Linda, Inez & Drömma

Vi åkte ner till klubben för att träna lite. En klubbkompis skulle oxå åka ner, alltid trevligt att chitt chatta lite oxå. När jag kom ner stod det fullt med hinder på planen trots att vi fått besked om att nästan allt var bortplockat?! Någon hade alltså varit där och dragit ut massor igen (lydnadstävling på fredag och planen behöver vara fri från hinder)....

Drömma å jag började med att ta däcket ett par gånger, men bara däcket, vi fortsatte med gungan, den var ju lite läskig sist. Men att sitta längst ner på kanten och även ligga går bra. Vi kör lite bakåtkedjning där och har inte kommit långt. Vi tränar även på att spring längst ut på den till mig när jag håller den. Efter en lite drickpaus började vi att träna lite handling med fem hinder. Hon har lite svårt att vara på min högersida, men fixade det fint. Jag körde hindren på lite olika sätt. Vi började med skick över och plocka in för att skicka igen. Sen lite rakt med sväng och rakt tillbaka. Sen provade vi ett framförbyte, det gjorde Drömma jättefint trots att hon kom på min "fel-sida". Ett blindbyte fick vi även till snyggt och jag avslutade hinder träningen med att hoppa tre hinder i rad på den "lätta-sidan".

Just som jag skulle plocka Inez kom Lotta ner och även Sussa som skulle klippa gräset. Men efter lite huvudbrydderi med klipparen beslutades att hon skulle ta med lite hjälp ner imorgon.
Vi tog en prommis med hundarna och sen fick Drömma sitta i bilen, inte populärt. Vi släpade bort hindren, vilket tog ett tag eftersom det var så mkt och vi bara var två.

Det blev dags för Inez att träna lite, men ingen agility för henne. Nä Inez fick träna fritt följ med halter och vändningar och läggande under gång. Så klart blev det lite rallyträning oxå, vi gav oss på lite nya skyltar, vi har ju gjort uppflytt till fortsättningsklassen. Bland annat sidosteg, hopp över hinder, snurr och tysksvängen, men även sitt stå och gå runt, och den övningen gick jättebra :D

Det blev lite mer prat innan jag till slut åkte hem... Ja den där korta svängen till klubben jag nämnde för maken råkade plättlätt bli över två timmar! En riktigt bra träningsdag!

Nuuu är det alldeles snart dags att åka iväg till vallanlagstestet som hålls i Almunge. Inez ska göra om provet för att få ett officiellt resultat. Det är bara början på en helg som kommer vara fylld med hundaktiviteter och härliga människor i fyra dagar. Det ska bli så kul att träffa alla gamla kompisar och förmodligen hitta några nya. En av de nya är Spunkvalpen och hennes matte, det ser jag fram emot!

Fredag eftermiddag.

Hundarna lastades in i bilen tillsammans med träningsväskan och slalomet från Rusta. Vi åkte till klubben för att träna lite agility och rallylydnad.
Inez och Drömma fick träna passivitet under tiden jag riggade slalomet. Några vänner jag har tränar med bågar och alléslalom och det verkar funka kanon så idag tänkte jag oxå prova det. Pinnarna sattes ner med avstånd så att Drömma kunde rusa rakt igenom, det är första gången vi använder bågalléslalom och det är första gången vi använder alla tolv pinnarna. Jag vill göra det lätt för henne att göra rätt i början. Hon har ganska bra sug genom slalom, men bäst är det förstås om jag oxå springer, men hon bryr sig inte om vilken sida jag är på eller om jag gör ett bakombyte.

Den andra metoden jag använder på nybörjarkursen är slalom med bågar, men då tränar vi bara med fyra pinnar och rakt slalom.
Drömma hade jobbat på bra och nu blev det Inez tur, men hon fick förstås inte köra agility.

Inez fick köra rallylydnad fast utan skyltar. Vi tränade utvalda moment. Bland annat tysksvägen, sitt framför och 123 steg bak, sitt stå osv. På sitt stå, hittade vi nog en ny variant på hur vi kan göra för att klara oss från minuspoäng, hon har ju tidigare gått upp och duttat på min hand och har man då otur så duttar hon både hårt och länge och då blir det inte roligt i protokollet har vi fått erfara.

 Efter en sväng med Inez blev det dags för Drömma igen. Men jag hann bara koppla loss Drömma så kom regnet, jag tog hundarna och vi satte oss under tak en stund och efter några minuter var skuren över och solen kom tillbaka. Vi körde några vändor innan jag flyttade ihop slalomet lite till, bara någon centimeter, jag hade redan ggn innan flyttat ihop några cm. Det gäller att ta så lite i taget att det inte blir svårt för dem helt plötsligt. Jag provade att både ha henne springa bredvid mig och att lägga en snusdosa med gottis i på andra sidan slalomet. Med en belöning i slutet har Drömma bra mkt bättre sug och jag kan springa på olika sidor och t o m göra bakombyten och faktiskt skicka lite från sidan, men det provade jag bara några få gånger, för nu började Drömma bli trött.

Inez fick köra en runda rally igen och sen blev det bilen för henne. Drömma hade lite rast när jag plockade undan slalomet och hon strosade runt och luktade och sprang lite, hon passade även på att prova gungan, så helt utan planering fick jag träna lite på den oxå. Drömma fick köra lite kontaktfält på balansen och däcket ett par gånger innan vi avslutade för dagen.

En härlig fredag helt enkelt

Idag packade hundarna och jag in oss i bilen och åkte till Yvonne och Spike i Gårdeby. Det var äntligen dags för en efterlängtad promenad. Det var extra härligt eftersom vädrets makter var på vår sida och visade ett underbart härligt vårväder.

Vi strövade i skogen, njöt av fågelkvitter, vitsippor och annat vackert innan vi till slut kom ner till sjön. Det var en alldeles underbar plats med ett hav av vitsippor, en gammal fin grind och en gärdsgård... fiiiiiint!

Yvonne packade upp fika och jag fotade hundar i vitsippor innan vi njöt av kaffe och bulle, det smakade extra gott eftersom det var ett så fint fikaställe! Inez har varit med förr så hon ställde upp sig fint på bänken, man får ju lite bättre utstikt därifrån.

Spike ville oxå vara med på några bilder... Han har blivit en stor gosse nu.

Tack för en underbart härlig dag!!!

Redan vid niosnåret lastade jag in hundarna i bilen och drog ner till klubben. Jag hade hört att de skulle träna IPO fram på eftermiddagen så då är det inget bra för Inez att vara där, hon reagerar så starkt på pisken, den påminner om skott.

Jag började med att lägga ut lite rallyskyltar, ingen bana, men det blev nog mellan tio och femton skyltar iaf. Första rundan var Inez lite dryg och seg, men förmodligen skulle ingen annan reagera på det. Hon fick sitta i bilen en stund och det blev Drömmas tur.

Drömma fick bara köra agility idag. Jag ville träna lite på det vi gjorde på kursen sist, bakåt kedjning med hinder och tunnel. Vi började med tre hinder på rad... ett i taget och sen ökade jag på.. Ett gick bra, men sen stack hon UNDER?! Jäkla hund och pinnarna låg bara på 30 cm så jag sänkte mitten hindret med fem cm. Efter det gick det fint. Förmodligen kör man ju lite för länge, men hon kämpade på bra och vi slutade vid ett lyckat "skick" eller vad man ska kalla det. 

Det blev Inez tur att köra lite rally igen. Den här gången tillät jag inga fel, så varje gång någon blev som jag inte tänkt tog vi ett varv och gjorde om skylten. Hon tajtade upp sig ganska bra och är ännu duktigare när jag inte ger kommando som förvillar, tex sitt när jag sagt fot, för då lägger hon sig ner... Vi fick till riktigt fina utförande och jag blev riktigt nöjd. Inez fick följa med och plocka fram en tunnel till Drömma, hon lullade omkring på planen, när jag är klar ropar jag på henne och hon kommer förstås. Jag pekar bara och säger däcket, varpå Inez viker av från sin raka väg, tar däcket och fortsätter lycklig till mig.
Inez fick provspringa tunneln oxå, hon blir så glad att få köra lite. Jag lade ner pinnarna på hindren och hon fick ta tre raka hinder, en rak tunnel och tre raka hinder på tillbaka vägen. Hon blir så lycklig och det värmer mitt hjärta! Min älskade lilla raggsocka!

