är sådant som när vi ska hinna med att träffa vännerna. Bjuda hem på middag.

Det är dags att samla ihop kurskompisarna igen. Något som brukar falla på min lott, men de två senaste (tror jag faktiskt) gångerna har det faktiskt inte hängt på mig, eller i alla fall inte bara mig. Så kanske är det dags igen.

Så velar jag om att bjuda hem kollegorna. Något jag både vill och inte vill. Några jag däremot vill prioritera att bjuda hem igen är Sara och Cilla. Vad säger ni tjejer?

Innan skolavslutningen och Lillprinsen åker till Lysekil skulle jag vilja hinna med att bjuda hem Fru H med sonen herr A. Och så finaste grannfamiljen I innan sommarlovet tar vid och vi åker på olika håll för många, många veckor. 

Ville det bara bli vacker väder, sommar & sol igen, så skulle allt bli så mycket enklare. Drömmer ju om att fixa värsta nationaldagsfirandet med knytis för vännerna, ja alla vi känner typ men inte heller i år har tiden och orken räckt till. Tur är kanske det när det spås regn och rusk till Nationaldagen. Tänker dock att det kanske vi då ska passa på att bjuda Familjen I istället för att det ska hinna bli av innan sommarlovet. Inser just att det faktisk bara är ytterligare en helg innan Lysekil. 

Känner mig på något vis nöjd med mig själv just nu. Allra helst skullejag vilja belöna mig själv med en liten resa. Hotellnatt på främmande ort. Skulle duga alldeles utmärkt med någon främmande ort här hemma i Svedala. Men eftersom det tycks vara alldeles, alldeles omöjligt att få till så tänker jag mig (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att jag är värd ett nytt fint Matheus fat i någon fin färg när jag såg ett turkost spetsfat på någons blogg. Å ett turkost vore ju fint. Men så knackar beslutångesten på och så tänker jag genast att kanske vore det bättre med någon annan färg.......men vilken då. Å då blir det ju ingenting som vanligt. Men bara att drömma är ju inte fel det heller. En ska nog fundera vidare på vilken färg i allafall.  

att jag inte köpte den fina pick nick-korgen på dagens loppis. Den skulle vara perfekt för något som jag drömmer om att göra. Den var så fin, så fin. Alldeles för stor. Men också alldeles, alledeles underbar. Å jag frågade inte ens vad de skulle ha för den. Det ångrar jag. Något alldeles otroligt. 

Nu är den inhandlad; chokladblomman.

Maken och jag plus Lillprinsen med grannkompisen herr A åkte en sväng till Siggesta. Grabbarna spelade äventyrsgolf. Undertiden kollade Maken och jag in årets utbud på gården. 

Vi kollade in mysiga Glass- och Gottboden. Maken passade naturligtvis på att köpa lite godis. Till min glädje kunde man plocka i godisstrut istället för i påse. Som pricken över i förslöts godisstruten med ett hjärta. Dessutom var hela Glass- och  Gottboden helt otroligt charmig och mysigt inredd. Där kommer vi köpa glass vid nästa utflykt till Siggesta (planerades av grabbarna redan till nästa helg), bara vädret tillåter glassätande. 

Vi kollade också in nyöppnad lilla mysiga plantboden; Trädgårdsform. Där köpte vi chokladblomman av gulliga Christel själv. Tre luktärtsplantor blev det också innan vi mös m

med fika vid elden i orangeriet. Efter en stund anslöt ett par lite frusna (något detaljrik skulle erkänna eftersom de inte behagade ha jackorna på sig) killar. Efter fikat tog vi en sväng till Plantagen för flera växtinköp. 

♥

att luras men enligt mamma var det precis vad jag gjorde när jag köpte väskan för 20 kronor eftersom de var vad hon sa att hon ville ha första gången. Trodde jag. Jag var helt övertygad om att det var så. Dock sa mamma efteråt att hon trodde att hon hade sagt 40 kronor. Jag hävdade bestämt att hon sagt 20 kronor eftersom jag var helt säker på det. Men hur kunde jag höra så fel i så fall? Hur som helst fick jag den för 20 kronor. Å det var absolut inte min avsikt att luras.

Tyvärr var inte vädret speciellt gynnsamt för dagens gatloppis. Det var sammanlagt sex säljare istället för möjliga femtio. Detta till trots köpte jag en badrumsmatta och ytterligare en väska. *nöjd* Å nu blir det regnrika här. Te/kaffe & alldeles färska munkar. 

Diskussioner om så väl högt som lågt. Många blev dikussionerna under kvällens lopp trots att skaran reducerdes till hälften. Diskussioner om allt mellan himmel och jord, så väl skvaller som djupare diskussioner. Bland annat avhandlades vitsen med att istället för hon eller han säga hen. Hur som helst blev det massor av skratt, så pass att det kändes i magmusklerna när jag kom hem. Livet förlängdes med många år där under kvällen (ett gott skratt förlänger livet). Å nära på gråt blev det också.

Idag är jag förvånansvärt pigg efter gårdags kvällen med jobbtjejerna. Trots att det hann passera midnatt innan vi begav oss hemåt, och blev en del vin. 

för vilken gång i ordningen vet jag inte...... Men jag vet att den inte startade när Lillprinsen & Maken skulle åka på Lillprinsens match så startade den inte. Dessutom har de sovit lite länge och tidsmarginalerna lämnar en del övrigt att önska. Lillprinsen är luttrad och kommer genast in igen för att ta cykeln. Cykeln visar sig stå framför bilen i carporten = omöjlig att ta ut. Lillprinsen konstaterar att det enda alternativet som finns är sparkcykeln. Den ligger på glvet ihopvikt men milt våld och lite ilske krafter lyckas vi veckla ut den och han sticker iväg. Jag ringer lagledaren och förklarar läget med kraxig stämma. Lagledaren som förutom att han frågar om Lillprinsen hinner till matchen, undrar hur jag mår och önskar lycka till med bilen.