Det må ha varit så att det fanns en annan bokstav.
Det må ha varit så att det var jag.
Å inte du.
Jag vet inte.
Men den finns fortfarande kvar.
Bokstaven.
Om än på långt håll.
Det gör inte du.
Å åter... det kanske var mitt fel.
Kanske hade du stannat?
Om jag hade gjort rätt?
Vad nu rätt är?
Kanske det är just det som felar.
Att jag inte vet.
Men du gick.
Den andre stannade kvar.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [4]
keeps on bleeding love,
that goes to waste.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [2]
Jag klickade så klart ja på vänförfrågan från smsmannen.
Vilket innebär att hans fejs dyker upp då å då.
Så mycket kan jag ju säga att fejset är det inget fel på. Alls.
Sen börjar jag så klart fundera på vad det skulle vara bra för.
Varför letade han upp mig?
Vad vill han?
O.s.v...
Ni vet.
Det apselut enklaste vore ju så klart att ta bort honom.
Därnäst att fråga.
Men jag e ju så inibomben nyfiken av mig.
Jag vill se vad tok han häver ur sig härnäst.
Å NÄR!
Jag e skadad...
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [0]
Funderade idag.
Har bytt nummer.
Har nu HEMLIGT nummer.
Så hemligt att de flesta inte fick det vid bytet.
Smsmannen t.ex.
Passade på att radera ut honom.
Nån gång ibland sätter jag i gamla sim-kortet och det var vid ett sån't tillfälle han ringde.
Jag hann dock inte svara.
Tänkte idag...
Ska jag ge det till honom?
Kom fram till - Nej.
För varför?
Han har gett det han kan.
(Å lite mer än vad jag ville ha...)
Så fick jag nyss en vänförfrågan på FB.
Från Sms-mannen.
Herr superhemlig har gått FB.
Med bild!
(Så du som vet vem jag är kan nu äntligen få se honom...)
Jag förstår inte...
Varför kan han inte släppa taget?
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [1]
Burn baby burn discoinferno!
Nä... Lil har ICKE varit ute o svängt sina lurviga.
Borde. Men näh!
Ist har jag träffat bror.
Inte min.
Grannens.
Hon tyckte att vi skulle bli bra.
Om jag bara kunde bortse från att han inte såg ut som en som ser ut som en utan ist ser
ut som en.
Men så mycket kan jag ju säga att han ser ut som en som Lil tycker ser ut som en ska.
DET är inte problemet!
Han e smart.
Ja. Skriver under...
Han är bra. Hmmm. Kanske kan skriva under...
Han e rätt för dig.
Jooop men visst mer än du tror o tre par skor!
Fast bränd.
Mer än.
Ryker tamejfan än.
O DET vill inte Lil ha.
Alls.
Ist för rosa skimmer cynism.
Fine!
Där e jag med.
Men nä.
För det bara skriker;
Fire, fire, fire.
Men hade han knackat på inatt...
Hade Lil öppnat dörren.
Visst.
Men det gör han inte.
För dotter är sjuk.
Finns det fler anledningar vill jag inte höra dem...
Men burn baby burn...
Bara det borde vara anledning nog.
Men han vet.
Jag vet.
Fast ändå ingenting.
SOOOOOOOOOVA!
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [0]
Lil är kär!
Eller nåja.
Men jo.
Fast ja.
Äh.
Ni hajjar.
Vart kan jag beställa en sån?
Inte dvdn alltså.
Mannen.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [2]
Har det senaste dygnet ägnat mig åt att baka.
Blir säkert 
framåt kvällen, fast utan pärlsocker då. Blöh!
Eller mer 
kanske.
Det o att läsa en fantastiskt bra 
.
För jag är lite lessen.
Lite.
Har gett upp det lilla hoppet jag hade.
Slutligen.
Om att det kanske, kanske, kanske skulle kunna gå med Herr Ö.
Inte så att det har hänt eller sagts något särskilt.
Helt plötsligt kom den bara.
Insikten.