Sen blev det Drömmas tur igen. Vi började med tunneln, den var inga problem, när vi lagt på två hinder, ett hinder i taget började hon nog bli lite trött. Drömma sprang förbi första hindret för att komma snabbare till godiset, men det var ju instängt så hon sprang förgäves. Annars var hon riktigt duktig, den lilla Drömmen. Hon fick även ta A-hindret två gånger, en gång med mig på höger sida och en gång med mig på vänster. Hon gjorde fina två av två på och stack inte förrän hon fick klarkommando :D

Jag slängde en blick på klockan och såg att jag fått till en nästintill perfekt träningstid, jag skulle nämligen hämta upp dottern för att skjutsa henne till jobbet. Väl hemma igen, så var hundarna så trötta att de slängde sig i varsitt hörn och snarkade ett tag.

Sååå var Drömmas första spårvagnsfärd över... En skräckfärd om man frågar Drömma... Nja förresten, jag tror inte hon var så rädd, men hon blev stressad, dessutom satt vi så hon tittade ut genom dörren och det kanske inte var det bästa.

Men cool som Drömma är parkerade hon vid mina fötter, först sittandes och sedan liggandes och kikade ut genom fönstret. Jag såg hur hon skakade av spänning, men gjorde ingen notis om det utan satt bara helt stilla utan titta på Drömma. Efter ca fem hållplatser var det dags för oss att gå av och då hade Drömma sett dörrarna öppnas å stängas flera gånger, tittat på folk som gick på, lyssnat på ett jobbigt varningespip när dörrarna går igen och suttit på ett vibrerande golv där hon lämnade blöta tassavtryck.

Vi gick av och Drömma var liet stressad, men hon drog inte i kopplet utan kändes mer, ja vad ska man säga, lite orolig och ändå nyfiken på allt det nya... Men efter ett kvarter eller två så började svansen svingas upp över ryggen. Hon skakade på sig då och då precis som om hon ville skaka av sig det otäcka. Ungefär halvvägs till bilen hade hon blivit sitt vanliga jag och var dessutom mer följsam med sitt kontaktsökande så jag fick belöna gång på gång för att hon var så duktig.

Grinden in till bilen var inga problem att få upp trots att det var helg, vi åkte hem och nu är Drömma så trött efter utflykten att vi måste vila lite innan jag ger mig i kast med nästa utflykt. Landet eller agilityträning, jag har inte bestämt mig än.

Hundarna och jag tog en härlig promenad i Ågelsjön, precis som vi gjort så många gånger förr...

Direkt när vi kommer fram till Ågelsjön så rusar hundarna ner till vattnet. Inez hittade en lite barkbåt som hade strandat vid vattenbrynet.

Vi gick vidare på leden, förbi klätterväggen och bort genom bokskogen för att sen klättra uppåt på berget. Väl uppe vid branta klyftan vände vi. Den är alltför brant för att man ska klättra upp där för att bara att pusta några minuter och klättra ner igen, det får bli en annan gång när jag har matsäck med så vi kan gå lite längre.

Hundarna fick springa och busa på tillbaka vägen, Inez hade ju blivit rejält uppvärmd nu, men jägarns vad de springer, mina galna älsklingar. Till slut fick jag dem iallafall att posera på en bergsknalle... OCH Drömma ser till att vi får med den berömda bergertungan på bild

Hundarna fick klättra på lite nedfallna stammar på vägen tillbaka till bilen. Drömma poserar fint på en trädstam. Man kan inte annat än älska den här lilla spillevinkhunden, hon är verkligen unik <3

Tjejerna och jag tog en promenad runt Strömmen. Faktiskt oxå fint väder trots att metrologen pratat om snö, men det kommer väl nu framåt efter middagen...

Jag hade fickan full med godis och jobbade på att hundarna, speciellt Drömma skulle gå fint i koppel, men jisses vad jobbigt... Hon smiter hela tiden framför och hamnar snett framför mina fötter, lite jobbigt för jag kan inte korrigera in henne då eftersom Inez är snabb och tar plats bredvid mitt ben istället. Hur som helst så gick det bra mkt bättre än det brukar, det kan ju bero på att jag hade sele istället för det vanliga halvstrypet...

