Linda, Inez & Drömma

Jag tog med mig mina bästa vänner, Inez och Drömma på en kall och blåsig promenad. Men inte den vanliga svängen vid Strömmen och inte heller den vanliga rundan på Himpafälten... Nä jag tog mig till "baksidan" av Himpa och traskade runt där. Inga hundmöten, inga människor och nästan inga bilar, det kändes bra för då kunde Drömma vara lös och springa av sig lite.

Vi började med att nästla oss in i en dunge utmed vägen. Båda hundarna var kopplade och anledningen till att jag krånglade med dungen var att Inez skulle gå lite off-road och träna ryggen. När vi kom fram till islandhästbanan släppte jag Drömma och hon fick springa av sig lite. Inez var fortfarande i koppel. Efter ytterligare en stund fick även Inez vara lite lös. Men mkt bus blir det så när jag tagit på kopplen och korsat vägen så fick bara Inez vara lös igen. Till Drömmas förtret, aaaaaldrig får jag vara lös skulle hon säkert säga om hon kunde prata, så där som barnen brukar säga... Fuskigt, det är baaaraaa jag som mååååste göra sånt här...

Efter ca 40 minuter var vi tillbaka vid bilen och det var precis lagom för jag skulle vidare och hämta dotter och make för att åka och storhandla, men då fick så klart hundarna vara kvar hemma i värmen.

Drömmas lilla snönäsa...

Nu har jag gjort det igen... Hakat upp mig på en låt...  men den här gången är det lite komplicerat, jag kan inte språket (är det spanska?) så jag har ingen aning om vad han sjunger, men störtskönt gung är det iaf och med hög musik ska den spelas å så diggar man med!
Jag tror jag hörde den redan för några månader sen, men kunde inte komma på namnet förrän härom dagen när min yngsta dotter kom hem och sa, lyssna mamma, och höll fram mobilen!

Ett vanligt torsdagsnöje nu för tiden är att träffa Carina och Grappa. Den här gången sågs vi på klubben, inne i klubbstugan, för att träna klicker. Det är både varmare och man ser bättre inomhus så här års, dessutom började det toksnöa straxt innan vi skulle åka.

När vi kom ner visade jag lite hur man kunde shejpa och vi pratade lite fram och tillbaka vad man kunde träna osv... Vi började med att kliva i en bytta, men Grappa trampade snett så den välte så den blev inget rolig. När vi gjort ett lyckat klick så fick hon vila och jag tränade lite slalom med min galenpanna.
Drömma visade sen hur man gjorde när man gick till filten och lade sig ner, så Carina och Grappa körde igång med det, det gick huuuur snabbt som helst för Grappa att fatta det. Självklart blev det mycket prat och funderingar om våra galna vallhundar som vi är så lyckliga över. Sen ville Carina att Drömma och jag skulle visa hur vi gjorde "dans kring paraply" ja ni kanske minns filmen för inte så länge sen..
Grappa och Carina var riktigt duktiga och så här såg det ut trejde och sista passet för kvällen och stackars Grappa är ganska trött, men lyckas bra. Tack för idag, det var riktigt kul Å vad roligt hundarna hade efteråt, snön bara yrde när de sprang! En perfekt träning med andra ord.

Varannan onsdag kör vi rallylydnad i ett ridhus. Från början var det tänkt att vi skulle vara några stycken som skulle hyra ett ridhus under vintern för att underhålla träningen. Det blev lite annat... Det blev nämligen så populärt att vi har varit som minst sju stycken och som mest 13, men oftast ligger vi på runt tio personer med en eller två  hundar var. Flitens lampa lyser starkare hos vissa. Man märker att många har frågor och funderingar, medans andra passar på att träna passivitet eller kontakt i störig miljö. Idag var vi nio plus två observatörer. Vi brukar turas om att ha med banor, idag var det Lenas tur. Hon hade en bra banan, undrar om hon gjort den själv?

Både Inez och Drömma får följa med nu för tiden, i början var det bara Inez som hade egen tid med matte... Men Drömma behöver träning hon oxå, så nu får de dela på matte lite. Drömma var lite stökig och skällig, men det var många nya hundar och mkt rörelse så jag är mäkta nöjd med den kontakten vi fick till, men ibland så fanns det extra störning, god hästskit att mumsa på emellanåt! Vi tränade mest på kontakt och sitt kvar.
Inez tränade lite följeövning när hon går framför mig och jag backar. Sen körde vi banan ett par gånger och tränade även lite ingångar från framför. Det fick vi tips på från söndagens rallylydnadskurs vi anordnade.

