Linda, Inez & Drömma

Klockan ringde i arla morgonstund... Njaa nu var det kanske inte så tidigt, men visst är det skönt med lite sovmorgon en lördagsmorgon. Idag gick jag dock ut med hundarna vid halvsju, var och en för sig. De fick sitt käk och sen blev det min tur... Havregrynsgröt med kanel, liiiiite socker och mjölk, det behövs ju en stadig frukost när man ska iväg och tävla... För det var just vad vi skulle göra.

Maken hade lovat att följa med och hålla mig sällskap. Vi rattade iväg mot Södertälje och till ett iiiiiiiisssskaaaaallt ridhus, brrrr... Men vi var förvarnade, så vi hade mkt kläder, men vad hjälper det mot kalla ridhus. Nästan det första som händer när vi kommer fram är att vi ser en annan berger, Levis, han är brorsa med Pascal som Inez (och hennes matte) gillar. Det var en ny bekantskap för oss, men vi ses säkert fler gånger. Vi hittade även Ida och Monster (+Harry o Viggo) där, de hade åkt ännu längre än vi.

Till slut blev det äntligen dags för vår banvandring, under tiden jag knallade runt där så fick husse och Inez värma upp lite. Sen tog jag hand om Inez och skickade upp husse på läktaren med filmkameran. Inez och jag jobbade på med lite uppvärmningsskyltar och jag kände mig inte nervös. När det började dra ihop sig för mig att gå in i ridhuset var jag inte heller nervös, men sen blev jag lite så där härligt pirrig, på ett bra sätt lixom, snart var det min tur!

Det hela började bra och flöt på fint. Vid skylt nr 3 fick vi dock avdrag för att Inez inte ville lägga sig ner... jaja ingen fara på taket, vi körde vidare... Inez var följsam och fin. Sen kom vi till skylt nr 10, ajajaj, där ville det sig inte. Jag tvekar förmodligen och Inez vet inte vad jag menar, istället för att lägga sig under gång så sätter hon sig, asch då -10 poäng... Här börjar matten bli berörd av läktaren som är en trappa upp, skylt nr 11 är precis nedanför bara någon centimter från sargen, men vi knallar vidare. Nästa problem är vid skylten, sitt-stå, där vet jag ju att vi inte riktigt är klara och Inez har svårt att stå, hon ställer sig på andra kommandot och duttar dessutom på min hand, men hon står Sen kommer sitt-spring, det går bra, men vid nästa skylt när det fortfarande är språng så ska man göra en 270º sväng till vänster. Inez missuppfattar hur mkt vi ska svänga och sticker ut förtidigt och vi krockar lite vilket resulterar i måååånga minus poäng, sen kom den luriga skylten långsam marsch direkt efter och då har Inez bus i blicken och spring i benen så där tänker inte hon sluta springa... Dessutom på målrakan, ännu fler minuspoäng.

Men vi fixade tävlingen bra. Vi gjorde ett fint program och uppnådde målet med att klara banan och ha roligt. Tyvärr blev det lite för många minuspoäng den här gången för att vi skulle klara 70 poäng som är gränsen för uppflyttningspoäng.
Jag är jättenöjd med dagen, jag var så stolt över Inez, hon skötte sig jättebra och det var ju dessutom första ridhustävlingen för den är vintern. Om ett par veckor är det dags igen och vi är taggade. Taggade till tusen så Se upp Boxholm, snart kommer vi!!!