Det var mkt möten, både med löpare och vanliga promenerande ungdomar i grupp och hundmöten. Drömma skötte sig väldigt bra, ja Inez oxå, men hon kan ju, det vet jag ju... Efter nästan en timme var vi hemma och hade traskat i nära fyra km, bra jobbat av oss

På senare tid har flera stycken nämnt för mig att jag är så duktig på att träna hund. Att jag är så tålmodig och arbetar så lugnt och metodiskt med hundarna och får så fina resultat. Det har jag hört (när jag tänker efter) ganska många gånger under min hundtid...

Men det jag undrar är - När ska jag börja förstå att folk menar vad de säger och att jag borde säga, tack vad snällt sagt, istället för att tycka det är konstigt att de säger så... Jag brukar försöka bortförklara mig och säga som det är, att vi inte tränar... fast det har jag ju oxå med åren insett att det gör jag visst, men korta, korta pass, så korta att jag själv inte tänker på att det faktiskt är träning. Jag har egentligen ganska kort tålamod och gillar inte att traggla och tydligen är det en bra inlärningsmetod för hundarna.

Så till er som säger (eller har sagt) snälla saker om mig och min träning och gett mig beröm på ett eller annat sätt... TACK!
Jag ska försöka bättra mig och faktiskt tro på det ni säger, men för mig låter det som värsta grekiskan, inte kan jag vara duktig heller?! ELLER?

En bukett vackra blommor till er!

Härom dagen fick jag en underbar bild på min älskade Drömma. Det här med berger som alltid räcker ut tungan är ju känt i bergervärlden...
Jag messade uppfödaren så hon fick se bilden och Sara kontrade med en bild på mamman... Jaaa man kan väl säga att det finns vissa likheter mellan mor och dotter även i utseendet, inte bara beteende

Mamma Dira


och dottern Drömma

Det är snälla Anneli som har fotat denna söta bild på Drömma!

Isen ligger tjock och fin på Ågelsjön. Jag har alltid varit lite rädd för att gå på isar, rädd att trampa igenom.. Vi skulle egentligen gå runt Ågelsjön, så vi började gå längst med gamla Katrineholmsvägen som givetvis låg på skuggsidan, det kändes lite kallt och ruggigt..

Suktande tittade man ut över den vackra vyn och människorna på isen som badade i sol, men vi, ja vi höll oss på landbacken. När vi gått ca 45 minuter så tog vi mod till oss och gick ner på isen, jag visste ju att den var tjock, det hade varit kallt ganska läng och någon sa till mig att det var minst 30 cm tjock is. När vi klev ut på isen var det nästan en befriande känsla, så härligt, så fritt. Det första Inez gjorde var att göra tunnlar i snön, hon är som galen i det nu för tiden!

Vi gick över till den lilla ön där vi satt och njöt av solen och drack choklad och åt våra mackor, mmm tänk så gott det är med matsäck när man är ute i naturen. Hundarna fick ett varsitt litet godissök så de fick något att tugga på de oxå!

Vi gick vidare över isen och gick till den "andra" strandkanten, där var det mest folk som gick så det kändes tryggare

Hundarna busade och vi bara gick där och njöt. Rätt som det var så kom Drömma i full kareta och touchade mitt ben, svisch, sa det sen hade jag slängt kameran i en stoooor båge bort i snön och där låg jag på isen, sprattlandes med benen i luften, hihi, ja så det kan blir... Maken sträckte snabbt fram en hjälpande hand, men att ta sig upp var inte helt lätt för isen låg helt spegelblank under det ganska tunna snötäcket, men till slut stod jag upp igen!

Här är två sötisar som visar att de kan gå fot...
Fast egentligen är de nog bara ute efter godiset i min ficka!!!

Efter en två timmars lång, härlig promenad med tillhörande fika var vi tillbaka på landbacken... Hundarna fick ställa upp sig och visa vilka fina, mysiga snöbollar de hade i pälsen!

Var inne hos Busberger och läste på deras blogg. Det var ett inlägg om mål för året 2012. De hade ett väldigt klokt mål, ATT HA ROLIGT!
Då kom jag på att vi inte har något strukturerat mål för året. Så här tänker jag, rent tävlingsmässigt.