Att nä. Nu skiter jag i det här.
Så jag bakar.
O läser.
Fast nu är det bara två sidor kvar i boken.
Illa...
Men jag har mycket mjöl, socker, jäst, mjölk o annat som går att stoppa i en deg.
Tur det.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [21]
Den som väntar på nå gott...
Fem månader, är det för länge?
För kort?
Eller är det bara för tidigt?
Sent på kvällen, efter eld, efter grogg, efter nattamat, så fanns en sång i mitt huvud.
Du hade tid...
Jag satte mig på händerna o stoppade huvudet mellan knäna.
Inte stressa.
Inte pressa.
Men en liten vink då...
En liten...
För han gjorde det solklart att han var singel o att det inte fanns någon annan.
Jag gjorde samma lika.
Men sen då?
Vart fan står vi nu då?
Är vi tillbaka på; får se sen?
För sen är ju faktiskt nu.
Vad ser han?
Vad ser jag?
Ska vi fortsätta som vänner?
För att det funkar väldigt bra så.
Eller finns det nå annat?
Jag vet verkligen inte.
Mycket förvirrande.
Men en sak är säker...
Jag kommer inte att grubbla o längta o vänta på Mallis.
För vad det än är.
Vad det än blir.
Så behövs det tydligen mer tid.
Å tid är just vad jag tänker ge det.
För nu iaf.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [6]
Trodde hon ja...
Jag alltså.
I går kväll loggar jag in en snabbis på fejjan. Under tiden pratar jag med värdinnan.
Hon frågar hur det kan tänkas bli mellan mig o herr Ö. Eftersom att det var hon som presenterade oss har hon ett speciellt intresse i frågan. Jag svarar att det får vi se när jag kommer hem från Mallis. För innan dess har han inte tid att ses o jag vill helst inte ändå. Kollar inboxmeddelandena... Hej! Vad gör du på Valborg? Kram Ö.
Så. Gissa vem jag ska träffa på Valborg. (Som inte är Valborg eg. utan Valborgsmässoafton men VEM orkar säga/skriva det???)
Hejdå goda intentioner...
Å så regnade det manna idag.
Var o fikade med JenJen och mötte då en man med ÖGON! (Jo, de flesta har ögon - men INTE såna!!!)
Dessutom var han trevlig, insiktsfull, hade en schysst livssyn OCH gillade min hund. =)
När jag loggade in på fejjan i kväll så hade jag en ny friend... Solstålen. Det mesta lammköttet by far! hehe. Men han kommer att stanna där. Jag är inte HELT galen.
Nu ska jag prata fånen med Emm... =)
God kväll!
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [10]
Den som roar sig med att läsa loggboken märker snart exakt hur illa det är.
Den är full av nödrop.
Kom o hjälp!
Ta mig härifrån NU!
Bränn stället!
Spräng det!
Spräng mig!
I all oändlighet...
Själv hatar jag att stå där.
Men det finns en ljuspunkt.
Som gör dagen mer än uthärdlig.
Den är ca 190 cm lång.
Har ljust lockigt hår.
Ett leende som bländar.
Ett skratt som kittlar.
Ögon som glittrar.
Att ljuspunkten bara kommer några minuter var annan timme gör ingenting alls.
Då har jag ju hela tiden något att se fram mot.
Att ljuspunkten någon gång ibland faktiskt är kvar i nästan två timmar gör att
jag skiner mer än solen i Sahara.
Ibland kommer den så nära att den lägger armen om mig.
Då kan jag stå ut i veckor på det där fasansfulla stället.
Att ljuspunkten får mig att bli fjortis är en klar fördel om en beaktar åldern på ljuset själv...
Hejjeguuuud! Tantsjuka? Dårskap?
Fast ändå inte... Tydligen... För ingen tror att han är så ung som han är.
De flesta plussar på sex, sju år.
Tro mig.
Det räcker ändå inte för att tantsjukan ska blekna.
Men det känns lite bättre.
I dag satt jag så där.
I dag var det nattsvart.
