känns märkligt, speciellt när firandet innefattar att träffa några av barndomsvännerna som jag sedan många år inte har någon kontakt med. Och alltså mest minns som ett par småkillar. NU är vi alla föräldrar med egna familjer. Trots att det är(milt uttryckt) evigheter sedan vi sågs flyter samtalet på utan problem.

Tyvärr var lokalen vi var i inte riktigt gjord för att mingla runt i och det gjorde att man i princip bara pratade med bordsgrannarna. Så dem jag pratade mest med var således födelsedagsbarnet själv, kusin Fru C och Moster M. Herrarna C och T plus hans Fru A satt tyvärr i andra änden av bordet vilket gjorde att det inte riktigt blev tillfälle att prata med dem. Synd eftersom jag gärna hade velat prata mer med dem eftersom vi ses så otroligt sällan numera.

En relativt stillsam tillstälning blev det precis som väntat. God mat bjöds vi på och trevligt sällskap gjorde att det blev lyckad kväll.

för att gå på ett annat. Varför är det alltid så att det antingen händer ingenting eller allting?

Inte ens tjejerna är bjudna fast de åldersmässigt absolut räknas till de vuxna.

Att det begränsats så beror naturligtvis logistiken. Firande delads visst upp i två omgångar. Ett tillfälle för släkten på födelsedagsbarnets mammas sida (det vill säga min moster = mammas syster) plus hans svågers familj (hans systers svärföräldrar och svågrar och svågorskor) och ett tillfälle för födelsedagsbarnets pappas sida. vi hör ju alltså till den första nämnda skaran men är bjudna tillsammans med släkten på födelsedagsbarnets pappa sida.

Herr K:s kusiner på den sida som kommer (bara två av fem om jag förstått det hela rätt) är mina barndomskompisar så det ska bli jätte kul att träffa dem. Vi har inte umgåtts överhuvudtaget, knappats setts sedan barndomen (utöver någon gång på större kalas) eftersom de då flyttade till Västervik. Tror att senast jag träffade Herr C var på kusin Herr K:s 40-årsmiddag. Herr T har jag träffat någon gång på deras gemensamma landställe i Västerviks skärgård. När jag börjar fundera över när det kan har varit inser jag att även det är åtskilliga år sedan nu. Deras föräldrar träffade Maken på banken när vi avslutade efter farmorf för dryga året sedan, men inte heller dem har jag träffat på evigheter. Det ska bli jätte kul att träffa dem igen.

Det blev naturligtvis sent, precis som vi visste redan innan att det skulle bli. Lillprinsen och jag har varit hos vännerna herr l och hans mamma Fröken T på middag. FrökenT och jag hade som alltid en massa att prata om, grabbarna lekte och tiden flög.

När vi gick hem talade Lillprinsen om att han hade läxor - ett arbete om dinosaurier att skriva klart. Trots att det var alldeles för sent så satte han sig med det så fort vi kom hem. Jag var uppenbarligen tröttar än vad han var eftersom jag somnade i soffan ganska så omgående. Nu har jag precis vaknat till liv och skickat den lilla gossen i säng.   

Det känns ju helt galet! Idag fyller han femtio år min kära kusin, och vän, Herr K. Jag minns ju när vi var små även om jag inte kommer ihåg precis för femtio år sedan eftersom jag inte var född då, men nästan. Kan det vara så länge sedan när minnena är så tydliga. Tänker så klart på allt roligt vi haft tillsammans. Fortfarande har tillsammans. Förundras också över hur olika våra liv utvecklades. Han en ensam ungkarl på 50 år. Jag med man och tre och barn = familjen. Inte kunde vi tro det för 20 - 25 år sedan. Att vi skulle ha så otroligt olika liv. Att våra liv ser så olika ut har nog också gjort att vi vuxit i från varandra en del med åren även om vi fortfarande har kontakt och umgås. Och absolut fortfarande har utbyte av varandra och trivs i varandras sällskap. Jag räknar naturligtvis honom fortfarande till skaran av kära vänner även om vår storhets tid har varit.

Gratulerar till de femtio åren av liv gör vi ordentligt kommande helg. Firas med vuxenmiddag.

