Tidigare sa jag att det vore helt okej med snö fram till Lillprinsens födelsedag, det vill säga efter sportlovet. Det som svar på en önskan från honom. Men nu vet jag inte. Vi är visserligen snart där men känslan av njutning av vita vackra, ibland soliga, vinter dagar vill inte riktigt infinna sig. Istället längtar jag efter vår med värmande sol och blomknopp i rabatten och första ute fikat.

Funderar över varför jag/vi inte bättre tar tillvara dagarna med massor av snö med alla tillfällen till skidturer, pulkautflykter och bara vara ute och njuta vintern. För att inte tala om det varma chokladen när man sedan frusen kommer in. Trots att jag idag vid ett flertal tillfällen idag har tittat ut genom fönstret och förundras över all det vackra vill jag i alla fall ha vår med takdropp och ljusare dagar.

Men ska försöka rycka upp i alla fall och faktiskt njuta av allt det underbara vintern har att erbjuda. Vårkänsla fortsätter jag dock att skapa inomhus med krispiga tulpaner, vårlökar så som pärlhyacinter och krokus på fönsterbrädan och ljusare gladare färger så som det pastellrosa ljuset som inhandlades igår och står på köksbordet.

i jakten efter den ultiamata kökssoffan. Fast vi ingen kan köpa just nu. Men jag hittar en. Visserligen dubbelt så dyr som den jag fann sist. Avsevärt närmare. Och så är den redan klar. Målad och fixad. Vill ha så klart.

undrar jag hur det kommer att bli. Är det lönt att kliva upp i ottan och göra ett nytt försök. Eller ännu bättre ska vi slå oss i hop med M & B som eventuellt skulle åka i morgon istället. Helt enkelt lifta med dem. Och dessutom dela på bensinkostnaden. Men vill vi sitta i samma bil som de i närmare tre timmar. Eller det kanske till och med blir mer.

som fick stanna och handla på vägen hem. Eftersom Lillprinsen äter hos grannen och Äldsta dottern gick till mormor för att äta där så blev det bara Maken och jag kvar. Vi lyxar och han ska köpa hämtmat på vägen hem också.  Så nu tänder jag ljus och tjuvstartar med vinet.

Jag känner mig lite lurad. Lurad på helgen. Helgens begivenheter. Det blev ingen 35 -årsuppvaktning i Lillstaden. Inget choklad gästabud. Och inte blev det något 8-årskalas heller. Inte jag var besviken över detta faktum utan även en snart 8-årig kalaspingla. Och detta trots att vi blev hemma och det rent teoretiskt skulle kunna åkt. Men det kändes inte som vädret tilät några bilfärder i onödan. Nu funderar jag dock på om det hade varit i onödan. Jag vet inte det jag. Saknar så att fått vara med. Men istället har dagen tillbringats inomhus. Gjort ingenting. Och utanför viner snön.

när bästa grannen Herr H ringde. Jag som just sagt till Äldsta dottern att hon fick hämta brorsan på vägen när hon skulle gå. Men så hann Herr H ringa.  Lillprinsen är där och leker. Har varit där i princip hela dagen. Herr H ringer och undrar om vi vill att sonen ska äta hos dem också. *oooops*

och oföretagsam bestämmer jag mig för att ta en powernap på soffan. De tänkta tjugo minuter slutade med att jag sovit i två timmar. Under tiden har Maken röjt upp det sista i köket. Plus att han rustat bilen för färd i vinterväglag i snöyra. Yngsta dottern har packat för att åka norr ut. Nu har de bägge gett sig ut på vägarna. Han skjutsar henne till skolan. Knappa timmens resväg hemifrån. Sedan återstår en bussresa på cirka sju timmar för dottern.

vitt, vitt, vitt.

Efter en härlig kväll tillsammans med Fröken U, fröken J, fröken M och de egna döttrarna igår så fixades presenter och de packades ihop för färd till Lillstaden i arla morgonstund.

Klockan sex ringer klockan och vädret ser ut som utlovat; Vitt, vitt och åter vitt. Vi bestämmer oss för att avvakta för att få färska trafik- och vägrapporter. De som fanns tillgänliga då var från igår kväll. Vid kvart över sju ringer vännerna från Lillstaden och talar om att de har bättre väder hos sig. Vi bestämmer oss för att avvakta färska väderprognoser och trafikrapporter innan vi bestämmer oss för om vi ska åka eller ej. Men så här långt kunde vi konstatera att vi i vår lilla del av Stockholm tycks ha det sämsta vädret och att Lillstaden inte omfattas av klass 2-varningen. Vi har dock svårt att få grepp om mer exakt hur väder- och vägförhållandena ser ut. Till vår stora förvåning dyker dock plogen upp här hemma på vår gata. Någon sa en gång att snöröjningen här hos oss har typ prio Ö, vilket då borde betyda att alla stora vägar är plogade eftersom plogen har tid att komma hit upp.

Ett velande fram och tillbaka, och ett allt mer ymnigt snöande här hemma så kan vi vid lunchtid konstatera att även Lillstaden innefattas av klass 2-varningen och bestlutar oss för att stanna hemma. Vilket antagligen var rätt beslut även om det känns väldigt snopet.