att erkänna att man inte kan tycker Lillprinsen. Pinsamt att han istället säger att han inte orkoar/inte vill tycker både brorsan och jag. Vilket föranleder att allvarens samtal om att det är okej att inte våga. Känner mig till en början lite förvånad eftersom jag inte upplever att han annars brukar ha några problem med att säga att han inte vågar. Har tidigare i sommar inför flera av simskolekompisarna erkännt att han tycker det är läskigt att djupdyka (2 meter är det som gäller). Och överhuvudtaget hoppa ute vid/från trampolinen. Efter ett tag anar jag att det är mest pinsamt att erkänna att han inte vågar inför morbror. Ont gör det i mamma-hjärtat.
Idag var mamma/mormor med honom på simskolan. Men inte heller idag hade han vågat riktigt utan "bara" dykt på 1,5 meter. Simskolefröken var dock nöjd och tyckte att det gick bättre och bättre.
- Mina bokmärken
- Chat
- Debatt
- Dejting
- Intressesmurfens jul
- Passagen
Senaste kommentarer
- Zann, tack det värmer....
- Kram
- Sara, nog är det så att...
- ingalinga,jo då det har...
- Sara, jo men jag vill...
- Sara,har bokat på en...
- En pergola med två sorter...
- Var och när har du tänkt...
- Har du försökt att vara...
- Så då antar jag att ni...
- Livet det går upp och...
- Sara, tror tyvärr inte...
- Sara, jo det blev en...
- Läste nånstans att man...
- Se till att hon sparar...
- Sara, jo vädret blev ju...
- Cilla, jo det är inte...
- Härligt och spännande!!
- Det är säkert tipptoppväd...
- Sara, det öratbvill jag...