Så här såg det ut idag!

För länge sen påbörjade jag slalomträning med Drömma, jag hade en annan tanke om att kedja olika snurrar för att sen få flera moment i ett... Det blev aldrig att jag fortsatte att träna det, men idag kände jag ville lära Drömma slalom, så så fick det bli

Det här är dagens senare del i träningen och vi har precis för andra gången gjort flera steg i taget. Jag passade oxå på att träna lite stadga när jag gick fram för att starta kameran.
Hon är duktig den lilla Drömmen

Men vet ni vad som hände i morse? Nä hur ska ni kunna veta det om ni inte läst min fb-uppdatering eller är synska?

Jo på morgnarna brukar jag åka landsortsbuss till jobbet, den passerar lämpligt på min hållplats och med den kan jag åka hela vägen till jobbet utan byte. Idag när jag klev på så sade busschauffören,
-BRA JOBBAT.
-Eh, va? Ursäkta vad sa du, sa jag med hörlurarna i öronen.
-Bra jobbat, sa den kvinnliga busschauffören igen och log.
Ja det var ju en trevlig start på dagen, men undrar vad jag hade gjort som var så bra? Det enda jag kan komma på var att jag höjt handen och visat att jag skulle åka med (stadsbussar stannar ju alltid på varje hållplats, men landsortsbussarna gör inte det, speciellt inte om man står på en hållplats så pass nära city om jag gör.

Hur som helst så gjorde jag visst henne glad och hon gav igen med samma mynt och jag har faktiskt tänkt på det där hela dagen, tänk så lite några vänliga ord kan göra!

Jag åkte buss hem oxå, kände mig lite mör i kroppen på något sätt. Hm kan det vara så att någon sjukbacill har hoppat på mig? Har haft lite halsont till och från idag och även igår plus näsblod, det var länge sen jag hade. Jag hoppade över gymmet som jag annars är så duktig med varje måndag (och torsdag) och slängde mig i fotöljen och slötittade på tv när jag kom hem.

Den här fina bilden har Spikes husse Roger tagit!

Vid halv fem kom Yvonne och Spike och vi tog en 1,5 timmes lång promenad runt om i Kneippen. Jag gillar att gå där, det finns så många trevliga hus och små gator så man kan svänga hit och dit utan att gå på samma gata trots att man nästan håller sig inom samma lilla område.

På kvällen har Inez och jag tränat "tumme tott" dvs nosdutt på tummen. Drömma och jag har tränat lite slalom. Och nu ska jag ta och sätta igång bildredigeringsfilmen och kolla genom en lektion. Jag måste ju bli klar med kursen nångång!

Det har varit en intensiv hundhelg, jag har haft jättekul.

Igår förmiddag var det skogen med mina fina flickor, efter lunch blev jag upplockad av Ann och vi åkte till agilitytävlingen i Linköping som höll på hela eftermiddagen och kvällen, verkligen härligt! Det var flera hundar som imponerade på mig av olika anledningar, både kända och okända.

Idag har det varit rallylydnadsträning med instruktör. Jag fick bekräftat mina antagna brister och hjälp med att åtgärda dem, även lite klarhet i regler osv vad som gäller på tävling. Lite svårt att vara självlärd ibland, man får inte all fakta serverad

Jag åkte hem och softade lite, satte mig sen framför datorn med bildredigeringskursen ett tag. Maken fick hjälp med maten och sen åkte jag på agilityträning med Drömma.
Först trodde jag att jag skulle bli sen, men sen visade det sig att jag kom precis i tid så som jag tänkt från början. Banbygget var i full gång och inte många hundar som skällde. Drömma fick sniffa runt och värma upp ett par varv runt i ridhuset, balansen råkade hon oxå ta, men det gick bra...
Ju mer det fylldes med hundar och ju mer det skälldes, ju mer taggad blev Drömma. Men hon var så duktig och gjorde följeövningar, klossträning. Drömma visade att hon minsann kunde gå fot och göra halter och vändningar (utan att hon vissste att hon gjorde det). Hon fick gå runt en hink (precis som övningen med paraplyt ni vet) och så stod hon på en pall och tränade stå och nosdutt med störning. Allt gick förvånandsvärt bra även om hon var lite försiktig i början och tyckte det var ett märkligt ställe, men snart nog blev hon stursk, kanske för stursk mot en del hundar. Svansen var på topp och hon var superglad över att  jobba, härligt!

Efter ganska exakt en timme så åkte vi hemåt. I bilen fick jag för mig att jag glömt vantarna, mina goa vantar med lurv... Satt och tänkte att jag skulle messa om det när jag parkerat. Men så kände jag något konstigt i halsen, ja ha, då fick jag näsblod, värsta rännilen. Hittade lite rent papper i fick och tröck mot näsan samtidigt som jag låste upp garage och tog på Drömma koppel. Hemma fick maken hjälpa till att knyta upp skorna, haha..
Sen tyckte jag att det var lite suddigt, så jag frågar om de vet var jag lagt glasögonen, de tittar på mig och då inser jag att jag har dem på mig Haha jag behöver kanske semester. Är jag överarbetat, haft en stressig hund helg eller vad är det med mig?! Men familjen (och även jag) fick sig ett gott skratt.

Jag har en trött Drömma bredvid mig, hon ligger utsträckt på pläden, det var tydligen en jobbig träning i ridhuset. Hon är så söt när hon sover

Flera härliga timmar tillbringade jag i Valla ridhus i Linköping. I år tävlade jag inte själv (Drömma är ju inte tävlingsklar än), men jag var ändå där som sällskap, hunduppvärmare, filmare, hejarklack och stöd för mina klubbkompisar.

Jag måste erkänna att det kändes märkligt att sitta där utan hund (även om jag var hundhållare emellanåt) men det var verkligen kul och jag kände mig som en i gänget igen. Även om det aldrig varit meningen så har jag känt mig lite utanför det här sista året... Folk har lixom slutat prata agility med mig eftersom (antar jag) jag inte är tävlingsaktiv just nu. Men nu var jag verkligen en i gänget igen och det kändes bra! Den konstigaste känslan var att jag satt kvar på läktaren när banvandringen för medium var...

Men där fanns ju andra att heja på... bl a raskompisarna från sthlms trakten och så Assie (som var där som funktionär) hela mediumloppet hade vi tillgodo för lite prat. Länge sen sist, vi hann med en del, men hade nog behövt ett par lopp till

Tack alla för en trevlig kväll! <3

Nästa år kanske det är Drömmas tur!

Midnatt råder, tyst det är i huset...
Alla sova släckta äro ljuset...

Ja nästan iaf, för här hemma är det jag och mina fyrbenta kompisar vakna, resten av familjen ligger och sover för fullt, men nu börjar det bli dags att väcka dem.

Drömma väckte mig redan mer än halvtimmen innan klockan skulle ringa, men ibland är det rätt skönt att gå upp och tassa omkring. Idag låg jag faktiskt kvar lite i sängen innan jag gick upp,  men till slut var det dags för Drömma att ta en morgonkiss.

Alla djuren fick mat och jag fixade min havregrynsgröt, ja man måste ju vara laddad så man klarar av dagen. Idag är det nämligen rallylydnadsträning för instruktör. Vi ska finslipa lite detaljer, få tips och råd på vad vi kan förbättra så det går bra på nästa tävling, ja det är iaf tanken. Jag har anmält mig och Inez till till tävlingar, ska anmäla till ytterligare en, men sen finns det tyvärr inte fler i vårt upptagningsområde. Sporten blev så populär så det ofta blir lottning oxå, så risken finns ju att man inte kommer med. Det blir till att hålla tummarna, hårt, hårt!

Belöningen är packad, tevattnet uppkokat, nu är det bara mackorna kvar att göra, sen är jag redo för lite rally

När vi var och tränade igår blev jag sugen på "gå runt" tricket igen... Vi övade det lite före jul, men sen hann jag väl inte eller nåt för det blev helt enkelt inte av.

