Idag för tre år sedan flyttade jag till ön. Ångrar det inte för en sekund! Jag har hittat ett hemma där jag mår bra. Visst är det lite ensamt långt från släkt o de flesta vänner. Visst kan jag svära över båtar o bestyr. Ändå är det här jag har hittat ett bo, ett hemma. Det som är så viktigt för mig! Just nu har jag iofs två hemma. Mitt hemma o A:s hemma. Hans hemma ligger lååååångt bort från mitt. Skiljer sig på alla sätt o vis men är ändå ett perfekt andra hemma. Eller just därför? Helst vill jag bara ha ett hemma gemensamt för oss två. Fast visst funkar det bra med två, men det vore ju bättre om han kunde vara i mitt hemma med! Två VÅRA hemma. I väntan på att vi ska kunna bygga upp ett gemensamt hemma - här eller där - så trivs jag iaf i mitt hemma. Jättebra. Så ignorerara alla som kallar att flytta att fly! Trivs du inte med dit hemma - FLYTTA! Å flytta IGEN om det inte var rätt hemma! För det ÄR viktigt! Att ha rätt hemma. Ditt hemma. Där DU är hemma. Sen får alla andra välja SITT hemma.

Snabb uppdatering;

Arbetar på en gård som odlar grönt. Jag STORMTRIVS!!! Världens bästa ägare!

Har flyttat från något som närmast kan benämnas rivningskåk till ett renoveringsobjekt.

Känner mig fortfarande som Don Quijote i mina försök att få myndigheter och företag att ta tag i de bitar som är deras ansvar. Allt som oftast är det ett steg fram å två tillbaka. De lovar mycket - håller inget. Eller så skiter de helt enkelt i det. Men jag försöker då och då iaf. För det finns inte så mycket handlingskraft kvar i mig. Den räcker inte till allt. Utan det får bli ett ryck då och då.

Åker jojo till Afrika för att för en kort tid få ha min älsklings armar runt mig.

Har fått det lite lättare att andas. Är inte helt okej än men på väg!

Har förlorat några vänner och funnit några nya. Alltid lika sorgligt när människor plötsligt visar en helt ny sida av sig själva och den nya stämmer noll med de gamla.

Har ÄNTLIGEN fått rätt diagnos på sonen och därmed rätt hjälp och stöd. Slipper dessutom allt bråk med skola, psykologer och myndigheter som konstant skällt på mig för att jag vägrade gå deras väg. Även om det inte är helt frid o fröjd ändå. Bara för att det är rätt diagnos innebär det ju som bekant inte att han faktiskt får rätt hjälp. Men jag slipper iaf allt ylande om att jag ska proppa ungen full med "amfetaminliknande preparat".

Ungefär så... Lite upp - lite ner. Som vanligt!

Hej!
Det var ett tag sen...

Har varit i valet o kvalet över om jag skall starta ny blogg eller fortsätta här. Kom fram till att jag kör en sväng o ser vad som händer.
För egentligen, EGENTLIGEN, så borde denna blogg avslutas med;


Jag fann den jag sökte!


Japp! Du läste rätt. Lil åkte lååååååååååååångt bort och där var han. Helt otippat träffade jag på den jag inte visste att jag letade efter. Tro fanken att han var svår att finna.

Men nu handlar det ju om mig. Då KAN det tydligen inte vara enkelt. För mellan mig o kärleken är det 251 mil, fågelvägen. Ett, tack o lov, inte oöverstigligt avstånd år 2011. Vad värre är att mellan mig o kärleken finns migrationsverket. Om DET är överstigligt, eller snarare genompasserbart, återstår att se. Hade jag varit ensam hade jag packat o flyttat för länge sedan. Men nu har jag ju en son. Kan ju inte bara plocka honom ur skolan o dra.

Så det bubblar i mig. Av ilska, frustration, hopplöshet och hjälplöshet men mest av allt av kärlek.

Sen är ju resten av livet upp o ner o hit o dit. Precis som vanligt. Så det är väl kanske dags att ösa ut lite nu. Får se om jag lyckas hålla mig kvar här. Men för en tid;
I'm back!

Stor dag idag.
Eller i morgon då.
Eller när jag vaknar.

Håll tummarna för att det är nån bra jag ska träffa.
Som är bra för mig.
Behöver bra.
Orkar inte bråka om inte bra.
Behöver bra.
Håll tummarna...

Kartonger ÖVERALLT.
Stora flyttlasset gick i helgen.
Äntligen är mina saker där jag är.
Möbler ÄR bra.

Å jag vill bara packa upp.
Få ordning.
Åker snart upp igen.
Å sen blir det besök när jag kommer ner.
Vore trevligt om besöket slapp slå ihjäl sig.

Men inte då.
Mensvärken från h-tet hälsar på idag.
Så jag har fullt sjå med att inte kräkas av smärta.

Livet är verkligen kul nästan jämt...

Så var det gjort.
Jag har flyttat.
Kändes mycket konstigt när vi närmade oss det nya huset och jag kom på;
Vi är på väg hem.
Trots att jag hade åkt bil nästan 60 mil hemifrån.

