Skrivet:   18 november kl. 21:43

Som sagt var är jag ingen älskare av sjukvården, men det finns undantag.

När jag kommer till sös är jag tidig och får vänta en bra stund (trots att det är folktomt) innan jag får regitsrera mig. Men väl registrerad så möter jag doktor Ekholm i korridoren som glatt hälsar och undrar om jag ska komma in.

Han börjar med att undra hur det går för mig och skrattar åt min otålighet. Han kollar hur mycket jag kan sträcka, böja etcetra och från 45 grader sist till 120 nu får jag återigen med beröm godkänt. Han konstatera ännu en gång att operationen gått bra och att jag sköter mig bra och att skadan är problemet och att jag antagligen inte kommer återfå full rörlighet igen. Men säger samtidigt att man vet inte och att jag ska fortsätta att träna och att det fortfarande bara kan bli bätre. Hur bra är dock svårt att säga förän det gått ett år i alla fall.

När jag efter några minuter ska gå så tar han upp min handväska och förvånas över hur tung den här och undrar vad jag bär runt på. Sedan får jag komplimang för min handväska. En grön mönstrad väska i tyg i någon form av påsmodell. Jag går därifrån med ett leende på läpparna och inser vilken tur jag hade som fick just doktor Ekholm.

 
Kategori:  Vardagsliv |  Permalink  |  Kommentarer [0]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/lilla-l/entry/ingen_%C3%A4lskare_av_sjukv%C3%A5rden_ii
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten