Vilken dag!
Som egentligen började igår...
När min hyresvärd kom på högst oväntat besök.
Hade nu inte varit så oväntat om jag bara hade läst mejlet han skrev i måndags.
Nu gjorde jag faktiskt det, precis samtidigt som han kom.
Fast lika bra det... hade jag vetat hade jag väl blivit totalt knäpp under tiden jag väntade.

Nu är han här.
Bor i en av småstugorna på tomten.
Vi har gått igenom alla räkningar som kommer till honom och försökt föra över dem på mig.
Vilket inneburit att jag idag pratat med elbolaget, sotaren och kommunen.
Huuuuuuuuuuuu.

Dessutom så har jag fyllt i papper till vägvärket.

Å mitt i alltihopa så bestämde sig Maskrosen att - Nä, this håller inte!
Jag berättade igår för henne att jag av någon konstig anledning blivit utkastad från a-kassan p.g.a. obetalda avgifter. Vilket OMÖJLIGT kan stämma eftersom att jag har betalat 263:- FÖR MYCKET i sju månader o därför borde ligga tokpluss. Men si det tycker inte de. Eller lite. Kanske. Det beror på... Så jag har fått skriva ett "Snälla kan jag få komma tillbaka in i värmen så att jag kan få 4 000:- i månaden att leva på"-brev. OCH dessutom letat rätt på alla andra papper de vill ha. OCH fyllt i en e-kasseblankett.
SJÄLVKLART saknades det en blankett... den får jag skriva ut i morgon på biblioteket men sen ska det väl fanken vara färdigt! (Förutom att senaste deklarationen saknas då... har ju fortfarande inte deklarerat. Dock blivit sköntaxerad skulle jag tro. X-et blev det och fick endast 14 000:- TILLBAKA...)

Av någon anledning har dessutom telefonen ringt som ALDRIG förr idag.
Emm har ringt en tre-fyra ggr, det bara bröts hela tiden. =(
Maskrosen två.
X-et två.
Hyresvärden tre. (Han har varit o fixat prylar till duschen som bara läcker. MYCKET BRA!!!)
Bonuslillebror en.
Samt att smsen stått som spön i backen.

Slutatde med att jag gick upp och svimmade i 30 minuter.

Behöver en vecka för att vila upp mig på det här men ICKE då.
I morgon ska jag först till barnets skola på ett möte.
Sen ska jag ha mitt andra samtal med min Coach.
Ja jisses...

Nu ska jag ringa o boka en telefontid så att sjukvården kan ringa upp mig. Så att jag kan boka en tid hos min läkare. Så att jag kan kräva att jag får en ny psykologkontakt. Den gamla har tydligen försvunnit?! Eller så tyckte hon väl att jag mådde bra nu...

Hjälp... jag drunknar.

Jag ska åka till stora staden om några veckor.
För att kunna göra det måste jag ta mig till fastlandet.
Vilket betyder... åka båt.
Kollade mejlet jag fick som föranleder resan.
Går in för att boka båtbiljett.
(Det enda jag har förstått av det nya systemet är att det blivit krångligare och dyrare.)
Så jag tänkte som så... bäst att vara ute i tid.
Det visade sig att det inte gick att boka utan att betala.
Mitt konto ekar duktigt tomt just nu.

MEN det finns ett konto.
Ett förbjudet konto.
Tänkte som så...
Kan ju ändå kolla...
Det går ju alltid att sätta in pengar senare.
(Jäh rajt!)

Kruxet är bara att det behövs en kod.
Koden är prydligt uppskriven i en av mina gamla skrivböcker.
(Eftersom att jag skriver hipp som happ om ditt o datt så är det inte en
dagbok utan just en skrivbok.)
Så var är boken då?

Jag började med att kolla av bokhyllor, skåp och gömställen.
Gick vidare till ett intensivt letande i de kartonger jag ännu inte packat upp.
Tog ännu ett varv i skåp o gömmen.
Kollade bakom böcker o filmer i hyllorna.
Inga böcker.

Kollade bland badrumsgrejer, i garderober, i köksskåpen.
Borta.
Finns inte.

Så nu har frustrationen över behövd kod bytts till total panik.
Vart i helvete är böckerna???
Vi snackar sån't som ABSOLUT inte ska stå gemene man till förfogande här.
Dessutom så är mina tidigare väl organiserade kartonger, om än ouppackade
och frustrerande, nu i ett enda stort kaos.
Självklart ligger det numera saker överallt runt om dem oxo.

Så nu är det totalt kaos, total panik samt en biljett som inte kan bokas som
resultat av ett läst mejl.
Ska nog sluta läsa mejl.

Ska på möte med hjärnskrynklaren i dag.
Vill.
Vill inte.

Vill få hjälp.
Vill inte ha nån i min skalle.

Vill inte att nån bedömer.
Dömer.

För det är det hon ska göra ju.
Bedöma hur jag mår.
Så att jag kan få en dom.

Frisk som en nötkärna?
Halvtrasslig?
Totalpaj?

Jag litar inte på henne.
Alls.
Det gör det hela svårare.

Tänk o hitta nån att lita på!
Att kunna vara helt ärlig med.
Som inte vänder det mot en.
Gisses...
Utopi.

Uppkopplad - Bortkopplad
Upprörd - Söndertrampad
Ryggont - Kaos

Mer förvirrad än någonsin.

