Stress gör då inget gott med människan kan jag bara konstatera när jag kollat min mail där jag fått ett beklagande mail från kollegan Fru M. Hon skriver att den enda av kurslitteraturen som jag behöver och som hon hade var ett kompendium. Vid en närmare titt i bokhögen igen kan jag konstatera att, ja plus den bok som låg överst i högen och som gjorde att jag i stressade fick för mig att det var högen med böcker jag behövde. Detta trots att när jag tog mig en snabbtitt i högen innan jag tog den ooh faktiskt inte kände igen mer än just den översta bokens titeln(en bok som jag dessutom tror att jag har i egen ägo från tidigare studier). Ochvisst fanns den boken jag bör ha läst ett kapitel i inför morgondagen med i litteraturlistan. Någon stans på vägen har jag helt klart fått hjärnsläpp och hur jag ska få ihop det här vet jag inte. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eller helt enkelt bara lägga ner hela skiten.

Den enda lilla trösten inför morgondagens campusträff är att uppgiften har vi i alla fall klar och uppdelningen inför redovisningen träffas vi knappa timmen före och fixar till.  

väljer jag att komma lite drygt en timme sent i morse. Då svider det när chefen kommer ner och vill prata med mig om vad som hänt på morgonen. Kanske var det välment men det gör inte att det känns bättre. Fick också påpekat för mig att jag har ansvaret nu. Nästa gång kommer jag nog att välja att vara hemma hela dagen med det sjuka barnet istället för att pussla. Att ingen tackar en var uppenbart idag.

Dagen innehöll inte så mycket mer än det som redan var inplanerat igår. Vilket i och för sig inte alls är fy skam att ha hunnit med. Dessutom har ett samtal med Lilllprinsens tränare hunnits med. Ett samtal som verkligen behövdes och faktiskt var riktigt bra. Och utmynnade i att vi är överens om att nu tar vi nya tag och så kör vi. Hon och jag ska se till att ses med jämna mellanrum så att det inte bara sura missnöjesmail som bli vår kommunikation.

Efter tävling, samtal och prisutdelning i ishallen så gick Äldsta dottern och jag hemåt. Tog en promenad i snövädret på vägen också innan jag tog i tu med pluggjobbet. Dock var jag inte klar med allt - både läst och skrivit och hade skickat in allt plugg förän klockan var närmare elva i kväll. Läste var jag uppe och gjorde i morse när övriga familjen fortfarande sov. Däremort var det inte alls så betungande som man kan tro när man läserom det här hos mig, speciellt inte skrivdelen. Svårast var nog att finna ron och innan jag hittade rätt var och hur det skulle läggas in. Det var ju länge sedan jag satt i skolbänken, och då gjorde jag det ju på heltid, så det kommer väl ta ett tag för mig att hitta formen för att plugga igen. Och dessutom jobba hel tid.

Ikväll körde Maken tillbaka henne till sjukhuset, och på tisdag ska jag dit på anhörigsamtal.

Det blev Filmkalas för Lillprinsen och källarrock (dock uteblev rockandet) för mig, men vi hade en trevlig kväll i alla fall. Vi städade källaren som planerat, men vi blev inte klara trots att vi fyllde en container med skräp så finns det massor kvar. När containerna var fylld blev det afterwork med pizza & vin och massor av prat. Trevlig umgönge helt enkelt.

Det lät ju så bra. Ända till jag kollade in det lite närmare och insåg att det inte gäller alla butiker. Bara i de så kallade kursbutikerna. *sur*

Jag tror att jag bestämt mig för att säga ja. Ja tack. Om det är rätt beslut återstår att se. Men jag kör i alla fall. Så tänker jag i nuläget. Så känns det just nu. Mitt ja är ju ingen nackdel på något vis. Frågan är snarare om jag mäktar med. Om det är det här jag vill. Det är jag inte lika säker på.