I dag var det som att befinna sig i helvtet.
För det är så jag föreställer mig helvetet.
Inte en enda ljusglimt under hela dagen.
Dessutom måste jag röntga mig i morgon...
Farbror doktorn misstänker att det är nå ben brutet i min hand.
Därutöver får jag sms från exet.
Jag är på fest - gissa vem som är här...
*Morr*
Vilken härlig dag....
Blääääääh!
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [13]
och det krävs en riktig man för att hantera det.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [16]
Smset jag väntat på.
Inte väntat som gått på nålar.
Utan väntat som i förväntat mig.
Trots 45 mil och en vintersäsong mellan oss.
Trots att min läkare med största sannolikhet ringde honom igår eller idag.
Eller kanske just därför?
Han släpper inte.
Visste att han inte skulle släppa.
Men fattar för mitt liv inte varför.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [2]
Vilket SJÄLVKLART ger att den här börjar överjävligt.
För dig som tycker att det personliga ska vara privat är det dags att sluta läsa nu...
För så mycket har jag fan aldrig lämnat ut.
Så.
Smsmannen har klamydia.
Han tycker att det är en hyfsat bra idé att jag kollar om jag har det.
För att vara på den säkra sidan.
En jävla tonårssjukdom!
Där får jag för att jag beblandar mig med lammkött.
Han är åtminstone så pass ärlig att han berättar det själv.
Så jag slipper få ett anonymt brev från en läkare i posten.
(Å TUR är väl det med tanke på att jag inte öppnar posten utan låter nån annan
göra det med ojämna mellanrum. DEN hade ju varit riktigt snygg.)
Så han kände sig väl tvungen att förklara...
Det var nåt om nån tjej i en stad långt bort som han träffar då å då när han har
vägarna förbi.
Jag säger inget om det.
Alls.
Vi har inte lovat ett skit o jag tänker fan inte börja vara skenhelig å få det till att
han gjort nå galet.
Grejen var den.
Att trots att kändes som alltid att ligga där.
Trots att han mådde pest.
Trots att jag kunde andas.
Så var nåt förstört.
Att han träffade nån annan gör i sig inget.
Jag vill bara inte veta det.
Nu blev det något brutalt serverat.
Men jag somnade gott ändå.
Där.
I hans famn.
O vaknade av att det var 800 grader varmt.
Började fnula.
På allt som har med honom att göra.
Att han slängde omkring sig i sängen som en kalv på grönbete (vilket jag tror
var det sista han kände sig som) hjälpte ju inte till.
Jag kunde inte somna om.
Så efter tre timmar så gav jag upp.
Å smög iväg.
Hehe, DEN kan han få fnula på...
Så nu sitter jag här...
Igen.
Fast jag SÅ borde sova.
Kan det vara så.
Att jag faktiskt fått...
ett AVSLUT.
Om än inte riktigt som förväntat...
Vad det nu kunde tänkas vara.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [23]
Det var det här med att gå.
Den där förbannade sms-mannen som vägrar komma in.
Som vägrar att försvinna.
Så snubblade jag över ett liknande problem i en blogg.
Såg det utifrån.
Skrev kommentar;
"nä. inte styrka o kraft. utan less o uppgiven. den dag han för fyrahundrasjuttioelfte
gången försöker hala in dig. o ditt svar blir en suck. då har du tröttnat. bye bye.
så länge nån form av känsla finns kvar så är det bara att flyta med. det tar på kraften.
men att försöka gå ifrån det är ännu jobbigare. o så sviker en sig själv hela tiden.
om beslut fattats o en bryter det. då blir det bara värre än värst.
så flyt du. o sug i dig. ist. (försök!) att han inte kan släppa.
men att du är fri att gå. när som helst."
När jag läste igenom den så var det AHA! såklart att det är så.
Såklart.
Nu ska jag ut o leta blogginlägg som kan ge svar på livets övriga frågor.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [11]
å jo. stör gör det.
theme.postedin: Nya förvirringar | Permalink | Kommentarer [0]