Å kär.
Vilket i sig kanske inte är det bästa.
För det stadie jag befinner mig i är inte det ultimata.
Snarare det desperata.
Dock inte efter kärlek.
Efter helning.
Hel sen kär..?
Kär gör en hel?
Men om kärlek går som det brukar...
INTE BRA.
Förutsatt att kärlek börjar.
Har inte lagt nån energi på det.
Alls.
Men kanske borde?

Allt är packat o klart nere i stora staden.
Nu är det bara allt hemma som ska packas.
*asg*

Bilen är hos bilprovningen i detta nu o sen bär det iväg för släphämtning.
Å då är det dags att påbörja den lilla resan.

Spenderade 30 frustrerande och nervtrasande minuter med att leta efter visakortet.
Det var BORTA!
Fann det på ett så osannolikt ställe att jag förväntade mig att hitta Hoffa där med när jag
ändå var i farten.

I övrigt är jag apasjuk.
Typ man som har en riktig förkylning.
Hosta, snuva o feber med rosa elefanter o allt.
Men eftersom att jag är kvinna så ligger jag inte under täcket o gnyr.
Tur är väl det.
Annars hade flytten garanterat gått om intet.

Galet nervös.
Nu kör vi...

Är helt slut o färdig.
Trött o ont i kroppen.

Känns som att allt bara snurrar runt.
Får inte grepp om nåt.

Bra;
Tror jag har hus att bo i.

Inte bra;
Vet inte säkert att jag har hus att bo i...

Mindre bra;
En del människor beter sig mer än lovligt konstigt just nu.

Rejält jävla tokuselt;
Jag var inte på Zinken i kväll.
BUHUUUUUÄH!

Förutom det faktum att jag håller på att stressas sönder totalt o brutalt över husförsäljning,
husköp, flytt, skolstart, jobb o.s.v. så har tydligen en högre makt bestämt att jag behövde
lite fler problem att tampas med.

Exet ringde sent på kvällen.
Han har kajkat ihop.
Lysande!
Just vad jag behövde...

Så barnet som är hos en släkting just nu får komma hit ner på lördag.
Han klarar inte av att ta hand om honom.
Problemet är bara det...
Att jag är inte kvar här då.
Jag har åkt till ön.

Hade det varit en nöjesresa hade jag självklart struntat i att åka.
Nu är det inte det.
Det är en gå på visning av hus, knyta kontakter o förhoppningsvis en anställningsintervjuresa.

Så han får vara hos Mormor.
Inte för att hon vet det...
Men så får det bli.

Nästa krux är hundarna...
De bor hos honom just nu.
Skulle behöva ha ner dem hit.
Får jag bara ner dem kan de bo med barnet hos Mormor.
Men hur få ner dem då?
Nä.

Satt o pratade med Miss X om lösningar.
Hon erbjöd sig att hjälpa till.
När jag inte tyckte att det var den mest strålande lösningen med tanke på vad som hände
sist hon passade hundarna svarade hon med att kasta ut mig mitt i natten.

Så nu sitter jag hos mamma.
Igen.
Å fnular.
På när fan det ska lösa sig o gå min väg nån gång...

Grannen exploderade i kväll.
Ordentligt.
Att hon inte mår bra och att livet är i stort sett skit just nu var ju inget nytt under solen för mig.
Men att hon var i ett så sårbart stadium visste jag inte.
Hon är på väg att totalt klappa ihop.
Modell lämna bort sonen och hoppas på att det blir bättre.
Hon orkar helt enkelt inte mer.
Tror att det var oändligt nyttigt för henne att få vräka ur sig.
Frågan är bara vad fanken gör jag nu?
Hon hade mycket att säga om mycket och en del går väl att ordna till med rätt enkla medel.
Annat kommer att kräva en sjujäkla massa.
Men det här med barnet?
Vad säga om det???
Vad göra???
Hon och jag står milsvida ifrån varandra i hur vi tänker om och uppfostrar våra barn.
Oftast går det bra ändå.
Ibland inte alls.
Som i kväll.
Jag är verkligen inte rätt person att ge henne råd.
Men vem är det då?
Familjerådgivningen?
För att något måste göras är ju helt uppenbart.
Hon lägger krav på sig själv som hon omöjligt kan uppnå med de metoder hon har.
Det fattar tom jag.
Så sänka kraven och ändra metod.
Men vem har koll på sånt?
Barnet behöver något som hon inte klarar av att hantera just nu.
Hon behöver komma ifrån.
Väldigt få orkar vara förälder 24/365 vilket hon är.
Vilket märks.
På henne.
På barnet.
Avlastningsfamilj skulle kunna vara ett steg för henne.
Men det behövs mer hemma.
Vart hittar en någon sådan?
Vart i hela världen vänder en sig efter någon som kan hjälpa till???
För chansen att hon ska palla 10 veckors sommarlov... den ser jag som obefintlig.

Bad exet köpa cigg när han skulle upp idag.
Nu har jag kommit till slutet av paketet och tittade efter ciggen.
Finns inte.
Ringer exet.
Han fattar ingenting.
Han har letat i sin bil.
De har inte ramlat ur där.
Hur FAN kan tre (3) paket cigg försvinna???

MORR!!!

Jag har tappat stinget!!!!
Mer än halva väskan är full!
This håller inte! =(
Har för mycket snygga kläder!
DET var nå nytt!


Ompackning!