Mitt arbete kommer förändras under de närmaste åren. Eller egentligen är det inte själva arbetet som kommer förärndras utan snarare förutsättningarna för arbetet. Det gör att min (och mångas med min) utbildning inte riktigt är värd lika mycket som tidigare. Frågan är nu hur kommer det påverka mig? Ska jag komplettera min utbildning? Är det värt det? Vill jag det? Är det här jag vill ägna resten av mitt liv åt? Eller ska jag ta steget vidare från mitt yrke? Men vad ska jag göra istället? Vad vill jag göra istället?

Där är jag tillbaka till frågan från gårdags kvällen: Men att vara sann mot sig själv är inte det lättaste när man inte vet vad som är sanningen. Vem är jag och vem vill jag vara? Just nu vet jag verkligen inte. Hoppas vara lite klokare efter dagens möte och information på universitetet idag.

är jag nu och börjar känna mig lätt stressad. Tänkte ju kunna smita vid två (genom att ta ut en timmes komp), och nu är det dessutom så att jag inte haft någon lunch. Men vet inte om jag kommer lyckas ta mig iväg ens halv tre. Skulle ju verkligen behöva det eftersom packningen lämnar en del övrigt att önska.

Näää, det är bäst att jag sätter fart här. 

eller ens ser framemot morgondagens arbetsdag. Konferans på en Ålandsbåt. 

med mig själv och mina närmaste kollegor som idag organiserade så att vi kunde hjälpa kollegan Fru P som ligger hemma och är sjuk. Vi hjälpte henne med att (i princip) fixa färdigt en grej som skulle upp till cheferna i förrgår men som hon inte haft möjlighet att fixa av olika anledningar. Idag fixade jag den så när som på några små grejer som inte gick att fixa eftersom de personerna som skulle kunna svara på det inte var på plats. Känner mig så nöjd och duktig. Å glad över att jag har sådana superkollegor som ställde upp och hjälpte mig genom att organisera så det gick att genomföra. Men allra bäst var så klart att få ringa hem till Fru P och tala om vad jag (vi) hade gjort. Hon blev alldeles stum. Och så glad, och rent av lite rörd tror jag. Hon drog i alla fall en lättnadens suck.

Hade ni fest eller….

Det var lite av känslan på jobbet idag. Efter en trevlig kväll med bara ett glas vin och som ju egentligen inte alls blev sen. Alla var glada efter gårdagskvällen men också lite avslagna idag.

Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om kollegan som alltid får till det så det låter som att allt är alla andras fel. Att hon själv är oskyldig. Och dessutom får lyckas hon alltid få fram vad hon har gjort. Helt enkelt få alla andra i dålig dager för att själv komma i god dager. Känns tråkigt och ett sätt som jag har väldigt svårt för. Kanske det är något jag måste lära mig? Eller så får det helt enkelt vara om det ska vara på andras bekostnad. Frågan är ju också om cheferna ser det här spelet för gallerierna eller om man faktiskt kommer i dålig dager hos dem då.

men inget uppdrag. Bortplockad och ersatt. Men sympatier och bekräftan från oväntat håll.

Stora kramen och välkommen. Du är efterlängtad och vi är så glada att du är tillbaka. Alltihopa från Fröken M som jag egentligen inte har någon riktig relation till. Senare på dagen föreslog Fru P att vi skulle starat eget efter att vi hade konstaterat att vi visste varken ut eller in. Så slutade också min arbetsdag; Jag vet varken ut eller in. Gick hem i ovisshet. Med ett inplanerat möte med cheferna i morgon eftermiddag. Hoppas med andra ord vara klokare i morgon vid arbetsdagens slut. Men är inte alls säker på att det kommer bli så. Och om jag nu blivit någe klokare är jag inte alls säker på att det är positivt.

Rätt var det är blir ingenting för mycket. Lite så känns det nu när de roddat om på jobbet. Det känns väldigt, väldigt tungt att gå till jobbet imorgon. Extra mycket söndagsångest här med andra ord. Återstår dock att se vad det blir av det hela.

är det att vara borta från jobbet och gå in på mailen efter ett par dagars frånvaro och upptäcka att man inte har ett enda jobbmail.