Totalt 70 mil och ett antal sjömil.
Ska det göras så ska det göras ordentligt.
=)

Nu börjar ett nytt kapitel...

Okidoki.
Nu är det på sant.
På allvar.

Barnet är inskriven i nya skolan.
Flyttlasset går på lördag.
Det första iaf.

Jag börjar känna mig lätt panikslagen...
Vad fan har jag gett mig in på???

Nu ska det vara klart.
Kontrakt är på väg.

Nu ska det flyttas.
Uj.
Mest uj för att det är låååångt att åka.
Å inte bara o bara när det är till en ö.
Dessutom är bilen på verkstaden.
Vet inte vad de gör med den...
Eller varför de inte gör snarare.

Det är mycket nu...
Men nu har jag iaf bo.
Bo är bra att ha.

Hade dessutom visning på mitt hus idag.
De vill köpa.
Till nästan okej pris.
De ska få slåss lite...
De två som vill ha.
Jupp.

Nu börjar det lossna.
Husen radar upp sig.
Har hittat ett favvo.
Hoppas bara att de som kollar idag säger nej.
Då är det mitt.
Sånt vill en Lil höra.

Så på onsdag är det stora hustittardagen.
Lil åker dit o hit o dit o hit o förhoppningsvis dit igen...

... å trådar kan en hiva iväg på en gång?
Utan att totalt förlora kontrollen.
Kommer nog snart att märka.

Jo jobb o bostadssökandet går vidare i 180...

Eftersom att förutsättningarna förändrades drastiskt så ser planen nu ut så här:
1. Får jag jobb på Ön typ NU! så flyttar jag dit.
2. Får jag inte jobb där så flyttar jag till bryggan.

Men, men, men, men...

Men lägg av!
Så enkelt är det.
Jag har redan vägt alla för o nackdelar mot varandra.
Det var ju så jag fattade beslutet från början!

Har alla människor fått sirap i hjärnan???

Få något gjort var det ja...
Mamma kommer hem o meddelar att hon inte alls vill flytta dit vi tänkt att flytta.
Varför?
Ja säg det...
Hon vill inte bo där på vintern...
Nähä? Varför inte dåååå?
Vet inte.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Så då var jag åter tillbaka på ruta minus ett.
Tänk om, tänk nytt, tänk rätt som kamrat H skulle ha sagt.

Okej.
Mindre hus.
Kan gå.
Hittat t.o.m.

Annan ort?
Nära bryggan jag låg vid?
Har ju tänkt mig ditåt tidigare...
Hittade hus där.
Fantastiskt hus.
Överkomligt pris.
Kan mamma bo där?
Vet inte.
Har aldrig varit där.
Men åker gärna dit på torsdag när hon är ledig o känner efter.

Närmare stora städer.
Fler jobb.
Jobb är bra.
Men vill ju bo på ön ju!
Vill!!!

Å barnet då...
Han kollade på nya hus.
Helt okej för honom.
Även utan stall.
Bara det finns stall nånstans så.

Däremot vet jag inte.
Vad han säger om att bo vid bryggan.
Tror han säger nej.
Men om jag trollar ner honom så att han kan åka med på torsdag då?
Familjeutflykt?

Jag vill bo på ön!
Buhääääääääääääää!

Suttit o pratat ORDENTLIGT med mamma.
Kollat gårdar.
Gick in på en på kul nyss.
Just som hon skulle sova.
Den... DEN! Där ska vi bo!
Var responsen från henne.
Å mig.
Så nu har hon länken i mejl.
Med uppmaning om att prata med banken.
(Minnet sviker...)

Så håll tummarna nu!!!!!!!!!!!!!!!!

I kväll är det visning på huset.
Lite lätt nervös...
Visst hoppas jag att de ska älska det o vilja ha det bums.
Men det är knappast en förväntning.

Ska hem till mamma idag och prata boende.
Har varit där två ggr nu sedan jag kom ner och hon mår inte bra. =(
Jag vill verkligen ha med henne när jag flyttar.
I månadsskiftet går hon i pension och jag fattar inte hur hon ska klara sig då.

Har nu en månad på mig att hitta ett nytt hemma.
Initialt kan det vara vad som helst.
Men det ska vara på en ort där jag kan tänka mig att bo i fyra år.
Fyra år!
Det är lååååång tid.
Så det gäller att träffa rätt.

Varför kan det aldrig bara få vara lätt?

Nu börjar det se ut som att det ser ut som att det ska visas ett hus som en vettig,
normal o sund person bor i.

HA! Det kunde en väl aldrig tro.
Så mycket skräp som ligger o dräller...
Så mycket som inte är skräp som jag funnit på.
Nåja... Sucka lagom...
Kläm in ditt bohag från 120 kvm på 50 så får du se hur lätt det är.
 
Hittade äldsta vovens stamtavla bland alla papper.
Lite komiskt.
Han fyller år idag.
Hurra, hurra, hurra, HURRA!!!!
Gosevoven är nu 12 år.

Men nu tar jag kvällen innan jag får ryggskott igen.
Goder Afton!