• Inez hoppas jag kunna starta i Lkl 2 (officiellt) under 2012 och förhoppningsvis ta LP2. Men det här beror helt och hållet på hur mkt lydnad jag orkar/vill/kan köra.
• Inez ska även köra lite rallylydnadstävlingar utan krav, blir vi uppflyttade så är det en extra bonus, men det är inget mål.
• Drömma.... ja... hon ska faktiskt oxå startas i en rallylydnadstävling, men där är det definitivt helt utan krav. Att vi överhuvudtaget anmälde till en tävling är att jag ville ha ett mål att jobba mot.
• Drömma ska förhoppningsvis ställas ut i ett par utställningar och sköta sig fint i ringen.
  
  Det största och främsta målet är att både hundarna och jag ska ha roligt och må bra, så träning i lagom doser är det jag försöker eftersträva.
  
  

Husse fick följa med på vinterpromenad med hundarna dag. Det är betydligt mkt lättare att gå med en hund var... Man kan väl säga att jag inte är värst konsekvens i mitt inlärande av fint koppelgående och det har ju funkat förr.... När man bara hade EN hund, men nu erkänner jag att det är rätt så jobbigt att inte kunna gå ens halvbra!

En av de rundor vi brukar gå är utmed Strömmen, där är fint och trevligt utan massa biltrafik, men ändå mitt i stan typ. På vägen hem från Strömmen så går man igenom Kneippen ett gammalt villaområde, inget hus är det andra likt och jag älskar att gå runt där och titta på fina hus
Vi fick lite hundmöten idag och det skötte Drömma ganska bra. Jag tycker dock hon när förlångt fram förhållande till mitt ben, det blir svårt att stävja ett evt utfall från hennes sida. Inget godis hade jag heller, men mkt beröm fick hon. Idag var det inget skällande, morrande eller utfall förutom ett skuttskall på två schnauzrar, men de kunde inte heller uppföra sig så jag skyller på att det var schnauzrarnas fel
Idag stannade vi till på skolgården, Inez vet att det är bra med skolor för då brukar man få leka, men idag när det är lite halt av snön vågade jag inte låta Inez balansera och skutta på däck, gungor och lekställningar, istället gick vi till slänten och grusplanen och lät hundarna busa runt.  Inez var väl uppvärmd, men ändå så är det ju en risk när hon rejsar iväg, men även en hund som Inez måste ju få leka ibland, men vi försöker att tänka på hennes bästa. Idag blev det en kortare spurt för henne, men jäklar vad hon jagar Drömma. De har jättekul ihop! Inez gick komma till oss efter en kort stund, men Drömma hon fortsatte att springa och skälla och morra på oss och vilka sladdspår i snön hon gjorde, hihi.

Å så sparade jag den bästa bilden till sist! Visst ser den härlig ut, bara massa bus <3
Nu ser man nästan inte skillnad på dem, men det är Drömma till vänster och Inez med täcke.

Jag tog med mig mina bästa vänner, Inez och Drömma på en kall och blåsig promenad. Men inte den vanliga svängen vid Strömmen och inte heller den vanliga rundan på Himpafälten... Nä jag tog mig till "baksidan" av Himpa och traskade runt där. Inga hundmöten, inga människor och nästan inga bilar, det kändes bra för då kunde Drömma vara lös och springa av sig lite.

Vi började med att nästla oss in i en dunge utmed vägen. Båda hundarna var kopplade och anledningen till att jag krånglade med dungen var att Inez skulle gå lite off-road och träna ryggen. När vi kom fram till islandhästbanan släppte jag Drömma och hon fick springa av sig lite. Inez var fortfarande i koppel. Efter ytterligare en stund fick även Inez vara lite lös. Men mkt bus blir det så när jag tagit på kopplen och korsat vägen så fick bara Inez vara lös igen. Till Drömmas förtret, aaaaaldrig får jag vara lös skulle hon säkert säga om hon kunde prata, så där som barnen brukar säga... Fuskigt, det är baaaraaa jag som mååååste göra sånt här...

Efter ca 40 minuter var vi tillbaka vid bilen och det var precis lagom för jag skulle vidare och hämta dotter och make för att åka och storhandla, men då fick så klart hundarna vara kvar hemma i värmen.

Drömmas lilla snönäsa...