På klubben använde vi oss av en flaggstång, det funkar ju minst lika bra, och det stod ju dessutom tre stycken på rad så Carina och jag kunde träna parallellt, men är inte lika enkelt att ta med sig in på freestyle-planne om nu det blir aktuellt för Drömma. Ibland har jag använt mig av ett pvc-rör/plaströr, men de är så pass lätta att de lätt "flyger" iväg när jag har lite tryck på.. Det blir gärna lite vingligt. Idag använde jag mig av ett vanligt paraply och det var betydligt enklare att hantera och ser lite trivsamt ut

Det märktes på Drömma att vi tränat det här förut, för hon visste direkt vad som förväntades. Men lite svårt var det när jag höjde ribban och ville att hon skulle gå längre sträcka eller man kanske säger flera varv, då blev hon lite frågande, men sen satte Drömma fart med att "dansa" kring paraplyet.

Vem vet, nästa år kanske hon kan sköta julgransplundringen och dansen kring granen på egen hand

Ps, ni kan väl aldrig gissa vad jag har på bänken hon tittar på både före och efter träningen

Drömma har ställt till med lite hyss i sitt liv, ja det vet ju ni som följer vår blogg... Ibland, när hon gör hyss som jag inte är så förtjust i, kallas hon för Mardrömma.. Men oftast är hon bara Drömma...

En dag när jag kom hem från jobbet och parkerade cykeln utanför porten, hör jag att en hund skäller. Jag vänder på huvudet och tittar in genom fönstret (vi bor marknära) och jodå, där står hon, Mardömma, för nu kallas hon det... Hon står PÅ bordet och skäller på allt som går förbi utanför, inklusive sin matte... Inez skäller oxå, men mest för att få den lilla Mardrömma att hoppa ner och sköta sig.

Det dröjde inte länge förrän vi åkte iväg och köpte insynsskydd, men i vårt fall kallas det utsynsskydd... Drömma behöver inte stå PÅ bordet, titta ut OCH skälla... Nu har vi äntligen fått upp skyddet och katterna konstaterade att inte de heller kunde se ut längre, vemodiga gick de om kring på köksbordet och försökte titta ut, stackars kissarna.

Så det här Agneta, är anledningen till att julgardinerna åkte ner redan januari i år!!!

Så var det dags för lite bordsträning igen... Ja köksbordet och "picknickbord" är väl inte det bästa att träna på, för Drömma hoppar ju numer upp på alla bord hon kan, men jo hellre det än att det inte funkar med hanteringsträningen, men jag får träna henne på att bli upplyft och då är det okej att vara på bordet. Det KAN funka

Träningen var det ja! Idag tog jag fram filmkameran, ville se lite själv hur vi gör och hur Drömma står när hon duttar. Det är andra eller kanske tredje gången vi tränar med omvänd lockning så jag är riktigt nöjd. Tänk så lätt allt kan bli helt plötsligt!

Hon duttar ganska löst och det ser jag lite som ett problem, skulle vilja att hon hade mer tryck i dutten så man kan förlänga trycket och få henne hålla nosen mot handen, men det kanske funkar som jag vill till slut. Några gånger har jag nog oxå lyckats belöna när hon slickar för emllanåt försöker hon slicka på min hand istället för att dutta.

Tränat idag igen. Nu kör vi träning på högvarv. Äntlingen har jag kommit igång och klivit ur min svacka! Mest lägger vi fokus på utställningträningen och stadga i den vanliga träningen, men så klart kan vi trixa lite oxå..

Carina, Grappa, Kajsa möttes upp vid Norrköpings BK. Vi började med en promenad i Hallbergaskogen och Drömma och Grappa fick busa av sig lite, herrejisses vad de leker bra! Kul att de är i ungefärlig ålder och av samma hundtyp (vallhund). När vi kom tillbaka till klubben hämtade vi lite grejer ur bilen, bla en dörrmatta för att inte det våta bordet skulle bli halt. Precis som igår fick försökspersonen stå bredvid och klia sig i huvudet, klappa sig på magen, prassla med jackan och lägga handen på bordet, allt utom att ta i Drömma. Det märktes att Carina var snabbare i sina rörelser än de tidigare hjälparna, men snart nog började Drömma fokusera på sitt stå. Hon var dock lite trippigare idag, men hade inga tendenser på att vika sig i från den "nya" personen utan hon stod snällt kvar på mattan och duttade min hand. Själva stadgan tassarna är jag inte fullt nöjd med, men å andra sidan så kändes hon tryggare och hade inte något emot att Carina stod där och viftade Det var faktiskt t o m så att hon självmat försökte dutta på Carinas hand vid ett par tillfällen.

