortsätta att vara vän med honom.

Efter ett par gräl och några missupfattningar så är vi fortfarande väldigt goda vänner. Han är dessutom en av de få inom SL som jag vet något om hans verkliga liv och tvärt om. Han vet en del om mitt verkliga liv. Dessutom har hans känslor för mig inte minskat. Han är fortfarande kär i mig enligt vad han säger. Det känns fortfarande ganska konstig, men jag gissar att det är så det är med Second Life. Allting förstoras upp och blir så allvarligt. Nedanstående citat är från samma profil som den förra jag nämnde:

"Imaginary Characters
Imaginary World
Real emotions
Tread carefully!"

Detta citat säger också en hel del av hur det kan vara i SL. Översätter heller inte detta, men det handlar om att trots att det handlar om digitala personligtheter så är det verkliga människor och verkliga känslor involverade. Jag tror också att ovanstående händelse förlarar en hel del om hur annorlunda Second Life är. För någon som inte är inne i det kan det kanske upplevas som ganska konstigt och naturligvis är det så.

Men jag tror att, eftersom man försöker lämna den verkliga världen och glömma sina eventuella problem, så blir känslor så mycke mer betydelsefulla. Och på grund av det riskerar du att få ditt hjärta krossat. En av mina vänners SL-flickvän blev rejält svartsjuk över en tjej i min väns verkliga liv. Så efter ett stort gräl lämnade hon honom. Min vän blev då så deprimerad att han började bete sig väldigt konstigt. Fast, efter vad jag har hört, så är de ihop igen, så allt slutade lyckligt, verkar det.

Den första tiden i Sl, var jag övertygad om att jag inte skulle råka ut för det som dessa båda vänner gjorde. Jag skulle aldrig känna så starkt för någon jag bara träffat online, speciellt inte någon i en digital värld. Det var t o m så att jag tyckte det var lite knäppt att ta saker så allvarligt. Men sen träffade jag en kille som fick mig totalt ur balans. Vi fick några underbara dagar tillsammans i SL, men sen lämnade han mig utan förlaring.

Han talade inte med mig speciellt mycket och jag fick heller ingen förlaring. Jag var helt förkrossad. Och jag kände mig samtidigt helknäpp som hade fallit i den fällan jag också. Men jag kom väldigt snart över honom och han är inte värd att gråta över. Nu kan jag heller inte förstå vad som var så speciellt med honom från första början.

Just nu har jag en väldigt nära vän i SL. Han är väldigt smart och och trevlig. Och det bästa är att han inte gör mig alldeles knäsvag. Vår förhållande (om man nu kan kalla det så) är mer förnuftigt LOL. Vi tillbringar mycket tid tillsammans ohc vi har väldigt roligt. Den här gången ska jag inte ta saker så allvarligt, men jag måste nog erkänna att jag blev väldigt lycklig när han sa att jag var hans absoluta favorit i SL.:)

Vill du bli medlem i Second Life?

03 jun kl 16:42, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Allmänt | 0 Kommentarer | Permalink

Klicka här Vi kanske möts där:)

Second Life - en digital upplevelse

03 jun kl 16:23, 2006

Skrivet av lila_mill under kategorin Dagbok | 0 Kommentarer | Permalink

Jag har hittat en ny plats där jag kan bara ta det lugnt och ha det kul. Det är ingen verklig plats i den verkliga världen. Nej det är istället en virtuell plats - en digital blandning av fantasi och lek.

Denna plats kallas för Second Life (SL). Medlemmarna kallas medborgare och det har t o m sin egen valuta som kan köpas för riktiga amerikanska dollar. Second Life är ett ganska bra namn eftersom det är så det känns. Detta ställe har redan blivit en viktig del av mitt liv.

Första gången jag hörde om Second Life var i en artikel på en hemsida. Artikeln behandlade mest det ekonomiska systemet, men det var inte det som fångade mitt intresse. Det var den kreativa delen av SL som lockade mig.

Den här digitala världen är skapad av sina medborgare. Byggnaderna, konsten och kläderna. Eftersom jag älskar att jobba med grafik, både 3d och annan så blev jag fascinerad. Sagt och gjort, jag skaffade ett gratismedlemskap och började utforska.

Jag har bara varit där i ungefär en månad, men som en av mina vänner där sa en gång så känns det mycket längre. Under den här relativt korta tiden så har jag redan träffat en massa väldigt trevliga människor och en hel del mindre trevliga.

Naturligtvis så har jag bara träffat deras digitala personor, deras avatarer (förkortas AV) och jag vet inget eller mycket lite om deras verliga liv. Och så föredrar många av medborgarna i SL det. Second Life är ett trevligt sätt att fly vardagen. Du vill inte tänka på jobb, dåliga förhållanden eller vad det nu kan vara som annars fyller ens tankar i vanliga fall.

"Here in this crazy, mixed up magical world for escapism and enjoyment." Det här citatet läste jag på en profil som en föredetta vän till en av mina vänner har skrivit. Jag översätter det inte, men det säger mycket om den förvirrade, men samtidigt trevliga och underhållande värld som Second Life ändå är.

Nu tänkte jag berätta om mina upplevelser under min första vecka inne i Second Life. Första gången jag besökte denna virtuella värld så hamnade jag på ett sorts träningsområde. Det är tänkt att ge de nya besökarna en möjlighet att lära känna denna nya miljö innan man ska börja utforska det riktiga Second Life.

Mitt första intryck var att det var så stort. Så mycket att utforska och så mycket att lära sig. En av de första sakerna som fångade min uppmärksamhet var att man blev erbjuden två uppsättningar kläder och utseende till din AV, en manlig och kvinnlig. Det var uppenbart att de flesta ville ha båda. Det gav mig en liten vink om vad jag senare skulle komma att upptäcka om denna värld.