Intressesmurfen antecknar
Det handlar om dagarna i mitt liv. Livet med tonårsdöttrarna och skolpojken. Och min man sedan dryga 20 år. Ett liv fullt av nära och kära. Ett liv med ett brokigt umgänge. Ett liv med massor av pysselidéer och inredningsplaner.
Kategorier
- Mina bokmärken
- Chat
- Debatt
- Dejting
- Intressesmurfens jul
- Passagen
Senaste kommentarer
- Zann, tack det värmer....
- Kram
- Sara, nog är det så att...
- ingalinga,jo då det har...
- Sara, jo men jag vill...
- Sara,har bokat på en...
- En pergola med två sorter...
- Var och när har du tänkt...
- Har du försökt att vara...
- Så då antar jag att ni...
- Livet det går upp och...
- Sara, tror tyvärr inte...
- Sara, jo det blev en...
- Läste nånstans att man...
- Se till att hon sparar...
- Sara, jo vädret blev ju...
- Cilla, jo det är inte...
- Härligt och spännande!!
- Det är säkert tipptoppväd...
- Sara, det öratbvill jag...


Förra året kom en kollega och såg helt slutkörd ut. Det sista mamman visste var att hennes studenttjej hade lämnat sitt ursprungliga festsällskap för att åka till en annan fest med en tjejkompis. "I alldeles för kort vippig vit kjol och alldeles för genomskinlig top och skyhöga klackar." Timmarna gick och hon svarade inte på sin mobil. Framåt morgonkvisten svarade en okänd kille med ett fyllebröl utan att kunna säga nåt vettigt. Redlös. Drogad. Gruppvåldtäkt. Många ord hade susat genom mammans huvud. Som tur var visade det sig att dotterna bara glömt mobilen på första festen. Att hon kunde ha lånat väninnans telefon och ringa hem kom hon aldrig på.
Skrivet av S@ra den 16 maj, 2010 kl. 07:12 #
Sara, inte heller här var det så illa som en orolig mamma befarar. Tur är det.
Skrivet av Intressesmurfen den 16 maj, 2010 kl. 23:02 #