♥

Idag saknar vi honom lite extra. Hade han levt hade han fyllt 81 år. Nu har han istället varit död i 25 år. Kan inte låta bli att undra hur livet sett ut om han fått leva. Saknar honom.  

och kanske lite chockad blir jag när Herr T berättar att han fått nytt jobb. Han börjar på måndag. Grattis, grattis! Ännu gladare blir jag när han berättar att vi ska läsa samma kurs. Så vi ses på måndag. Härligt.

gör han Kusin Herr K och bjuder till femtioårsfirande. Första budet var att han inte skulle fira. Moster M och jag pratade om att vi nog måste göra något åt det. Men innan vi hann sätta några planer i verket så blev vi, tillsammans med några andra speciellt utvalda inbjudna till femtioårsmiddag helgen efter att han fyller. Vuxenmiddag. Trevligt. Inte ens döttrarna är inbjudna. 

Känns så klart kul bara att träffa Herr K själv och hans syster Kusin Fru C med make Herr P, som vi träffar alldeles för sällan. Men också roligt att få träffa deras kusiner på deras pappa sida som många av dem minns jag inte när jag träffade senast. Ska bli spännande att se vilka som kommer. Men tror att deras kusin Herr C, som också är uppväxt kompis till mig tror jag bestämt skulle komma. En lördagsmiddag att se fram emot med andra ord.

Det ringer uppfodrande på vår dörr. Utanför står Lillprinsens kompis herr j (som var här i går med sin familj på middag). Med ett solskensleende lämnar han över en kasse och säger:

- Här är raggsockor som tack för igår.

Tyckte de också att vi har kalla golv tänker jag:) samtidigt som jag plockar upp de fina hemstickade raggerna. Underbar present som gjorde mig så himla glad. Ringer och tackar och får veta att det är gammel mormor som stickat. Med avund i rösten säger jag:

- Underbart att ha någon sådan i sin närhet. 

- Ja! Det är det hon ägnar hela sina dagar åt nu för tiden - sticka sockor sa Herr H.

Jag tackar så jätte mycket! Ett par i glada färger, cerise, röd och orange går jag och lämnar in till Äldsta dottern. För egen del är jag redan kär i ett  par melerade i lite dova färger som jag tänker lägga beslag på.

är dagen då Makens syssling Herr C begravde sin mamma. Sorg över att människorna i den äldre generationen kring oss försvinner en efter en.

♥

Igår när vi promenerade till Stora Skuggans Världshus så berättade Moster M om hur hon drömde om att fira sin födelsedag. Det ska vara snö (knepigt med tanke på att hon fyller i början av oktober, men i alla fall) och så ska vi vara utomhus. I området vid Stora skuggan finns en grillplats som hon tänker att man kan hålla till vid (när vi var dit och  kikade så var det inte så fint som där varit) och grilla korv.

Mosters drömkalas kom på tal igen, både vi lunchen, på promenaden och senare även vid fikat. Tänk att tända massor av ljuslyktor och bjuda på glögg när gästerna kommer i det vita vackra vinterlandskapet. Barnen, och de som vill kan åka pulka.

Naturligtvis slutade det hela med att vi bestämde att vi ska fixa det någon gång under nästa vinter. Bara det blir snö så kör vi helt enkelt.

Jag tänker ta en sväng förbi butiken somsara för att kika om jag kan hitta några bra julgransplundringspresenter. Jag vet precis vad jag vill ha men om det sedan finns har jag ingen aning om. Men finner mig i alla fall en anledning till att ta den omvägen efter dagens möte. Men först ska jag en sväng till moster M. Sedan kanske det också blir en sväng på Plantagen. Vi får se.

Messar lite fram å tillbaka med Fru K. Hon har inte mått så bra de senaste dagarna. Vad känner hon? Ska vi ses och fika och/eller ta en sväng på stan? Orkar hon?

Tillslut bestämmer vi att jag tar en snabbsväng förbi loppisen och butiken hos somsara. Jag kan liksom inte låta bli. Och så kommer jag på att jag faktiskt måste köpa en ny liten keramikplatta i butken till Fru K:s sammetsljus eftersom hon inte kan ha en det står God Jul på längre. Så det gör jag, plus att jag hittar ett par lägre och knubbigare guldbruna sammetsljus (ett till mig själv och ett till Yngsta dottern) som jag bara inte kan motstå. Naturligtvis kan jag inte motstå en sväng ner på loppisen också. Där blir det en fin glasburk, en "kanonkula" (är det säkert inte alls men jag gillar tanken och bestämmer mig för att det är just en kanonkula) och två små linnepåsar. Nöjd går jag därifrån hem till Fru K för fika. Nybakdad mjuk pepparkaka och toscakaka bjuds det på. Å jag som skulle börja ett nytt liv. Naturligtvis blir det inget av det. Utan jag fikar och njuter av det smarriga fikabrödet. Jag tänker mig inte bli så långvarig, men Fru K är sällskapssjuka och behöver något annat att tänka på så jag blir kvar i många, många flera timmar än vad jag hade tänkt mig. Det blir en trevlig eftermiddag.

På bussen hem hinner jag läsa några sidor i min bok; "Fånge i hundpalatset" av Martina Haag. Hittade den på billigbordet när vi var på icamaxi häromdagen och köpte den.

När jag kommer hem så har Lillprinsen och tjejerna ätit middag och Maken inte kommit från jobbet ännu, så jag äter. Efter det röjer jag köksbordet som under helgen blivit en avstjälpningsplats. Och så tar jag disken. Precis när jag är klar så kommer Äldsta dottern och vill ha sällskap och gå ut och gå. Jag känner att det är verkligen något jag borde så trots att jag nyss kommit hem så är jag ganska lätt övertalad. Vi går ut och går en runda (på knappa 5 km gissar jag) i raskt takt. Å jag känner mig i alla fall lite duktig.

Efter Saras önskemål köpte vi med oss ett salladshuvud (istället för en blomma) och så gav vi bort en av Kinalyktorna. En lykta som de naturligtvis skulle haft till nyår men eftersom vi inte sågs förän nu så blev det inte så. Tyvärr.

Vi bjöds först på underbar äppelglögg (slår mig nu att jag nog ska be om receptet på den) och sedan på godmiddag med smarrig efterrättskaka (som jag förväntar mig att receptet kommer på Saras blogg. Dessutom trevligt sällskap och härligt umgänge med prat och skratt i massor. Vi var sex vuxna och lika många barn. Barnen satt i köket och vi vuxna i rummet vilket gjorde att det blev enkelt att umgås. Naturligtvis försvann barnen för lek så fort de ätit klart. De lektes och spelades wii så de missade gladiatorerna. Det vilade dock inga ledsamheter över detta faktum hos barnaskaran. Istället blev de under stoj och skratt själva gladiatorerna.

Innan vi begav oss hemåt väcktes också tänkta tankar om semester tillsammans i varmare land i sommar. Kul.

Efter loppisen var vi naturligtvis tvungna att ta oss en titt i den för mig nyfunna mysiga butiken, som Sara som tyvärr ska slå igen och därför säljer ut allt till halva priset med början idag. Det blev tre fina sammetskuddfådral i brunt, och några sammetsljus bland annat. Så fick jag ett litet fint silveräpple av ägarinnan själv, Sara. Blev så glad.  Tack! Det kommer bli så fint tillsammans med ett par av de bruna sammetsljusen.

Sedan behövde vi mat och gick och åt lunch på Kaffekoppen. Så blev det en sväng på Indiska där jag köpte (jul)kuddar, en prydnadsgran (att ha på tavellisten i trappan), en klänning (oprovad så jag vet inte om den passar) och strupmbyxor. Så ringde vi åter Maken eftersom vi behövde bli hämtade med alla våra grejer. Framförallt våra loppisfynd. Under tiden som vi väntade på Maken hann vi med ytterligare en fika. Maken kom och plockade upp oss och packade något motvilligt in våra loppisfynd innan vi tog svängen om Ingarö och köpte snowboarden. Sedan var det raka spåret hem för att packa ur men framförallt för att plocka upp Lillprinsen, som hade hunnit med träning och en lekdate med herr l. 

En anings sena åkte vi vidare till Sara och hennes familj för middag och semsterplaner. Hos Sara och co  träffade vi S & T och deras barn herrarna c & r .