En bild på Grappa, Drömma och Holger, tagen vid ett banbygge i somras.

När vi jobbat klart med Drömma var det Carina och Grappas tur. De ville ha lite hjälp med klossträningen (som jag tyvärr inte är något bra på). Jag hjälpte Carina klicka när de "rätta" sakerna hände och sen visade jag lite hur man skulle shejpa. Vi provade runt en flaggstång. Grappa blev ganska trött så vi ska prova igen nästa vecka, men jag tror de var nöjda med träningen båda två. Drömma fick så klart oxå shejpas runt flaggstången och vi har ju gjort liknande saker hemma så Drömma förstod snabbt vad som skulle göras. Som vanligt avslutades vårt träningspass med massa bladder vid bilarna, konstigt att man kommer på massa saker att prata om just när man ska åka hem!?

Jag tränar Drömma inför utställning, men nä vi har inte anmält till någon ännu... Först vill jag att hon klarar av att stå still och sen att hon klarar av att främmande hanterar henne. Så nu tränar vi för fullt på det.

Jag har tagit hjälp av ett par kompisar, de vet hur jag tänker och jag kan styra dem lite som jag vill. I nu läget tränar jag stadga i stå på bord och Drömma är ganska duktig. En annan kompis kom med förslaget att jag skulle förstärka med nosdutt... Där blev jag lite tveksam, men vet att kompisen är väldigt duktig i sitt tänk, så jag funderade lite till..

Jag undrar vem som är mest koncentrerad, matten eller Drömma

Men så igår, när vi tränade på stå med hjälp av Carro, stötte jag på ytterligare ett problem. Vi var iofs ute i mörkret på ett ställe där det cyklar och går rätt mkt både hundar och människor, så Drömma var lite tittig, men ganska stabil ändå.. Hon brukar ju agera som om hon har fullt med kittliga fjädrar under fötterna, för det här med att stå still är inte riktigt Drömmas grej o hon nu skulle få bestämma själv...
För att återgå till hanteringen med Carro. Nu blev hon, ja Drömma alltså, så på, att hon inte stod bra utan ville bara åt godiset hela tiden och hoppade typ upp mot min hand för att komma åt det.
Så då fick jag tänka om lite igen... Det där med nosdutt är nog värt att prova (jo jag hade redan börjat lite hemma, men det är inte befäst i den är situationen), det är nog det som ger bäst resultat. Så nu har vi tränat stå med nosdutt och tamejfan, det gick ju riktigt bra, men först fick vi köra lite omvänd lockning med bara ögonkontakt och vanligt sitt så Drömma förstod att man skulle antingen stirra på handen eller på mig för att få godisen. Sen lade vi till nosdutten, först dutta på min hand å sen titta på mig.

Dutti Drömma

Så var det dags för agilitymöte... Vi brukar ses en gång på vintern för att prata lite extra, i år var det ju aktuellt med de nya reglerna, så de gick vi igenom.

Precis som förra året så hade vi fixat lite käk, fyra olika pajer blev det, med sallad så klart. Mitt strå till stacken var att fixa lite dricka, plättlätt som Humlespunk brukar skriva 
Lydnadsgruppen var redan i stugan och hade möte, men det finns en praktisk skjutvägg så man kan dela av rummet, jättebra! Fast det doftade god mat in till den andra gruppen så det blev nog lite jobbigt för dem

Vi började med att äta först och rummet fylldes av prat och skratt, ibland så mkt skratt att det nästan risk att man satt i halsen... När pajerna var slut pratade vi lite allvar och gick igenom reglerna, men rätt var det var så kom något fyndigt inlägg från någon å så brast vi ut i skratt igen, stackars Lotta som försökte vara organiserad...

Foto Maria Alstander

Ska det vara så ska det vara ordentligt tänkte vi och slog till med kaffe på maten oxå, fast jag tog te.. och Ann hade med sig en stooor chokladask som Carina dök djupt i och Lotta hade med sina supergoda snickerskakor, muuuumsfillibabba! Efter mer än tre timmar var vi hemma igen. Ett lyckat möte